På vikingatiden sågs höstdagjämningen som magisk. Under dygnet som var absolut jämnt fördelat mellan natt och dag kunde trolldomskunniga personer förstärka sina krafter, bland annat genom att engagera sig i sexuella aktiviteter.
På hösten firades även höstblot och man slaktade en del av djuren. Man tog farväl av det ljusa halvåret och hälsade mörkrets och höstens ankomst. Gudar som kunde vara i fokus vid höstblotet var Freja, Sunna eller Oden. Höstblotet kunde kombineras med skördeblot, där man skålade för skördegudarna – exempelvis Frej och Tor – och tackade för god årsväxt.
Jakten inleddes vid höstdagjämningen och pågick till vårdagjämningen, vilket innebar att de vilda djuren var fridlysta under vår och sommar. Detta gav vilddjuren möjlighet att para sig och föda i fred under det milda halvåret.
Innan första snön föll gällde det att samla vinterfoder och förbereda sig inför vintermarknaderna. Höstens och vinterns sysslor kunde inkluderade att binda nät, väva, tillverka träföremål som behövdes i hushållet, samt smida och jaga.
Referenser:
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna. Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv. Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.
Loke är en viktig gestalt i den fornnordiska mytologin. Han är en asagud av jättesläkt och Odens fosterbror. I gudarnas dramatiska berättelser är han ofta en huvudperson och en katalysator till händelseförloppet. (Steinsland, s. 253). Han spelar en roll i krissituationer som han har själv orsakat, men oftast också löser. (Steinsland, s. 260). Loke har tre barn med en jättinna som heter Angerboda och de är de hemskaste varelserna i mytologin: Midgårdsormen, Hel och Fenrisulven. (Steinsland, s. 255).
Loke är en komplex karaktär. Han ses som lömsk, svekfull och ond. Men exempelvis Snorre Sturlassons beskrivning av Loke kan vara färgad av kristendomens djävulgestalt. (Steinsland, s. 255). Han har inte bara en negativ kraft; han är också intelligent, lekfull, vacker och full av upptåg. Han orsakar olyckor samtidigt som att han hjälper gudarna när de hamnar i knipa. (Steinsland, s. 254).
Han ses som en narr, en kulturbringare och en trickster. Som narr är Loke slugare än andra och full av påhittiga spratt. En trickster är en benämning på en komisk figur som gör narr av andra eller lurar andra att begå dumheter. Kulturbringaren är en trickster som genom skrattretande, skambelagda eller erotiska handlingar ger människorna nya kulturella vinningar. Figuren står mellan gudar och människor, denne hör inte till kulten men spelar en viktig roll i mytologin. (Steinsland, s. 259). I den nordiska religiösa kulten har Loke troligen inte haft någon helig roll; man har inte hittat några kultplatser ägnade åt Loke och inte heller några orter döpa efter honom. (Steinsland, s. 253).
Visa myttorkare anser att Loke är en medlare; han medlar mellan gudar och jättar, motpolerna i makternas värld. Vissa hävdar att hans handlingar följer en kosmisk tidsplan; från att vara gudarnas hjälpare till att bli mer och mer destruktiv. (Steinsland, s. 260). Vissa menar att spindeln är ursprunget till Loke, andra har tolkat honom som en elddemon, som en dödsdemon, som åskguden Tors följeslagare och som en sida av Oden. (Steinsland, s. 260).
Forskningen har aldrig riktigt kunnat placera honom i ett fack, eftersom han rymmer så många motsättningar. (Steinsland, s. 260).
Berättelser om Loke
I en av myterna har Loke,Oden och Höner slagit läger på en resa. De tillagar en fet oxstek när de får besök från av jätte Tjatse. Tjatse har förvandlat sig till en örn och försöker få tag på den fetaste biten av köttet. Loke blir förbannad och slår örnen över ryggen med en stång. Olyckligtvis fastnar stången i örnen och Loke blir hängande efter. Han släpas vrålande iväg och släpps inte fri förrän han har lovat Tjatse att han ska föra gudinnan Idun till jättarna. Loke håller sitt ord; han lurar Idun till Asgård och jättarnas våld. (Steinsland, s. 256).
En annan myt sägs Loke har fött Odins magiska, åttafotade häst Sleipner. När gudarna hade byggt Asgård och Valhall, kom en jätte till dem och erbjöd sig att bygga en mur runt Asgård som skulle vara ointaglig för jättarna. Om han klarade arbetet på ett halvår ville han att gudarna skulle ge honom solen, månen och gudinnan Freja. Gudarna tackade ja eftersom de aldrig trodde att jätten skulle hinna slutföra muren på så kort tid. Men jätten hade hjälp av en stor, stark häst vid namn Svadilfare. Nu hade gudarna problem. Lyckligtvis kom Loke till undsättning; i skepnad av ett sto lockade Loke bort Svadilfare från byggplatsen och in i skogen. I samvaron med hingsten födde han ett föl som var grått och hade åtta ben. Hästen fick namnet Sleipner och Loke gav hästen till Odin. (Steinsland, s. 257).
I en tredje myt färdas Tortill jätten Geirröd på grund av Loke. Loke hade nämligen lånat Friggs falkhamn och tagit sig in i Jotunheim av ren nyfikenhet. Han blev infångad och satt inspärrad i en kista i tre månader. Han slapp till sist ut, när han lovade att föra Tor till jättarnas rike utan styrkebälte och hammare. (Steinsland, s. 257).
Loke var inblandad i guden Balders död. Gudarna upplevde flera varsel om att Odins gode, vackre och omtyckte son skulle dö. (Steinsland, s. 231-232). Frigg krävde därför en ed av allt som fanns – av eld, vatten, järn, sten, jord, träd sjukdomar och djur – att Balder inte skulle skadas. Alla gav sitt löfte. Efter det roade sig gudarna med att skjuta prick mot Balder på tingsplatsen. Inget vapen skadade honom, han verkade odödligt. Detta retade Loke. (Steinsland, s. 233).
Loke tog reda på att det fanns ett enda ting som inte hade avlagt Friggs ed: en späd mistel som växte väster om Valhall. Loke hämtade misteln och gav den till Höder – Balders blinde bror – som inte deltog i leken. Loke övertalade Höder att delta och visade hur han skulle sikta. Misteln flög som en pil, träffade målet och genomborrade Balder som föll död ner. En son till Oden var dräpt och Loke hade tänkt ut mordet. (Steinsland, s. 233). Sveket var stort. Som straff blev Loke fastbunden i underjorden där en giftorm droppar gift i hans ögon. Där är han fortfarande fången. Vid Ragnarök kommer han släppas fri och leda ondskans härskaror.
Referenser:
Steinsland Gro, Ericsson Malin. Fornnordisk religion. Stockholm, Natur och kultur, 2007.
Skade är jaktens och vinterns gudinna i nordisk mytologi. När hennes far – jätten Tjatse – dödades av asarna, tog Skade på sig brynja och hjälm och begav sig till Asgård. Detta visar att hon var en ringkvinna, det vill säga en kvinnlig arvtagare, med samma rättigheter och uppgifter som normalt tillkom en man. En ringkvinna kunde kräva förlikning i form av ett fördelaktigt äktenskap av den motsatta parten.
I Asgård blev Skade erbjuden att välja en makebland gudarna, men vid valet fick hon bara se deras fötter. Balder – Odens vackre son – var den hon ville ha. Därför tog hon den med de vackraste fötterna och i tron att det var Balder, men det visade sig vara havsguden Njord.
Äktenskapet mellan Skade och Njord varade inte länge; Njord längtade till havet och måsarna, Skade längtade till fjällen och vargarna. Skade skilde sig med Njord och återvände till sitt hem: fjällen.Senare inledde hon en relation med allfadern Oden och de fick tillsammans många söner.
Skade föredrog att leva ensam i sin faders gård och de vintriga bergen. Där åker hon skidor med vargarna och jagar med sin pilbåge än idag.
Referenser:
Lindström, Dag. 2004. Forntid i Sverige : en introduktion Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna. Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv. Branston, Brian. 2016. Nordisk mytologi: Vikingatidens gudar och hjältar. Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.
Jag har skapat en vinterkollektion med smycken inspirerade av Skade. HÄR hittar du kollektionen på min webbshop. HÄR kan du läsa mer om min konst.
Julen i norden är ursprungligen en gammal fornnordisk tradition, som övertagits av kristendomen. När kyrkan ville värva medlemmar tog de nämligen över seder och bruk från de föregående religionerna. I det här inlägget får du följa med till hedningarnas julfirande på vikingatiden – med julöl, dopp i grytan, Odens himlafärd och midvinterblot!
Det var julemånad. Vintern hade kommit med snö, is och vind från nord. När vintersolståndet – årets längsta natt – anlände, var det äntligen var dags för midvinterblotet. En ljuspunkt i mörkret, kylan och det hårda vardagslivet. Årets heligaste högtid som gick i glädjens och överflödets anda.
Folket samlades i långhusen kring de brinnande härdarna. De var välkammade och tvagade, klädda i sina finaste särkar och hängselkjolar. Stämningen var munter, julfriden varade och alla våldsdåd var därmed bannlysta. Musik från lutor och flöjtar fyllde festhallen. Tunnorna med det heliga julölet öppnades – det var dags att dricka jul! Ölet var oerhört viktigt, ty höga bötesbelopp utkrävdes av dem som inte hade ölet färdigbryggt i tid.
Ätandet inleddes med dopp i grytan; bröd som doppades i fettspadet från svinkött. En uppvärmning inför de stundande dagarnas frosseri; midvinterblotet varade knappast bara en dag, utan kunde pågå i flera veckor.
Sedan var det dags för den riktiga julmaten. Saftigt fläskkött grillades, skinka, sylta, fårkött, smör, bröd, fisk och otaliga korvrätter dukades upp. Det slaktade grishuvudet och dess fyra grisfötterna fick ligga upplagda och orörda på bordet under hela julen. Julegrisen var en hyllning till guden Frejs galt, Gyllenborste.
Jullekarna drog snart igång. Det var olika former av styrka, vighets och färdighetsprövningar – till exempel dragkamp eller brottning. Alla deltog i lekarna; barn som vuxna, kvinnor som män. Lekarna på julhalmen utmynnade ofta i muntra och lustfyllda kärleksakter mellan paren.
Religionen hade en viktig del i midvinterblotet. De fornnordiska gudarna och gudinnorna var högt skattade och en självklar del i vardagen, såväl som på högtider. Religionens berättelser och myter vilade på en muntlig tradition – de var en del av det gemensamma minnet. Olika grupper av människor hade olika gudar, traditioner och kulthandlingar. En enhetlig vikingatida religion som utövats precis likadant överallt har aldrig funnits i Skandinavien.
Oden förknippades med julen genom ”den vilda jakten”; då Oden under julnätternas mörker for fram genom skogar och över himlen på jakt efter skogsrået. Havrekärven som vi idag sätter ut åt småfåglarna, var ursprungligen till Odens häst Sleipner. Julgranen symboliserade det heliga världsträdet Yggdrasil, julbocken under granen symboliserade Tors bockar Tanngnjost och Tanngrisner, och de guldgula lussekatterna förknippades med solsymboler och fruktbarhet.
På julen utdelades skålar åt gudarnas ära – till exempel Oden, Frigg, Heimdall eller Eir. Man bad om vägledning och framgång i allt ifrån krig och skörd, till hemmets trygghet och kärlek. Sedan tömdes dryckeshornen åt löften om personliga bedrifter under det kommande året, samt åt kära fränders skull.
Midvinterblotet offrades till gudarna för god skörd och fruktbarhet; en önskan om att nästa år skulle skänka en god årsväxt åt folket, både på åkern och i familjen. Vart nionde år anordnades en extra stor offerfest vid juletid. Vid detta tillfälle offrade man djur och människor av hankön, som hängdes upp i träd och tömdes på blod.
När gillet nått sin ändeoch julen därmed var slut, användes det kvarvarande julölet till att bestryka kreaturen och bestänka åkrarna med. Matbitar lämnades kvar på borden så att gårdstomtarna och vättarna kunde få sig en smakbit. Sedan fortsatte vardagslivet med att sköta boskap och bruka jorden, bedriva hantverk, handel, jakt och fiske.
Lindström, Dag. 2004. Forntid i Sverige : en introduktion
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna.
Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv.
Branston, Brian. 2016. Nordisk mytologi: Vikingatidens gudar och hjältar.
Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.
Här kommer tredje och sista delen i min novellföljetong ”Blodssyster”. Det är en historisk dramanovell som utspelar sig på vikingatiden. Vad har tycker du om novellen? Kommentera gärna! ❤
Här kommer del 2 av 3 i min novellföljetong ”Blodssyster”. Det är en historisk dramanovell som utspelar sig på vikingatiden. Om du vill läsa och ge respons vore jagsuperglad! ❤
Här kommer första delen i min senaste novellföljetong ”Blodssyster”. Det är en historisk dramanovell som utspelar sig på vikingatiden. Om du vill läsa och ge respons vore jagsuperglad! ❤
Här kommer sjunde och sista delen av min novellföljetong ”Rött guld”. Det är en historisk fantasynovell inspirerad av ”Kvädet om Gudrun” i Den poetiska Eddan– en samling nordiska kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv. Novellen var otroligt rolig att skriva och jag är så stolt över den. Om du vill läsa och ge respons vore jagsuperglad. 🐍
Här kommer del 6 av 7 av min novellföljetong ”Rött guld”. Det är en historisk fantasynovell inspirerad av ”Kvädet om Gudrun” i Den poetiska Eddan– en samling nordiska kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv. Novellen var otroligt rolig att skriva och jag är så stolt över den. Om du vill läsa och ge respons vore jagsuperglad! 🐍
❤
Amanda Sköld 