På vikingatiden sågs höstdagjämningen som magisk. Under dygnet som var absolut jämnt fördelat mellan natt och dag kunde trolldomskunniga personer förstärka sina krafter, bland annat genom att engagera sig i sexuella aktiviteter.
På hösten firades även höstblot och man slaktade en del av djuren. Man tog farväl av det ljusa halvåret och hälsade mörkrets och höstens ankomst. Gudar som kunde vara i fokus vid höstblotet var Freja, Sunna eller Oden. Höstblotet kunde kombineras med skördeblot, där man skålade för skördegudarna – exempelvis Frej och Tor – och tackade för god årsväxt.
Jakten inleddes vid höstdagjämningen och pågick till vårdagjämningen, vilket innebar att de vilda djuren var fridlysta under vår och sommar. Detta gav vilddjuren möjlighet att para sig och föda i fred under det milda halvåret.
Innan första snön föll gällde det att samla vinterfoder och förbereda sig inför vintermarknaderna. Höstens och vinterns sysslor kunde inkluderade att binda nät, väva, tillverka träföremål som behövdes i hushållet, samt smida och jaga.
Referenser:
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna.
Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv.
Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.
HÄR kan du läsa fler av mina inlägg om historia.
Amanda Sköld 