Är det sorgligt att ex-kristna har lämnat sin tro?

Det här inlägget är inspirerat av podcasten Exvangeliets avsnitt ”Finns det en rätt anledning att lämna tron?, samt andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community.


Är det sorgligt att ex-kristna har lämnat min tro?

Som avfälling har du valt fel väg. Du går inte längre i ljuset, utan i mörkret, och det är oerhört sorgligt. Utan Jesus är du trasig och ofullkomlig. Om du inte följer guds kall och guds plan för ditt liv, kan du aldrig vara autentiskt lycklig eller tillfredsställd. Du är en stackars tappad själ, som behöver räddas.

Rörelser som försöker påtvinga andra sin uppfattning om godhet, sanning och renhet – som tror att de äger en överlägsen ideologi, civilisation eller religion – hotar demokratin (KÄLLA). Tanken att bara en grupp får bestämma vad som är rätt, och hur människor ska leva sina liv, är totalitärt.

Att se människor som fallna eller räddade är ett binärt och absolutistiskt synsätt på människor. Det skapar en konspiratorisk gruppmentalitet, ekokammare och ett ”vi mot dem”. Kristna tillhör den ”rätta” gruppen, och de som tänker och tycker annorlunda sållas bort som fiender eller tappade själar.

Att antyda att kristendomen är den enda rätta vägen att gå i livet lägger skuld och anklagelse på avhopparen, som har har gjort ”fel” val. Som om du inte är kapabel att veta vad som är bäst för dig. Som om andra människor känner dig och mitt liv bättre än vad du själv gör. Det infantiliserar dig och ogiltigförklarar ditt beslut.

Är alla icke-kristna olyckliga och omoraliska?

Vad är det som är så hemskt med att inte vara en kristen? Antalet icke-kristna i världen beräknas vara cirka 5,8 miljarder människor. Stämmer det verkligen att alla de människorna är olyckliga, otillfredsställda, omoraliska, trasiga och sorgliga? Kan inte icke-kristna vara produktiva medlemmar av samhället och leva ett funktionellt, hälsosamt och meningsfullt liv?

De lyckligaste länderna i världen är de minst religiösa. (KÄLLA).

 I ”Journal of religion and society” Jämförde Gregory S. Paul 17 ekonomiskt utvecklade nationer relaterat till religiositet. Detta är vad han upptäckte:

Högre frekvens av tro på och dyrkan av en skapare har samband med högre frekvenser av mord,  tidig död,  infektion av sexuellt överförbara sjukdomar,  tonårsgraviditeter och aborter i det välmående demokratierna.

Statistik visar att andelen fångar som bekänner sig som kristna i USA är i genomsnitt 67,4 procent. Den ledande religiösa tron hos fångar i England och Wales visar sig också vara kristendomen, då 39,5 tusen fångar var kristna – de flesta av alla religioner. (KÄLLA och KÄLLA).

Kristendomen har orsakat korståg, religionskrig, häxförföljelser och kolonial erövring. Vissa statsvetare hävdar att det finns ett samband mellan graden av befolkningsmajoritetens religiositet och hur aggressiv landets utrikespolitik är. Religionsfriheten begränsas i samhällen där kristendomen får inflytande över politiken. (KÄLLA).

Mitt syfte med att presentera den här statistiken är att kväsa myten om att icke-kristna är omoraliska och olyckliga, samt att samhället skulle förfalla utan kristendomen. Jag är absolut inte emot kristna, eller religionsfriheten.

Det är sorgligt att vissa människor tror att vi blir olyckliga, hårdhjärtade och egoistiska utan en gudstro. Att det inte skulle kunna finnas motivation till omtanke, kärlek, generositet eller godhet utan gudomlig inspiration, intervention eller diktat.

Är mitt liv sorgligt?

Jag är oerhört stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tron. Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer. Att lämna min tro är det bästa jag någonsin har gjort och jag önskar att jag vågade göra det tidigare. Det är inte synd om mig. Det här är rätt liv för mig och jag vill inte tillbaka. Jag är inte fallen eller trasig bara för att jag inte är kristen.

För mig är det obegripligt att så många kristna anser att de har rätt att kalla mitt liv för mindre värdefullt. Att jag är en sorglig person med ett sorgligt liv utan ”objektiv” mening – som om den icke-religiösa meningen jag finner i livet inte skulle duga. Att jag behöver guds kärlek – som om den mänskliga kärleken jag upplever är värdelös. Räcker jag inte till precis som jag är, oavsett religion?

Jag har varit otroligt tydlig med att jag mår bättre som ateist. Ändå är det så många kristna som uttryckt att de är ledsna över att jag har lämnat min tro. Det alltså sorgligt att jag mår bättre och gör det som känns bäst för mig? Det visar på att religionen är viktigare än mig som person och mitt mående. Att man inte vill att jag ska vara mig själv, utan att jag ska anpassa mig efter kyrkans begränsade ramar.

Känslomässig utpressning

Vi som lämnar tron liknas med Bibelberättelsen om den förlorade sonen. Sonen framställs som omoralisk, rebellisk och upprorisk. Han lämnar sin familj och lever rövare ute i världen. Så småningom återvänder sonen hem igen, när pengarna tagit slut. Budskapet blir att vi som lämnar tron bara är i en fas – vi kommer att skämmas, ångra oss och komma krypandes tillbaka.

Att använda den här typen av känslomässig manipulation – skuld, skam och klander – hindrar människor från att välja fritt. Det är så sekter gör; man hotar om att dåliga saker kommer att hända om man lämnar, men om du stannar får du mening, syfte, hopp och lycka.

Inställningen att man ska be för avhoppare, att vi snart kommer krypandes tillbaka, är nedlåtande. Jag vill inte tillbaka till gud eller kyrkan. Att be för att jag ska tillbaka strider fullständigt emot min vilja. Jag vill inte bli kallad förlorad – jag vill bli respekterad för den jag är.

Medmänsklighet och demokrati

Kyrkan är en samlingsplats för de som tror på gud. Tror man inte på gud, måste det vara okej att lämna. Målet borde inte vara att så många som möjligt ska stanna, målet borde vara att vara att skapa en bra gemenskap för dem som tror på gud, utan att fördöma och misskreditera dem som lämnar eller de som ändrar åsikt. Den inställningen vore medmänsklig och demokratisk. Men utifrån mina egna upplevelser, saknas tyvärr den insikten ofta hos kristna.

Jag önskar att kristna kunde bejaka sin gyllene regel och bemöta avhoppare på samma sätt som de själva vill bli bemötta. Människors livsval är individuella, då alla har olika upplevelser, förutsättningar och behov. Alla ska få bestämma över sitt eget liv och gå sin egen väg utan att bli stigmatiserad eller dömd. Det ska inte vara ett sämre alternativ att lämna sin tro – religionsfrihet betyder också frihet från religionen.

Får religiösa inte ens tänka tanken om evangelisera för extroende och ateister? För mig är det är handlingar som spelar roll, inte tankar. Alla – religiösa som ateister eller humanister – har självklart äganderätt över sina egna tankar och önskningar. Det viktiga är bemötandet och hur vi agerar gentemot varandra. Jag skulle till exempel inte säga till religiösa i min omgivning att det är sårande att de är religiösa, eller dylikt. Det jag önskar är alltså att personer med olika livsåskådningar tänker på hur vi formulerar oss i mötet.

Helvetet

Jag brukar fråga kristna vad roten till problemet är – varför är de så ledsna över att jag har lämnat kristendomen? Det är intressant att se hur lång tid det tar för dem att säga ordet helvetet. De försöker ofta att undvika det så långt som möjligt, som om de skäms över det.

Vi har redan etablerat att du inte behöver Jesus för att vara en bra person och leva ett gott och meningsfullt liv. Det enda som återstår är att jag behöver Jesus för att undvika helvetet och komma till himlen. Det är den enda rimliga anledningen till att det är sorgligt att någon lämnar sin tro. Kristendomen handlar alltså i grunden om belöning och straff.

Kristna som känner sorg inför andras eviga straff, borde tänka över sin egen moral. De väljer alltså att dyrka en gud som har satt upp ett sådant system. Det är omoraliskt att se icke-troende som människor som förtjänar att brinna i helvetet bara för att vi inte tror på gud. Det är sorgligt att se religiösa offra sin humanitet och sin empati för religionen. Du kan inte känslomässigt överleva om du känner empati och kärlek inför människor som kommer brinna i helvetet eller slaktas i Armageddon. Vi talar om flera miljarder människor. 

Ett stort problem med helvetet är det inte finns konsensus hos religiösa om hur himlen och helvetet fungerar, vilka som hamnar vart, eller om dessa platser finns över huvud taget.

Kristna har sagt till mig att inte alla ateister kommer till helvetet, och att inte alla kristna kommer till himlen. Kristna har sagt till mig att helvetet inte ens existerar. Kristna har sagt till mig att vi människor inte har fri vilja att bestämma vart vi kommer att hamna efter döden – utan att gud bestämde våra öden redan innan vi föddes, och att vi inte kan ändra på hans plan. Kristna har sagt till mig att jag är mer gudfruktig nu som ateist, än förut när jag var kristen, och att jag därför kommer att komma till himlen. Kristna har sagt till mig att vad som händer efter döden inte är viktigt eller relevant, eftersom ingen ändå vet vad som kommer att hända.

Himlen och helvetet borde vara den viktigaste frågan i kristendomen, då det handlar om en evighet av tortyr eller glädje i ett paradis. Men eftersom kristna inte kan komma överens om den här frågan, så spelar det uppenbarligen ingen roll om jag är ateist eller kristen – ingen vet ändå vad som kommer att hända mig. Kanske visar det sig att kristendomen är falsk och att asatron är sann. Kanske hamnar jag i Folkvang, Valhalla eller Helheim efter döden. Det enda vi vet med säkerhet är att vi har det här livet. Och jag tänker leva det till fullo.

Om känslomässig utpressning:

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Omnämnd i podcasten Exvangeliet

Min blogg har blivit omnämnd i podcasten Exvangeliet! Tack Hanna och Anna! Det är en stor ära för mig. Jag ser verkligen upp till kvinnorna bakom Exvangeliet – de gör ett fantastiskt arbete som inspirerar och utbildar mig. Podcasten handlar om att ifrågasätta, dekonstruera eller lämna sin tro. Jag rekommenderar alla att lyssna – oavsett om du är religiös eller ej.

Lyssna på avsnittet här: https://open.spotify.com/episode/49XLgmL97E8LFJPX43hZNb?si=izy5u_4EQaebjl431fcJYQ
Exvangeliets webbsida: https://www.exvangeliet.com/
Exvangeliets Facebook-sida: https://www.facebook.com/exvangeliet/
Mitt blogginlägg: VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Den ateistiska världssynen är otrevlig



Den kristna renhetskulturen

Hedniska texter (11)

VIKTIGT:

Det här är mina personliga upplevelser. Jag generaliserar inte religion eller kristendom.

Jag kritiserar inte enskilda individer eller församlingar. Den här handlar inte om några få sura äpplen, utan om strukturer, doktriner och läror som får skadliga effekter på människor. 

Det här har absolut inte med min familj att göra – bara organiserad religion utanför hemmet. Min familj är fantastisk och har alltid låtit mig tänka, tro och göra som jag vill. 

 


Länge har jag samlat mod inför att publicera det här kontroversiella inlägget. Det kommer säkert att väcka många upprörda känslor. Men det här ämnet är så viktigt för mig, och jag vill göra det jag kan för att hjälpa de som blir eller har blivit utsatta. Framför allt barn och unga. 

Canva - Person's Eye

Vad är den kristna renhetskulturen?

Den kristna renhetskulturen uppmuntrar fundamentalt ouppnåeliga könsnormer och renhetskrav. Ogifta människor måste inte bara avstå från sex; att bara att tänka på sex riskerar evig fördömelse. Dessa regler skapar starka känslor av skam och misslyckande, då sex egentligen är ett mänskligt behov och en naturlig del av att vara människa.

En konsekvens blir en press på att gifta sig tidigt, innan man har lärt känna sin egen sexualitet eller kompatibilitet med sin partner. Tänk om man är asexuell eller homosexuell? Upptäcker man det då man är gift är det för sent – för det är också en synd att skilja sig. Detta blir en omöjlig ekvation.

Det heteronormativa fokuset exkluderar HBTQI-personer och skapar ytterligare skamkänslor. Att älska en person av samma kön, eller att genomgå en könskorrigering, anses vara en synd. Samkönade äktenskap är absolut inte ett alternativ.

pexels-anastasia-shuraeva-4512785

Skuldbeläggning av brottsoffer

I kyrkan predikar man om de val människor gör, utan en tanke på dem som inte har haft ett val. Det uppskattas att ungefär 20 procent av barn och 5,6 procent av vuxna utsatts för sexualbrott. 

Läran att sex får människor att förlora sitt värde lägger skuld och skam på offer för sexuella övergrepp. Inte nog med att du har blivit utsatt för brott; du är också ett äppelskrutt, ett skrynkligt papper, ett använt tuggummi – smutsigt skräp som inte går att återställa. Kombinera det tankesättet med en allmän frånvaro av sexuell utbildning och en betoning på kvinnlig underkastelse under manligt ledarskap. 

I think it goes even beyond fear, for so many children, especially in sex trafficking. It’s feelings of self-worth. It’s feeling like, ‘Who would ever want me now? I’m worthless.’
That is what it was for me the first time I was raped. I was raised in a very religious household, one that taught that sex was something special that only happened between a husband and a wife who loved each other …

– Elisabeth Smart

För att inte tala om hur dåligt kyrkor tenderar att hantera sexuella övergrepp inom sina väggar. Sexuella övergrepp är ett brott, och överlevande ska stöttas, inte dömas.  JoAnn Stevelos som talar för Stop the Silence: Stop Child Sexual Abuse, sammanfattar det såhär:

Not only are the perpetrators given the opportunity to repent and be quickly forgiven, without consequences, but the women seem to be pressured into forgiving without seeking justice, which is their legal right and a basic human right.

Visst skulle kristna renhetsförespråkare säga att de inte menar att skada offren – att våldtäkter inte är kvinnornas fel, att Jesus älskar dem ”trots att de är skadade” och att de fortfarande kan vara ”rena i själen” efter överfallet. Men detta visar också på det förtryckande i renhetskulturen; en person som tvingats till sex är skadad, men kan fortfarande vara ”bra på insidan”, även om personens yttre och fysiska värde har minskat. 

Canva - null (1)

Mina erfarenheter

Som kristen utsattes jag för renhetsdoktriner. Jag fick lära mig att en kvinnas heder och personliga värde var kopplad till hennes kropp. Min kropp var inte min, utan guds tempel. Jag skulle vara ”ren” för min framtida make. Jag skulle inte ”ge bort” delar av dig själv till någon annan – som om jag var ett objekt.

När jag var sexton år blev jag kallad för smutsig. Min sextonåriga barnkropp blev objektifierad och sexualiserad; jag instruerades att täcka mina axlar och knän i kyrkan, för att inte ”distrahera” killarna från gud. Som om deras eventuellt syndiga tankar var mitt ansvar. Som om män är djur, inkapabla till självkontroll och respekt. Som om kvinnor inte upplever sexuella känslor.

Som kristen ungdom vill nästan alla ha sex. Men de flesta tror att om man gör det, begår man inte bara en allvarlig synd, utan man kanske förstör ens chans till ett hälsosamt eller gudfruktigt äktenskap i framtiden.

Oundvikligen engageras sig de flesta i sexuella aktiviteter ändå. Det är ett helt normalt och hälsosamt beteende hos unga vuxna. Men inom kristendomen ses det inte som något friskt. Så många människor – inkluderat mig själv – har utsatts för känslomässig nedbrytning, efter att ha agerat på sexuella lustar. Konsekvenser blir månader, ibland till och med år, av känslomässig ångest. 

pexels-ave-calvar-martinez-4061218

Ett svar på denna ångest är att sträva efter ett närmare förhållande med gud, i en förhoppning om att gud ska ge styrkan man behöver för att motstå ytterligare frestelser. Det blir en ond cirkel där människor förväntas avstå från att agera på normala sexuella drifter och uppmuntras att ständigt söka gud för att få hjälp att övervinna sina frestelser. Sedan när man oundvikligen agerar på normala och friska sexuella drifter, upplever man enorma känslor av skuld och skam.

Naturligtvis ska man då spendera mer tid i andakt, Bibelstudium och bön. Den enda lösningen är att söka gud mer än någonsin tidigare, eller återgå till synden som kan förstöra ens liv. Men uppenbarligen hindrar inte gud någon från att ha regelbundna sexuella drifter, av samma anledning som gud inte hindrar någon från att känna hunger. Det är naturliga och hälsosamma delar av vår biologi.

Så småningom agerar de flesta på sina sexuella drifter igen och skulden förvärras, eftersom man arbetat så hårt för att förhindra det. Man lär sig att man fortfarande är oförmögen att leva upp till guds normer. Det här är ett krossande slag mot självkänslan. Ofta motiverar det till mer hängivenhet till gud, och cykeln fortsätter att upprepas. Med varje repetition av cykeln minskar självkänslan mer och mer. 

Om det som undervisas i kyrkan är korrekt, är alla för svaga och orättfärdiga för att leva upp till guds normer. Jag känner så många människor som har fallit i självhat, som sett sig själva som svaga och ovärdiga, som kämpat med självskadebeteende och till och med självmordstankar, bara för att de fortsatte att ha sexuella behov trots att de var goda kristna.

canva-christ-the-redeemer-in-rio-de-janeiro

Många av oss fick höra att även om du inte är en trasig och syndig människa, så älskar gud dig fortfarande och det är där du kan hitta ditt värde. Den här cykeln och den här formen av kristen ideologi skapar ett beroende. Den tar ett grundläggande mänskligt behov och övertygar dig att det är moraliskt fel att möta det behovet.

Ideologin skyller på dig och insisterar att det enda sättet att sluta agera på det behovet är att omfamna ideologin ännu hårdare. Denna cykel blir identisk med ett typiskt destruktivt förhållande, när personens självvärde bara finns i guds kärlek. Man blir manipulerad att tro att ens egna hälsosamma och mänskliga behov är källan till alla ens problem. 

Närhet till gud möjliggör inte sexuell ”renhet” – att tro att det kan vara extremt psykiskt skadligt. När jag har lämnat min evangeliska kristna tron, har jag, som många andra, kommit att förstå läran om sexuell renhet för vad den faktiskt är: förtryck. 

Canva - Woman Covered by White Cloth

Varför sa jag inte bara nej till dessa läror?

Individer ges tydliga instruktioner för vad man ska göra och inte göra. Om man sedan lider som en direkt konsekvens av att följa dessa instruktioner, blir man ofta tillsagd att man inte behövde följa instruktionerna alls – man hade ju ”fri vilja”. Och man får skulden för ens eget lidande. Vi som har erfarenheter från destruktiva miljöer är bekanta med den här taktiken, som används för att undvika ansvar. 

Faktum är att man blir varnad i det starkaste termer för att göra vissa saker. Konsekvenserna blir otroligt allvarliga om man inte följer instruktionerna – förutom sociala konsekvenser tillkommer ett själsligt förfall och en evighet av fördömelse. Att kalla det för ”bara ett råd” som man är fri att följa eller inte, är extremt oärligt.

Barn är dessutom lättpåverkade och tror på allt som vuxna säger. Jag hade ännu inte lärt mig att tänka kritiskt och självständigt. Jag var övertygad om att jag skulle hamna i helvetet, om jag inte följde kyrkans regler. Jag trodde att tvivel och ifrågasättande var farligt och syndigt. Jag trodde att alla åsikter som stred emot kristendomen kom från djävulen. Alltså hade jag inget riktigt val. 

Canva - Silhouette of a Hand

Dehumaniserande, olagliga och dödliga myter

Att kalla människor rena eller orena är dehumaniserande. Sex nedvärderar inte mig som människa. Min kropp är inte ett objekt som någon annan får bestämma över. Jag är min egen individ och jag bestämmer över min kropp.

Myter som oskuld och heder är bara sociala koncept. De existerar inte inom biologi och medicinsk vetenskap. Det är inte möjligt att medicinskt utreda om någon är oskuld och det är dessutom förbjudet enligt svensk grundlag. Läs mer HÄR. Kyrkans renhetsstandars betyder alltså ingenting utanför den kristna föreställningsvärlden.

Idag finns det fortfarande kulturer som straffar flickor och kvinnor för att de inte blöder på deras bröllopsnätter. Konsekvenserna kan variera från social utfrysning, till misshandel och strypning. På grund av detta kommer vissa kvinnor, från Utah till Pakistan, att köpa konstgjorda mödomshinnor med falskt blod till bröllopsnatten. Så långt tvingas kvinnor att gå för att besparas skammen och i vissa fall rädda sina liv. HÄR och HÄR kan du läsa mer.

 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten anklagar henne för att redan ha varit tillsammans med en man och skvallrar om henne och säger: ‘Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne … om mannens anklagelser är sanna, ska domarna leda flickan till hennes föräldrahems dörr, och där ska männen i staden stena henne till döds. Hon har orenat Israel genom sitt uppenbara brott medan hon bott hemma hos sina föräldrar. En sådan synd måste rensas bort från er.
– 5 Moseboken 22:13-21

Biologiskt sett är det hälsosamt att vara sexuellt aktiv, oavsett om det är individuellt eller delat. Självklart med vuxet samtycke och säkerhet som utgångspunkt. Sexuell depravering däremot skadar människor psykiskt och det kan få allvarliga konsekvenser. Läs mer HÄR och HÄR

Såhär skriver Världshälsoorganisationen (WHO) om sexuell hälsa:

Ett tillstånd av komplett fysiskt, mentalt och socialt välmående i relation till sexualitet. Det kräver en positiv och respektfull syn på sexualitet och sex, såväl som möjligheten att ha sexuella upplevelser som är njutbara och säkra, och fria från tvång, diskriminering och våld.

Canva - Beautiful Sky

Till läsaren

Det är inget fel på dig. Du är inte syndig, smutsig eller skamligt – oavsett kön, läggning eller relationer. Känn efter vad just du vill och ta dina egna beslut, oavsett om det är återhållsamhet eller inte. Oavsett om du ser sex som något speciellt som bör bevaras inom äktenskapet, eller om du vill utforska och leva ut din sexualitet utan gränser. Inget är mer rätt eller fel. Alla är olika och det som fungerar för dig, kanske inte fungerar för mig. 

Du får också klä dig precis hur du vill, oavsett om det är ”kyskt” eller ”avslöjande” (obs: jag lägger ingen värdering i dessa ord). Om någon skulle reagerar negativt så är det deras problem.

Det här är inte själviskt – det är dina mänskliga rättigheter. Ingen får kontrollera, fördöma eller hota dig. Du har alltid bestämmanderätt över din kropp, din sexualitet och din reproduktion – läs mer om det HÄR. Utbilda dig gärna kring samtycke, säkerhet, HBTQI, kropp och hälsa på till exempel rfsu.se, rfsl.se eller rfslungdom.se

Mår du dåligt kring renhetskulturen, kroppen eller sexualiteten, rekommenderar jag dig att uppsöka rådgivning hos människor med expertis – till exempel certifierade kuratorer eller psykologer. Du är också varmt välkommen att skriva till mig, även om jag inte är expert. Du är inte ensam och det finns hjälp att få!

Canva - Blue and Orange Light Projeced on Left Hand of Person

En video om imaginära defekter och hur det skadar oss:

Artiklar kring renhetskulturen som jag rekommenderar:

https://www.dagen.se/debatt/2020/11/13/jag-ar-en-av-de-drabbade-av-frikyrkans-hederskultur/?fbclid=IwAR0WH8TUS56hmtkFEZB1PQAYXP-MICy1my4si4guS1JruCLmIbzbpw54p0M

https://www.dagen.se/debatt/2020/10/28/dags-att-tala-om-hederskulturen-i-frikyrkan/

https://www.dn.se/insidan/vera-linn-vaxte-upp-i-jehovas-vittnen-forsamlingen-praglas-av-en-kristen-hederskultur/?fbclid=IwAR3Dzr0a-5WZtaQ0xSktI_mpgvmMxGSZUa3ye4HzXUHYOUmsOfsHix9QlcE

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jWGze/hedersfortryck–en-gammal-svensk-tradition

https://theconversation.com/how-the-extreme-abstinence-of-the-purity-movement-created-a-sense-of-shame-in-evangelical-women-127589

https://sojo.net/interactive/their-generation-was-shamed-purity-culture-heres-what-theyre-building-its-place?fbclid=IwAR2UFrBhIbR8IR4ZEmbsTxLHrI_rLq_SksJlm8Ed22Lj4btFLaTHePSfuUg

https://www.abc.net.au/life/how-purity-culture-can-affect-sex-life/12426254

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

vanliga fördomar om ateister (56)

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

Självklart skulle jag vilja ha ett evigt liv och komma till ett paradis efter döden. Självklart skulle jag vilja att det fanns en objektiv moral, utanför våra subjektiva sinnen. Självklart skulle vilja ha lätta svar på svåra frågor – om livets uppkomst och livets mening – givna från en gud. Självklart skulle jag vilja trösta mig själv i tuffa stunder med tanken att en högre kraft bryr sig om mig. Självklart skulle jag vilja ha en värld full av magi, mirakler, gudar och väsen.

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration.jpg

Mänskligheten har ett stort behov av tröst. Men att ”X ger tröst” betyder inte att ”X är sant”. Trösthalten i en trosuppfattning höjer inte dess sanningsvärde – för sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag är ateist; vilket betyder att jag inte är inte övertygad om att något övernaturligt existerar och korresponderar med verkligheten. Jag måste förhålla mig till verkligheten jag befinner mig i, och verkligheten är ibland orättvis och hård. 

Jag står inte i centrum av universum. Jag är inte speciell eller utvald. En gud har ingen skyldighet att trösta mig, eller ge mitt liv mening och innehåll. Att inse det var en del av att bli vuxen, för mig. Som tur är kan vi människor skapa vår egen mening och vårt eget syfte. Till exempel genom mänsklig kärlek, kärlek till naturen, konst, vetenskap och humanism. För mig räcker det mer än väl.

Canva - Yellow Petaled Flowers .jpg

En önskan om att något ska vara sant, är inte bevis. Önsketänkande kan vara en kognitiv bias och ett logiskt misstag, som får en att utvärdera bevis väldigt annorlunda baserat på det önskade resultatet. Att använda känslor i stället för förnuft är en typ av manipulation som används istället för giltig logik.

Jag vill tro på så många sanna saker som möjligt, och så få falska saker som möjligt. Jag vill ha stark och välutvecklad epistemologi. Varför? För om jag har svaga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande blir jag mottaglig för alla möjliga (och potentiellt farliga) idéer. Till exempel att jorden är platt, att kvinnor ska underordna sig män, att homosexualitet är onaturligt och fel, att man inte kan lita på sekulär sjukvård, att psykisk ohälsa beror på demoner, och så vidare.

Trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser för mig själv, för andra och för samhället i stort. Därför tycker jag det är viktigt med skepticism, kritiskt tänkande och rationalitet. Därför baserar jag min tro på bevis. Världen är fascinerande och det finns så mycket att lära!

“The truth may be puzzling. It may take some work to grapple with. It may be counterintuitive. It may contradict deeply held prejudices. It may not be consonant with what we desperately want to be true. But our preferences do not determine what’s true.”

― Carl Sagan

Canva - Galaxy

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Har ateister ingen grund för sin moral?

vanliga fördomar om ateister (57)

Som ateist blir min moral och etik ofta ifrågasatt. En vanlig fördom är att jag inte har någon grund för min moral, om jag inte har någon gud. I det här inlägget kommer jag visa att jag har bästa möjliga grund för min moral, helt utan en gudstro. 

Kan en ateist vara en god människa?

Jag värderar godhet för godhetens skull. Jag strävar efter att vara en bra person, inte på grund av framtida belöningar i paradiset eller en fruktan för helvetet, utan för att jag väljer det själv. Jag behöver inte övervakas av en gud för att agera moraliskt.

Bara för att jag är fri från religionen, betyder det inte att jag är befriad från krav eller plikter. Jag bejakar vårt samhälles skyldigheter och rättigheter. Det gör jag för att jag har en sekulära tro – jag ser omsorgen om vår sköra, förgängliga livsform som ett ändamål i sig. Jag tror att vi människor har ett ansvar gentemot varandra – inte gentemot en högre kraft eller en gud. Därför är jag en ateist och en sekulär humanist. Humanismen är mitt moralsystem.

Einstein sade:

Om människor är goda enbart därför att de är rädda för bestraffning och hoppas på belöning, då är vi sannerligen en sorglig skock.

Canva - Clouds at Sunset.jpg

Hur avgör jag vad som är rätt eller fel?

Absolutister tror att fenomen som gott och ont alltid är absoluta, utan hänsyn till situation eller konsekvenser. Något är alltid rätt eller orätt. Ingen diskussion och inga argument accepteras.
Till exempel: att älska en person av samma kön är alltid fel. Trots att vi idag vet att homosexualitet varken är ett val eller en sjukdom, och trots att samkönade relationer mellan samtyckande vuxna inte är skadligt på något vis.
Eller: en skilsmässa är alltid fel. Även i situationer där relationen är destruktiv, eller om någon blir utsatt för våld.

Lyckligtvis behöver moralregler inte vara absoluta. Konsekventialismen är mer praktisk och anser att det moraliska i en handling bör bedömas utefter dess konsekvenser.

Canva - Justice Law Hammer.jpg

Jag tror att vi kan förstå och utveckla moral genom:

1: Filosofiska diskussioner. Filosofi väger varken till auktoriteter, traditioner eller heliga böcker. Den kräver inte någon förvrängning av fakta i teorins intresse, utan den söker sanningen. Dogmatismen däremot kräver auktoritet snarare än intelligent eftertanke som källan till människors åsikter. Om diskussion inte erkänns som ett medel att komma fram till sanningar, har anhängarna av rivaliserande dogm-system ingen annan metod än krig för att komma till ett avgörande.

2: Historia. Det mänskliga lidandets och välmåendets orsaker, sådana de framträder i det förflutna såväl som i nuet, ger oss kunskaper om moral. Vi kan lära oss av våra misstag, framgångar och erfarenheter. 

3. Vetenskap. Enligt mig bör åsikter stödjas av fakta. Som vägledning i moraliska diskussioner har vi vetenskaplig forskning som hela tiden utvecklas. Genom rationalitet och ett objektivt kunskapssökande kan vi studera vad som är hälsosamt eller icke-hälsosamt för människan. Vi är fysiska varelser i ett fysiskt universum, med fysiska lagar som dikterar konsekvenserna av våra handlingar.

pexels-sharon-mccutcheon-1428171

Men en objektiv moral då?

Många religiösa påstår att de har en överlägsen moral, genom att hänvisa till en objektiv moral hos en gud. De påstår att ateister är helt utlämnade till subjektiva uppfattningar om moral. Men så vitt jag vet, befinner vi oss i samma båt. Låt mig förklara varför.

Jag tror inte att objektiva, absoluta moralregler existerar utanför våra sinnen. Inga bevis har presenterats för mig, bara ogrundade antaganden och känsloargument. Visst, i vissa situationer skulle det vara trevligt om en objektiv moral existerade. Det skulle vara skönt att få lätta svar på svåra moraliska frågor, givna av en gud. Men sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag kan inte bara bestämma hur världen fungerar, utefter mina egna preferenser. Jag måste förhålla mig till verkligheten som den är och göra det bästa av det.

Idén om en objektiv moral blir ändå alltid subjektiv i praktiken. Eftersom gudarnas objektiva moral inte går att nå på något annat vis än genom olika människors tolkningar, subjektiva preferenser och känslor. Och alla människors tolkningar av gudarna och gudarnas vilja ser helt olika ut.

Idag finns det ungefär 10 000 olika religioner. 2012 beräknades det att det finns ungefär 43 000 kristna förgreningar i världen. Siffran förväntas att växa till 55 000 vid år 2025. En ny kristen förgrening skapas varje 10,5 timme. (KÄLLA). Jag har personligen aldrig träffat två kristna som har exakt samma personliga tolkning av gud och Bibeln, även inom samma kyrka. Ingen metod eller falsifieringsprocess har presenterats för mig, som kan avgöra vems subjektiva tolkning av guds objektiva moral som är den rätta.

Canva - Drawing for Psychologic Test

Var kommer moralen ifrån?

Vårt sinne för vad som är rätt och orätt, vår förmåga till empati och medlidande, härleds ur evolutionen. Homo sapiens är sociala varelser som lever i grupp – vilket betyder att överlevnaden är beroende av vår förmåga att samarbeta och att arbeta tillsammans. Att samarbeta fungerar effektivare om vi kan sympatiserar med varandra.

I naturen kallas detta symbios; en typ av transaktion mellan individer och arter. Exempel: biet behöver nektar och blomman behöver pollineras. Jägaren behöver sjukvård och läkekvinnan behöver kött. Vi människor överlever som bäst i stammar med ett utbyte av varor och tjänster.

Individer med empatiska egenskaper gynnas i det naturliga urvalet. En moder som känner en stark kärlek till sitt barn, tar därför hand om barnet, som annars vore helt hjälplöst. Moderns gener förs därigenom vidare till nästa generation.

Att förstå andra människor innebär också en förmåga att anpassa sig efter andra; detta har inneburit att vi i förlängningen successivt förbättrat vår förmåga att förändra oss efter omgivningen. Med tiden har vi kunnat inkludera allt fler människor i de grupper som vi identifierar oss med.

Det är inte de starkaste som överlever, inte heller de mest intelligenta, utan de som har störst förmåga att förändras.
– Charles Darwin, brittisk biolog, teolog och forskare.

Källor:

HÄR kan du läsa om hur spegelneuroner låter oss känna empati med personer som omger oss och hur det härleds ur evolutionen.

HÄR kan du läsa om att ”den starkes överlevnad”-teorin är felaktig. Utan att vi måste vara bra på att samarbeta, känna empati och anpassa oss efter varandras behov för att överleva.

HÄR kan du lyssna eller läsa ett radioprogram om moral och evolution, med en molekylärbiolog.

Jag kan rekommendera dessa böcker:

”Nästan allt om människan: evolutionen, generna, moralen och lite till” av Johan Frostegård.

”Så gick det till: bevisen för evolutionen” av Richard Dawkins.

”Evolutionsteori och människans natur” av Jonas Olofsson och Johan Örestig. 

Canva - Helping Hands


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min blogg och vill att jag ska fortsätta skriva? Här kan du donera en slant! Läs mer om vad pengarna går till HÄR. Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

Var avfällingar aldrig riktiga kristna?

vanliga fördomar om ateister (58)

Som avfälling och ateist kommer kristna ofta till mig med oinformerade teorier och utläggningar om varför jag har lämnat kristendomen. Dessa personer tror att de känner mig och mitt liv bättre än vad jag gör, och de försöker förklara min egen historia för mig – ofta på ett anklagande sätt, fullt med nedgraderande stereotyper om ateister.

Ett exempel på dessa fördomar är att jag aldrig var en riktig kristen. Att jag inte har gett gud en ärlig chans, jag har inte öppnat mitt hjärta, jag har inte förstått den ”rätta” tron eller kristendomens kärleksbudskap.

Det är en oerhörd kränkning att ogiltigförklara ”avfällingars” upplevelser, genom att påstå att vi aldrig var kristna på riktigt. Det är också ett typ av argumentationsfel som kallas ”ingen sann skotte”.

canva-christ-the-redeemer-in-rio-de-janeiro

Under många år hade jag en personlig relation med Gud. Jag tog emot Jesus i mitt hjärta som min frälsare och räddare. Kristendomen definierade mig och mitt liv. Jag trodde inte, jag visste av hela mitt hjärta att Gud fanns och att Bibeln förkunnade sanningen om universum.

Min tro var min största passion. Jag deltog i många olika församlingar och blev döpt samt andedöpt. Jag läste hela Bibeln och studerade den i många år. Jag var cellgruppsledare och lovsångsledare. Varje dag bad jag till Gud och talade i tungor.

Jag evangeliserade, höll tal om Jesus i skolan och bad för mina klasskamrater. Varje skollov spenderade jag på kristna läger eller konferenser. Jag slukade mängder av böcker av kristna teologer, apologeter och kreationister. Det finns inga argument för kristendomen som jag har tagit del av.

Canva - Person Raising Hand

Jag gjorde precis allt jag kunde för att vara en god kristen. Vad mer krävs det egentligen? Måste man doktorera i teologi, pilgrimsvandra till Jerusalem, vara villig att offra sitt eget barn på ett altare, och sedan dö som en martyr för att räknas som en ”riktig” kristen?

När jag blev vuxen och började kunna tänka självständigt och kritiskt för första gången, började min tro vackla. Men jag sprang inte ifrån gud, utan tvärtom. Jag sprang mot honom, desperat och ihärdigt. Jag sökte efter bevis för gud i vetenskap, Bibeln, historia, filosofi, arkeologi, kristnas publikationer och genuin bön. Och det höll inte för mig – alla argument brast då jag granskade dem kritiskt (det är okej om du tycker annorlunda). Till slut var jag tvungen att erkänna för mig själv att figuren jag hade i mitt huvud och som jag trodde att jag älskade, inte var där.

Jag har gett Gud och kristendomen en ärlig chans. Många ärliga chanser. Jag har genuint och ärligt provat båda sidorna och tagit del av deras argument. Min ateism är en slutsats av en självständig, intellektuell process. Jag är helt enkelt tappat min tror på guds existens och kristendomens grundläggande påståenden – och det måste få vara okej.

Jag tänker inte längre klandra och skuldbelägga mig själv för att jag inte kan tro. Jag är inte fel eller defekt. Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer!


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”.