Min första debatt | Kan moral existera utan Gud?

För några veckor sedan blev jag inbjuden av Svenska Apologetiksällskapet att delta i en debatt kring religion och moral. Jag har länge velat prova att debattera, jag blev glad över frågan och tackade självklart ja!

Kan moral existera utan Gud? Detta diskuterade jag och religionsfilosofen Stefan Gustavsson från Apologia – Centrum för kristen apologetik. Evenemanget arrangerades i samverkan med det kristna Studieförbundet Bilda Mitt.

Debatten var otroligt rolig, intressant och givande. Det finns vissa saker jag skulle vilja ändra på och förbättra i min prestation, men i det stora hela är jag nöjd över min första debatt. Svenska Apologetiksällskapet var exemplariska i sitt varma och välkomnande bemötande. Jag hoppas att jag får fler möjligheter som denna i framtiden!

Här kan du se debatten:

https://www.facebook.com/watch/live/?ref=watch_permalink&v=573606494053957

I debatten refererade jag av misstag till filosofen ”Göran Hägglund”. Självklart ska det vara ”Martin Hägglund”(Vårt enda liv).


Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Vill ateister bara synda?

Är jag en ateist bara för att jag vill synda? Till att börja med tror jag inte ens att synd existerar. Den här frågan kommer helt från ett religiöst perspektiv och den antar att kristendomens syn är det enda sanna och rätta – den enda som betyder något. 

Istället för att värdera mina positioner kring till exempel HBTQI eller feminism baserat på mina nyanserade argument, värderas de bara utefter förutfattade meningar kring vad som är och inte är en synd. Mina positioner bedöms då som dåliga och slutsatsen dras att jag inte tror på ett religiöst system, bara för att jag vill synda.

Den här fördomen är en ursäkt för moralisk överlägsenhet. Man ser ner på dem som har lämnat tron, och antyder att de inte har legitima skäl. Det är polariserande och skapar ett ”vi mot dem”, där ateister är fallna, oärliga, omoraliska och depraverade.

Om någon lämnar sin religion bara för att de vill synda, måste den personen fortfarande tro på den här övernaturliga makten – fortfarande tro på konceptet synd – men välja att låtsas som om den här övernaturliga makten inte existerar längre. Personen måste lura sig själv på något vis, bara för att kunna engagera i synd. Det är inte resonabelt utan ganska orimligt, enligt mig.

Om jag skulle tror på synd och vilja synda, vore det mer pragmatiskt att stanna kvar i kristendomen. För det finns en förlåtelsemodell inom kristendomen som tar bort synden. Teologin säger nämligen att alla är syndare, och att Jesus dog för våra synder. Han tog vårt straff och förlåter oss. Inom kristendomen har jag därför ett sätt att tvätta bort synden.

Det finns inte ens konsensus inom kristendomen om vad som är syndigt eller inte. Är homosexualitet och könskorrigering en synd? Är sex utanför äktenskapet en synd? Är det en synd att kvinnor undervisar i kyrkan? Är det en synd att arbeta på sabbaten? Är det en synd att spara pengar? Ja och nej, beroende på vilka Bibelstycken du implementerar eller vilken kristen du frågar.

Jag är en ateist, och jag tror varken på övernaturliga väsen eller på synd. Min moral är inte knyten till en auktoritär gud och vad hen säger. Grunden för min moral är istället att maximera välmående och minimera ofrivilligt lidande hos människor. Jag tar ansvar för mina egna handlingar – om jag agerar omoraliskt kan ingen gud förlåta mig och ta min skuld. Jag värderar godhet för godhetens skull och jag strävar efter att vara en bra person, inte på grund av framtida belöningar i paradiset eller en fruktan för helvetet, utan för att jag väljer det själv. 

Min livsstil har knappt förändrats sedan jag lämnade kristendomen (förutom att jag inte längre går i kyrkan, läser Bibeln och ber). Jag är en duktig och ganska tråkig person, som följer lagen, betalar mina skatter, äter godis på lördagar och går och lägger mig halv tio. Jag dricker varken alkohol, tar droger, röker eller snusar. Det är fysiskt omöjligt för mig att svära. Jag har levt i samma trogna relation i sju år. På fritiden dyrkar jag inte djävulen och bränner kyrkor – jag läser böcker och tittar på Frost med min lillasyster. Jag försöker vara en så bra person som jag bara kan, och behandla mina medmänniskor med kärlek och respekt.

Mitt syfte är inte att döma dig som har en annan livsstil. Syftet är att demonstrera att jag inte blev en ateist för att jag ville gå bärsärkagång och göra saker som jag inte fick som kristen. Förhoppningsvis kan det här inlägget hjälpa att kväsa myten om att ateister bara vill synda.


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Är guds existens ett axiom?

I det här inlägget förklarar jag vad axiomer är, och varför guds existens inte kan vara en axiomatisk sanning.

Axiomer är förutsättningar som måste antas som utgångspunkter, innan ytterligare arbete eller forskning kan göras. Till exempel ”verkligheten existerar”, eller ”elektromagnetismens lagar håller”. Vi använder axiomer för att ha en funktionell förståelse av världen och för att nå kunskap.

Axiomer används bara inom till exempel matematik om de fortsätter att producera testbara och användbara resultat, och förutsägande modeller. Om axiomer inte producerar testbara resultat, anses de inte längre vara sanna eller användbara, och de revideras eller förkastas.

Vanligtvis behöver ett axiom vara självklar eller universell i någon mening – något som allmänt accepteras av de flesta människor, oavsett land, kultur eller religion. Enligt Wikipedia är ett axiom ”en förutsättning så tydlig att den accepteras som sant utan kontrovers.” Axiomer som människor inte är överens om är därför inte användbara.

Man kan alltså inte hävda att guds existens är en axiomatisk sanning, utan att demonstrera hur det antagandet producerar testbara resultat och modeller. Ytterligare ett problem är att det inte finns någon universell konsensus kring gudskonceptet. Idag finns det ungefär 10 000 olika religioner och mer än 43,000 kristna förgreningar i världen (KÄLLA). Detta är varför guds existens inte kan vara en axiomatisk sanning.

Tycker du om min blogg och vill att jag ska fortsätta skriva? Här kan du donera. Tack för ditt stöd.

Förstår ateister inte Bibeln?

Bibeln som kristen

Som kristen var det en ständig kamp att försöka harmonisera och rationalisera Bibeln när den stod i konflikt med mina moraliska instinkter. Doktrinen lade alltid skulden på mig om jag hade motsättningar gentemot våldet eller inhumaniteten i Bibeln. Det var mottagaren som var defekt, inte sändaren. Jag misstolkade, förstod inte kontexten, lät min hjärna stå i vägen, eller hade låtit mig påverkas av ”världsliga idéer” som feminism. Jag skulle inte lita till min egen bristfälliga förståelse, utan guds.

Detta skapade kognitiv dissonans och skuldkänslor.

Bibeln som ateist

Som ateist och humanist behöver jag inte längre tvinga mig själv att älska, beundra och respektera den guden som presenteras i Bibeln. Det är en fantastisk frihet att slippa ursäkta Bibeln och tränga undan mina känslor och instinkter – jag kan äntligen följa mitt hjärta.

The road to atheism is littered with Bibles that have been read cover to cover.
– Andrew L. Seidel

Mobbing

Som ateist har jag fått motta många anklagelser och personangrepp från kristna, bara för att jag inte gillar Bibeln. Till exempel att jag är okunnig, ignorant, blind, sluten och fientlig. Att jag inte förstår kontexten, den historiska kulturen eller Bibelns övergripande kärleksbudskap. Att jag inte seriöst försökt förstå skrifterna, då jag inte har läst tusentals böcker om bibeltolkning av kristna teologer och apologeter. Dåraktiga ateister som jag har såklart inte rätt döma Bibeln, då jag inte ens har någon grund för min moral.

Inom den kristna teologin är det så viktigt med den mänskliga fria viljan. Men när jag faktiskt använder min fria vilja och mitt eget förstånd, blir jag anklagad för att vara arrogant, irrationell, naiv och dåraktig. Hur vågar jag använda min egen okunniga hjärna? En sådan oerhörd fräckhet! Till råga på allt är jag en ung kvinna – vad skulle jag ha att komma med? Det är bäst att jag håller tyst.

Det räcker alltså inte som straff att jag (ur ett kristet perspektiv) kommer att brinna i helvetet. Jag ska också blir stigmatiserad i det här livet, bara för att jag har en annan åsikt. Den här typen av mobbing, misogyni och avsky mot oliktänkande påminner mig om hur tacksam jag är för att jag har lämnat kristendomen.

Olika krav

Hur mycket måste man förstå Bibeln för att få bli kristen, och hur mycket måste man förstå för att få lämna kristendomen? Märkligt nog är kraven som ställs väldigt olika.

Innan jag ville döpa mig var det ingen som frågade om jag faktiskt hade läst hela Bibeln. Om jag hade läst alla böcker av viktiga teologer, apologeter och kyrkofäder. Om jag hade tillräcklig kunskap och förståelse för att ta ett välinformerat beslut. För jag ville väl inte bara döpa mig baserat på mina känslor? Bara för att jag älskade gud? Det vore ju oerhört irrationellt!

Självständigt tänkande

Faktum är att jag som kristen läste hela Bibeln och studerade den i många år. Jag slukade mängder av böcker av kristna teologer, apologeter och bibeltolkare. Men ändå verkar vara svårt att acceptera att någon som förstår Bibeln helt enkelt tycker annorlunda, och tackar nej till den.

Fördomen att jag inte förstår Bibeln antar att min ateism inte är rättfärdigad. Att den enda anledningen till att folk lämnar tron är för att de inte förstår kristendomen. Man ogiltigförklarar och infantiliserar ateisters och icke-kristnas beslut, då det helt enkelt ogripbart att människor på ett ärligt och rationellt vis kan dra andra slutsatser.

Här på min blogg försöker jag förespråka självständigt och fritt tänkande. Jag vill att alla ska nå sin egen förståelse, istället för att blint följa auktoritära dogmer. Därför är det frustrerande att höra att jag inte förstår något, bara för att jag tycker annorlunda.

Elitism och motstridande tolkningar

Varför skulle gud välja att kommunicera sitt budskap till mänskligheten genom en bok som man inte kan förstå, om man inte har studerat teologi, historia och hebreiska? Det handlar om stora mängder pengar, utbildning, tid och tillgång av läromaterial. Extremt få människor har den möjligheten. Det är elitistiskt och orättvist mot oss vanliga, blinda och okunniga människor.

Varför skulle vissa människor ha tolkningsföreträde över Bibeln och en högre andlig ställning över andra, när det är meningen att alla människor ska vara lika värda? Om Bibeln bara får tolkas av auktoriteter, uppstår det hierarkier och beroendeställningar.

Vilken auktoritet har den rätta tolkningen, när det finns tusentals motstridiga tolkningar? 2012 beräknades det att det existerar ungefär 43,000 kristna förgreningar i världen (KÄLLA). Alla anser att just de har den rätta förståelsen, och att alla andra har fel. Ingen metod eller falsifieringsprocess har presenterats för mig, som kan avgöra vems subjektiva förståelse som är den rätta.

Going back to the source material is alwasy the best. When someone’s trying to interpret something for you, they always have an agenda.

– Penn Jillette

Om jag inte får använda min egen hjärna och min egen förståelse, vilken auktoritet ska jag konsultera? En kalvinist, lutheran eller reformert? En Jehovas vittne, katolik eller mormon? Någon som är för hbtq-personers rättigheter, eller någon som tycker att homosexualitet är en synd? Någon som är feminist, eller någon som tycker att kvinnor ska underordna sig män? Någon som tror på teistisk evolution, eller någon som tror på kreationism? Någon som tror att psykisk ohälsa beror på demoner och synd, eller någon som tror på sekulär och vetenskapsbaserad sjukvård?

Du behöver inte vara en expert för att inse att alla experter inte håller med varandra. Detta blir ett stort problem, om helvetet hotar som straff.

Suppose we’ve chosen the wrong god. Every time we go to church we’re just making him madder and madder.
– Homer Simpson

Jag får inte ifrågasätta Bibeln

Jag får inte ifrågasätta Bibeln – den är ju helig.

Edith Södergrans diktsamling är helig för mig. Jag ser Edith som en personlig och nära vän. Men om någon annan inte gillar henne, eller skriver en dålig recension av hennes dikter, blir jag inte sårad, kränkt eller upprörd. Jag förstår att det inte är en kritik mot mig och tar det därför inte personligt.

Jag förstår att hela världen inte kretsar kring mig och mina känslor. Jag kräver inte att alla ska se Edith Södergrans diktsamling som helig. Andras rätt att tycka annorlunda är något jag högt respekterar. Detta är en rimlig insikt som alla vuxna borde förstå.

Jag undrar om de som anser att man inte får kritisera Bibeln, också anser att man inte får kritisera Koranen, Havamal, Kojiki, Bhagavadgita, eller Mormons bok.

Yttrandefrihet och kritik

Jag kritiserar inte kristna – jag kritiserar kristendomen som en idé. Idéer har inte känslor och kan inte bli sårade eller kränkta. En hädelse är ett brott utan offer.

Tanken att vissa böcker och ideologier ska vara immuna från kritik – samt att åsiktsavvikelser ska tystas och censureras – är oerhört farligt. Det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Utan yttrandefriheten kan vi inte belysa orättvisor, korruption eller maktmissbruk.

Över stora delar av världen är yttrandefriheten, åsiktsfriheten och religionsfriheten hotad. Det är många länder som använder sig av en medvetet förtryckande lagstiftning för att tysta opposition och oliktänkande. Detta får allvarliga konsekvenser för människor; till exempel informationsbegränsning, mediecensur, bötesbelopp, trakasserier, övergrepp, förföljelser, straff, och avrättningar. Hur ett land tolererar kritiska röster säger mycket om hur de ser på mänskliga rättigheter generellt.

Makten tycker om ord som sjunger deras lov. Men makten tycker inte om dem som skriver om sådant de vill dölja. I historien kan vi se många exempel på hur tankeavvikelser hotats och tystats; till exempel medeltiden och den teokratiska terrorn.

Fullständig religions- och övertygelsefrihet inkluderar rätten att dela ens övertygelser med andra. I den fria världen möts inte frågor med straff och skuldbeläggning, utan med uppmuntran och beröm.

Mer om yttrandefrihet och kritik:


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Fråga en ateist #2

Är du arg på gud?
Jag är inte arg på gud, på samma sätt som jag inte är arg på Vishnu, Freja, Anubis eller Zeus. Jag kan inte vara arg på någon som jag inte tror existerar. 

Vad tror du att det kommer hända när vi dör?
När min hjärna dör, kommer mitt medvetande – mitt ”jag” – att upphöra att existera. Detta baserar jag på vetenskaplig konsensus kring hjärnan och medvetandet.
Skulle det vara trevligt att inte dö? Kanske. Men sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag vill leva i en verklighetsbaserad värld, och hittills har inga rationella argument för ”livet efter detta” presenterats för mig. Jag har accepterat min dödlighet. Jag ser livet som oerhört meningsfullt och värdefullt, då det är det enda jag har!

Hur vet vi att vi inte har levt många gånger i förflutna liv under evolutionen utan att vi kan inse de eller har minne?
Ingen aning. Kanske är det möjligt, kanske inte. Men jag är inte intresserad av vad som är möjligt, utan vad som är troligt.

Definierar du Gud på något sätt?
Jag har ingen definition av gud. Jag reagerar på andras definitioner av gud. Idag finns det ungefär 10 000 religioner och 43,000 kristna förgreningar i världen (KÄLLA). Det finns lika många versioner av gud/gudarna som det finns religiösa. Därför låter jag personen som kommer med ett positivt påstående om guds existens definiera sin version av gud. Sedan tror jag antingen att den guden finns eller inte.

Vad menar du med kristna?
Jag utgår från uppslagsverkets och Wikipedias definition av kristna. Men om jag pratar med en person som definierar sig annorlunda, tänker jag självklart anpassa mig efter den individen. Jag tänker aldrig bråka om korrekta eller icke-korrekta definitioner. Ord är verktyg som ska hjälpa oss att kommunicera. Det viktigaste är att förstå den andres ståndpunkter och trosuppfattningar i ett samtal.

Hur definierar du religion?
Samma där. Jag utgår från uppslagsverkets och Wikipedias definition av religion. Men jag är villig att ändra den definitionen i en konversation, om det krävs för en ömsesidig förståelse.


Fortsätt kommentera dina frågor nedan – mina svar återkommer i ett nytt inlägg framöver!

HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Är det sorgligt att ex-kristna har lämnat sin tro?

Det här inlägget är inspirerat av podcasten Exvangeliets avsnitt ”Finns det en rätt anledning att lämna tron?, samt andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community.


Är det sorgligt att ex-kristna har lämnat min tro?

Som avfälling har du valt fel väg. Du går inte längre i ljuset, utan i mörkret, och det är oerhört sorgligt. Utan Jesus är du trasig och ofullkomlig. Om du inte följer guds kall och guds plan för ditt liv, kan du aldrig vara autentiskt lycklig eller tillfredsställd. Du är en stackars tappad själ, som behöver räddas.

Rörelser som försöker påtvinga andra sin uppfattning om godhet, sanning och renhet – som tror att de äger en överlägsen ideologi, civilisation eller religion – hotar demokratin (KÄLLA). Tanken att bara en grupp får bestämma vad som är rätt, och hur människor ska leva sina liv, är totalitärt.

Att se människor som fallna eller räddade är ett binärt och absolutistiskt synsätt på människor. Det skapar en konspiratorisk gruppmentalitet, ekokammare och ett ”vi mot dem”. Kristna tillhör den ”rätta” gruppen, och de som tänker och tycker annorlunda sållas bort som fiender eller tappade själar.

Att antyda att kristendomen är den enda rätta vägen att gå i livet lägger skuld och anklagelse på avhopparen, som har har gjort ”fel” val. Som om du inte är kapabel att veta vad som är bäst för dig. Som om andra människor känner dig och mitt liv bättre än vad du själv gör. Det infantiliserar dig och ogiltigförklarar ditt beslut.

Är alla icke-kristna olyckliga och omoraliska?

Vad är det som är så hemskt med att inte vara en kristen? Antalet icke-kristna i världen beräknas vara cirka 5,8 miljarder människor. Stämmer det verkligen att alla de människorna är olyckliga, otillfredsställda, omoraliska, trasiga och sorgliga? Kan inte icke-kristna vara produktiva medlemmar av samhället och leva ett funktionellt, hälsosamt och meningsfullt liv?

De lyckligaste länderna i världen är de minst religiösa. (KÄLLA).

 I ”Journal of religion and society” Jämförde Gregory S. Paul 17 ekonomiskt utvecklade nationer relaterat till religiositet. Detta är vad han upptäckte:

Högre frekvens av tro på och dyrkan av en skapare har samband med högre frekvenser av mord,  tidig död,  infektion av sexuellt överförbara sjukdomar,  tonårsgraviditeter och aborter i det välmående demokratierna.

Statistik visar att andelen fångar som bekänner sig som kristna i USA är i genomsnitt 67,4 procent. Den ledande religiösa tron hos fångar i England och Wales visar sig också vara kristendomen, då 39,5 tusen fångar var kristna – de flesta av alla religioner. (KÄLLA och KÄLLA).

Kristendomen har orsakat korståg, religionskrig, häxförföljelser och kolonial erövring. Vissa statsvetare hävdar att det finns ett samband mellan graden av befolkningsmajoritetens religiositet och hur aggressiv landets utrikespolitik är. Religionsfriheten begränsas i samhällen där kristendomen får inflytande över politiken. (KÄLLA).

Mitt syfte med att presentera den här statistiken är att kväsa myten om att icke-kristna är omoraliska och olyckliga, samt att samhället skulle förfalla utan kristendomen. Jag är absolut inte emot kristna, eller religionsfriheten.

Det är sorgligt att vissa människor tror att vi blir olyckliga, hårdhjärtade och egoistiska utan en gudstro. Att det inte skulle kunna finnas motivation till omtanke, kärlek, generositet eller godhet utan gudomlig inspiration, intervention eller diktat.

Är mitt liv sorgligt?

Jag är oerhört stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tron. Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer. Att lämna min tro är det bästa jag någonsin har gjort och jag önskar att jag vågade göra det tidigare. Det är inte synd om mig. Det här är rätt liv för mig och jag vill inte tillbaka. Jag är inte fallen eller trasig bara för att jag inte är kristen.

För mig är det obegripligt att så många kristna anser att de har rätt att kalla mitt liv för mindre värdefullt. Att jag är en sorglig person med ett sorgligt liv utan ”objektiv” mening – som om den icke-religiösa meningen jag finner i livet inte skulle duga. Att jag behöver guds kärlek – som om den mänskliga kärleken jag upplever är värdelös. Räcker jag inte till precis som jag är, oavsett religion?

Jag har varit otroligt tydlig med att jag mår bättre som ateist. Ändå är det så många kristna som uttryckt att de är ledsna över att jag har lämnat min tro. Det alltså sorgligt att jag mår bättre och gör det som känns bäst för mig? Det visar på att religionen är viktigare än mig som person och mitt mående. Att man inte vill att jag ska vara mig själv, utan att jag ska anpassa mig efter kyrkans begränsade ramar.

Känslomässig utpressning

Vi som lämnar tron liknas med Bibelberättelsen om den förlorade sonen. Sonen framställs som omoralisk, rebellisk och upprorisk. Han lämnar sin familj och lever rövare ute i världen. Så småningom återvänder sonen hem igen, när pengarna tagit slut. Budskapet blir att vi som lämnar tron bara är i en fas – vi kommer att skämmas, ångra oss och komma krypandes tillbaka.

Att använda den här typen av känslomässig manipulation – skuld, skam och klander – hindrar människor från att välja fritt. Det är så sekter gör; man hotar om att dåliga saker kommer att hända om man lämnar, men om du stannar får du mening, syfte, hopp och lycka.

Inställningen att man ska be för avhoppare, att vi snart kommer krypandes tillbaka, är nedlåtande. Jag vill inte tillbaka till gud eller kyrkan. Att be för att jag ska tillbaka strider fullständigt emot min vilja. Jag vill inte bli kallad förlorad – jag vill bli respekterad för den jag är.

Medmänsklighet och demokrati

Kyrkan är en samlingsplats för de som tror på gud. Tror man inte på gud, måste det vara okej att lämna. Målet borde inte vara att så många som möjligt ska stanna, målet borde vara att vara att skapa en bra gemenskap för dem som tror på gud, utan att fördöma och misskreditera dem som lämnar eller de som ändrar åsikt. Den inställningen vore medmänsklig och demokratisk. Men utifrån mina egna upplevelser, saknas tyvärr den insikten ofta hos kristna.

Jag önskar att kristna kunde bejaka sin gyllene regel och bemöta avhoppare på samma sätt som de själva vill bli bemötta. Människors livsval är individuella, då alla har olika upplevelser, förutsättningar och behov. Alla ska få bestämma över sitt eget liv och gå sin egen väg utan att bli stigmatiserad eller dömd. Det ska inte vara ett sämre alternativ att lämna sin tro – religionsfrihet betyder också frihet från religionen.

Får religiösa inte ens tänka tanken om evangelisera för extroende och ateister? För mig är det är handlingar som spelar roll, inte tankar. Alla – religiösa som ateister eller humanister – har självklart äganderätt över sina egna tankar och önskningar. Det viktiga är bemötandet och hur vi agerar gentemot varandra. Jag skulle till exempel inte säga till religiösa i min omgivning att det är sårande att de är religiösa, eller dylikt. Det jag önskar är alltså att personer med olika livsåskådningar tänker på hur vi formulerar oss i mötet.

Helvetet

Jag brukar fråga kristna vad roten till problemet är – varför är de så ledsna över att jag har lämnat kristendomen? Det är intressant att se hur lång tid det tar för dem att säga ordet helvetet. De försöker ofta att undvika det så långt som möjligt, som om de skäms över det.

Vi har redan etablerat att du inte behöver Jesus för att vara en bra person och leva ett gott och meningsfullt liv. Det enda som återstår är att jag behöver Jesus för att undvika helvetet och komma till himlen. Det är den enda rimliga anledningen till att det är sorgligt att någon lämnar sin tro. Kristendomen handlar alltså i grunden om belöning och straff.

Kristna som känner sorg inför andras eviga straff, borde tänka över sin egen moral. De väljer alltså att dyrka en gud som har satt upp ett sådant system. Det är omoraliskt att se icke-troende som människor som förtjänar att brinna i helvetet bara för att vi inte tror på gud. Det är sorgligt att se religiösa offra sin humanitet och sin empati för religionen. Du kan inte känslomässigt överleva om du känner empati och kärlek inför människor som kommer brinna i helvetet eller slaktas i Armageddon. Vi talar om flera miljarder människor. 

Ett stort problem med helvetet är det inte finns konsensus hos religiösa om hur himlen och helvetet fungerar, vilka som hamnar vart, eller om dessa platser finns över huvud taget.

Kristna har sagt till mig att inte alla ateister kommer till helvetet, och att inte alla kristna kommer till himlen. Kristna har sagt till mig att helvetet inte ens existerar. Kristna har sagt till mig att vi människor inte har fri vilja att bestämma vart vi kommer att hamna efter döden – utan att gud bestämde våra öden redan innan vi föddes, och att vi inte kan ändra på hans plan. Kristna har sagt till mig att jag är mer gudfruktig nu som ateist, än förut när jag var kristen, och att jag därför kommer att komma till himlen. Kristna har sagt till mig att vad som händer efter döden inte är viktigt eller relevant, eftersom ingen ändå vet vad som kommer att hända.

Himlen och helvetet borde vara den viktigaste frågan i kristendomen, då det handlar om en evighet av tortyr eller glädje i ett paradis. Men eftersom kristna inte kan komma överens om den här frågan, så spelar det uppenbarligen ingen roll om jag är ateist eller kristen – ingen vet ändå vad som kommer att hända mig. Kanske visar det sig att kristendomen är falsk och att asatron är sann. Kanske hamnar jag i Folkvang, Valhalla eller Helheim efter döden. Det enda vi vet med säkerhet är att vi har det här livet. Och jag tänker leva det till fullo.

Om känslomässig utpressning:

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Omnämnd i podcasten Exvangeliet

Min blogg har blivit omnämnd i podcasten Exvangeliet! Tack Hanna och Anna! Det är en stor ära för mig. Jag ser verkligen upp till kvinnorna bakom Exvangeliet – de gör ett fantastiskt arbete som inspirerar och utbildar mig. Podcasten handlar om att ifrågasätta, dekonstruera eller lämna sin tro. Jag rekommenderar alla att lyssna – oavsett om du är religiös eller ej.

Lyssna på avsnittet här: https://open.spotify.com/episode/49XLgmL97E8LFJPX43hZNb?si=izy5u_4EQaebjl431fcJYQ
Exvangeliets webbsida: https://www.exvangeliet.com/
Exvangeliets Facebook-sida: https://www.facebook.com/exvangeliet/
Mitt blogginlägg: VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Den ateistiska världssynen är otrevlig



Den kristna renhetskulturen

Hedniska texter (11)

VIKTIGT:

Det här är mina personliga upplevelser. Jag generaliserar inte religion eller kristendom.

Jag kritiserar inte enskilda individer eller församlingar. Den här handlar inte om några få sura äpplen, utan om strukturer, doktriner och läror som får skadliga effekter på människor. 

Det här har absolut inte med min familj att göra – bara organiserad religion utanför hemmet. Min familj är fantastisk och har alltid låtit mig tänka, tro och göra som jag vill. 

 


Länge har jag samlat mod inför att publicera det här kontroversiella inlägget. Det kommer säkert att väcka många upprörda känslor. Men det här ämnet är så viktigt för mig, och jag vill göra det jag kan för att hjälpa de som blir eller har blivit utsatta. Framför allt barn och unga. 

Canva - Person's Eye

Vad är den kristna renhetskulturen?

Den kristna renhetskulturen uppmuntrar fundamentalt ouppnåeliga könsnormer och renhetskrav. Ogifta människor måste inte bara avstå från sex; att bara att tänka på sex riskerar evig fördömelse. Dessa regler skapar starka känslor av skam och misslyckande, då sex egentligen är ett mänskligt behov och en naturlig del av att vara människa.

En konsekvens blir en press på att gifta sig tidigt, innan man har lärt känna sin egen sexualitet eller kompatibilitet med sin partner. Tänk om man är asexuell eller homosexuell? Upptäcker man det då man är gift är det för sent – för det är också en synd att skilja sig. Detta blir en omöjlig ekvation.

Det heteronormativa fokuset exkluderar HBTQI-personer och skapar ytterligare skamkänslor. Att älska en person av samma kön, eller att genomgå en könskorrigering, anses vara en synd. Samkönade äktenskap är absolut inte ett alternativ.

pexels-anastasia-shuraeva-4512785

Skuldbeläggning av brottsoffer

I kyrkan predikar man om de val människor gör, utan en tanke på dem som inte har haft ett val. Det uppskattas att ungefär 20 procent av barn och 5,6 procent av vuxna utsatts för sexualbrott. 

Läran att sex får människor att förlora sitt värde lägger skuld och skam på offer för sexuella övergrepp. Inte nog med att du har blivit utsatt för brott; du är också ett äppelskrutt, ett skrynkligt papper, ett använt tuggummi – smutsigt skräp som inte går att återställa. Kombinera det tankesättet med en allmän frånvaro av sexuell utbildning och en betoning på kvinnlig underkastelse under manligt ledarskap. 

I think it goes even beyond fear, for so many children, especially in sex trafficking. It’s feelings of self-worth. It’s feeling like, ‘Who would ever want me now? I’m worthless.’
That is what it was for me the first time I was raped. I was raised in a very religious household, one that taught that sex was something special that only happened between a husband and a wife who loved each other …

– Elisabeth Smart

För att inte tala om hur dåligt kyrkor tenderar att hantera sexuella övergrepp inom sina väggar. Sexuella övergrepp är ett brott, och överlevande ska stöttas, inte dömas.  JoAnn Stevelos som talar för Stop the Silence: Stop Child Sexual Abuse, sammanfattar det såhär:

Not only are the perpetrators given the opportunity to repent and be quickly forgiven, without consequences, but the women seem to be pressured into forgiving without seeking justice, which is their legal right and a basic human right.

Visst skulle kristna renhetsförespråkare säga att de inte menar att skada offren – att våldtäkter inte är kvinnornas fel, att Jesus älskar dem ”trots att de är skadade” och att de fortfarande kan vara ”rena i själen” efter överfallet. Men detta visar också på det förtryckande i renhetskulturen; en person som tvingats till sex är skadad, men kan fortfarande vara ”bra på insidan”, även om personens yttre och fysiska värde har minskat. 

Canva - null (1)

Mina erfarenheter

Som kristen utsattes jag för renhetsdoktriner. Jag fick lära mig att en kvinnas heder och personliga värde var kopplad till hennes kropp. Min kropp var inte min, utan guds tempel. Jag skulle vara ”ren” för min framtida make. Jag skulle inte ”ge bort” delar av dig själv till någon annan – som om jag var ett objekt.

När jag var sexton år blev jag kallad för smutsig. Min sextonåriga barnkropp blev objektifierad och sexualiserad; jag instruerades att täcka mina axlar och knän i kyrkan, för att inte ”distrahera” killarna från gud. Som om deras eventuellt syndiga tankar var mitt ansvar. Som om män är djur, inkapabla till självkontroll och respekt. Som om kvinnor inte upplever sexuella känslor.

Som kristen ungdom vill nästan alla ha sex. Men de flesta tror att om man gör det, begår man inte bara en allvarlig synd, utan man kanske förstör ens chans till ett hälsosamt eller gudfruktigt äktenskap i framtiden.

Oundvikligen engageras sig de flesta i sexuella aktiviteter ändå. Det är ett helt normalt och hälsosamt beteende hos unga vuxna. Men inom kristendomen ses det inte som något friskt. Så många människor – inkluderat mig själv – har utsatts för känslomässig nedbrytning, efter att ha agerat på sexuella lustar. Konsekvenser blir månader, ibland till och med år, av känslomässig ångest. 

pexels-ave-calvar-martinez-4061218

Ett svar på denna ångest är att sträva efter ett närmare förhållande med gud, i en förhoppning om att gud ska ge styrkan man behöver för att motstå ytterligare frestelser. Det blir en ond cirkel där människor förväntas avstå från att agera på normala sexuella drifter och uppmuntras att ständigt söka gud för att få hjälp att övervinna sina frestelser. Sedan när man oundvikligen agerar på normala och friska sexuella drifter, upplever man enorma känslor av skuld och skam.

Naturligtvis ska man då spendera mer tid i andakt, Bibelstudium och bön. Den enda lösningen är att söka gud mer än någonsin tidigare, eller återgå till synden som kan förstöra ens liv. Men uppenbarligen hindrar inte gud någon från att ha regelbundna sexuella drifter, av samma anledning som gud inte hindrar någon från att känna hunger. Det är naturliga och hälsosamma delar av vår biologi.

Så småningom agerar de flesta på sina sexuella drifter igen och skulden förvärras, eftersom man arbetat så hårt för att förhindra det. Man lär sig att man fortfarande är oförmögen att leva upp till guds normer. Det här är ett krossande slag mot självkänslan. Ofta motiverar det till mer hängivenhet till gud, och cykeln fortsätter att upprepas. Med varje repetition av cykeln minskar självkänslan mer och mer. 

Om det som undervisas i kyrkan är korrekt, är alla för svaga och orättfärdiga för att leva upp till guds normer. Jag känner så många människor som har fallit i självhat, som sett sig själva som svaga och ovärdiga, som kämpat med självskadebeteende och till och med självmordstankar, bara för att de fortsatte att ha sexuella behov trots att de var goda kristna.

canva-christ-the-redeemer-in-rio-de-janeiro

Många av oss fick höra att även om du inte är en trasig och syndig människa, så älskar gud dig fortfarande och det är där du kan hitta ditt värde. Den här cykeln och den här formen av kristen ideologi skapar ett beroende. Den tar ett grundläggande mänskligt behov och övertygar dig att det är moraliskt fel att möta det behovet.

Ideologin skyller på dig och insisterar att det enda sättet att sluta agera på det behovet är att omfamna ideologin ännu hårdare. Denna cykel blir identisk med ett typiskt destruktivt förhållande, när personens självvärde bara finns i guds kärlek. Man blir manipulerad att tro att ens egna hälsosamma och mänskliga behov är källan till alla ens problem. 

Närhet till gud möjliggör inte sexuell ”renhet” – att tro att det kan vara extremt psykiskt skadligt. När jag har lämnat min evangeliska kristna tron, har jag, som många andra, kommit att förstå läran om sexuell renhet för vad den faktiskt är: förtryck. 

Canva - Woman Covered by White Cloth

Varför sa jag inte bara nej till dessa läror?

Individer ges tydliga instruktioner för vad man ska göra och inte göra. Om man sedan lider som en direkt konsekvens av att följa dessa instruktioner, blir man ofta tillsagd att man inte behövde följa instruktionerna alls – man hade ju ”fri vilja”. Och man får skulden för ens eget lidande. Vi som har erfarenheter från destruktiva miljöer är bekanta med den här taktiken, som används för att undvika ansvar. 

Faktum är att man blir varnad i det starkaste termer för att göra vissa saker. Konsekvenserna blir otroligt allvarliga om man inte följer instruktionerna – förutom sociala konsekvenser tillkommer ett själsligt förfall och en evighet av fördömelse. Att kalla det för ”bara ett råd” som man är fri att följa eller inte, är extremt oärligt.

Barn är dessutom lättpåverkade och tror på allt som vuxna säger. Jag hade ännu inte lärt mig att tänka kritiskt och självständigt. Jag var övertygad om att jag skulle hamna i helvetet, om jag inte följde kyrkans regler. Jag trodde att tvivel och ifrågasättande var farligt och syndigt. Jag trodde att alla åsikter som stred emot kristendomen kom från djävulen. Alltså hade jag inget riktigt val. 

Canva - Silhouette of a Hand

Dehumaniserande, olagliga och dödliga myter

Att kalla människor rena eller orena är dehumaniserande. Sex nedvärderar inte mig som människa. Min kropp är inte ett objekt som någon annan får bestämma över. Jag är min egen individ och jag bestämmer över min kropp.

Myter som oskuld och heder är bara sociala koncept. De existerar inte inom biologi och medicinsk vetenskap. Det är inte möjligt att medicinskt utreda om någon är oskuld och det är dessutom förbjudet enligt svensk grundlag. Läs mer HÄR. Kyrkans renhetsstandars betyder alltså ingenting utanför den kristna föreställningsvärlden.

Idag finns det fortfarande kulturer som straffar flickor och kvinnor för att de inte blöder på deras bröllopsnätter. Konsekvenserna kan variera från social utfrysning, till misshandel och strypning. På grund av detta kommer vissa kvinnor, från Utah till Pakistan, att köpa konstgjorda mödomshinnor med falskt blod till bröllopsnatten. Så långt tvingas kvinnor att gå för att besparas skammen och i vissa fall rädda sina liv. HÄR och HÄR kan du läsa mer.

 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten anklagar henne för att redan ha varit tillsammans med en man och skvallrar om henne och säger: ‘Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne … om mannens anklagelser är sanna, ska domarna leda flickan till hennes föräldrahems dörr, och där ska männen i staden stena henne till döds. Hon har orenat Israel genom sitt uppenbara brott medan hon bott hemma hos sina föräldrar. En sådan synd måste rensas bort från er.
– 5 Moseboken 22:13-21

Biologiskt sett är det hälsosamt att vara sexuellt aktiv, oavsett om det är individuellt eller delat. Självklart med vuxet samtycke och säkerhet som utgångspunkt. Sexuell depravering däremot skadar människor psykiskt och det kan få allvarliga konsekvenser. Läs mer HÄR och HÄR

Såhär skriver Världshälsoorganisationen (WHO) om sexuell hälsa:

Ett tillstånd av komplett fysiskt, mentalt och socialt välmående i relation till sexualitet. Det kräver en positiv och respektfull syn på sexualitet och sex, såväl som möjligheten att ha sexuella upplevelser som är njutbara och säkra, och fria från tvång, diskriminering och våld.

Canva - Beautiful Sky

Till läsaren

Det är inget fel på dig. Du är inte syndig, smutsig eller skamligt – oavsett kön, läggning eller relationer. Känn efter vad just du vill och ta dina egna beslut, oavsett om det är återhållsamhet eller inte. Oavsett om du ser sex som något speciellt som bör bevaras inom äktenskapet, eller om du vill utforska och leva ut din sexualitet utan gränser. Inget är mer rätt eller fel. Alla är olika och det som fungerar för dig, kanske inte fungerar för mig. 

Du får också klä dig precis hur du vill, oavsett om det är ”kyskt” eller ”avslöjande” (obs: jag lägger ingen värdering i dessa ord). Om någon skulle reagerar negativt så är det deras problem.

Det här är inte själviskt – det är dina mänskliga rättigheter. Ingen får kontrollera, fördöma eller hota dig. Du har alltid bestämmanderätt över din kropp, din sexualitet och din reproduktion – läs mer om det HÄR. Utbilda dig gärna kring samtycke, säkerhet, HBTQI, kropp och hälsa på till exempel rfsu.se, rfsl.se eller rfslungdom.se

Mår du dåligt kring renhetskulturen, kroppen eller sexualiteten, rekommenderar jag dig att uppsöka rådgivning hos människor med expertis – till exempel certifierade kuratorer eller psykologer. Du är också varmt välkommen att skriva till mig, även om jag inte är expert. Du är inte ensam och det finns hjälp att få!

Canva - Blue and Orange Light Projeced on Left Hand of Person

En video om imaginära defekter och hur det skadar oss:

Artiklar kring renhetskulturen som jag rekommenderar:

https://www.dagen.se/debatt/2020/11/13/jag-ar-en-av-de-drabbade-av-frikyrkans-hederskultur/?fbclid=IwAR0WH8TUS56hmtkFEZB1PQAYXP-MICy1my4si4guS1JruCLmIbzbpw54p0M

https://www.dagen.se/debatt/2020/10/28/dags-att-tala-om-hederskulturen-i-frikyrkan/

https://www.dn.se/insidan/vera-linn-vaxte-upp-i-jehovas-vittnen-forsamlingen-praglas-av-en-kristen-hederskultur/?fbclid=IwAR3Dzr0a-5WZtaQ0xSktI_mpgvmMxGSZUa3ye4HzXUHYOUmsOfsHix9QlcE

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jWGze/hedersfortryck–en-gammal-svensk-tradition

https://theconversation.com/how-the-extreme-abstinence-of-the-purity-movement-created-a-sense-of-shame-in-evangelical-women-127589

https://sojo.net/interactive/their-generation-was-shamed-purity-culture-heres-what-theyre-building-its-place?fbclid=IwAR2UFrBhIbR8IR4ZEmbsTxLHrI_rLq_SksJlm8Ed22Lj4btFLaTHePSfuUg

https://www.abc.net.au/life/how-purity-culture-can-affect-sex-life/12426254

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

vanliga fördomar om ateister (56)

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

Självklart skulle jag vilja ha ett evigt liv och komma till ett paradis efter döden. Självklart skulle jag vilja att det fanns en objektiv moral, utanför våra subjektiva sinnen. Självklart skulle vilja ha lätta svar på svåra frågor – om livets uppkomst och livets mening – givna från en gud. Självklart skulle jag vilja trösta mig själv i tuffa stunder med tanken att en högre kraft bryr sig om mig. Självklart skulle jag vilja ha en värld full av magi, mirakler, gudar och väsen.

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration.jpg

Mänskligheten har ett stort behov av tröst. Men att ”X ger tröst” betyder inte att ”X är sant”. Trösthalten i en trosuppfattning höjer inte dess sanningsvärde – för sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag är ateist; vilket betyder att jag inte är inte övertygad om att något övernaturligt existerar och korresponderar med verkligheten. Jag måste förhålla mig till verkligheten jag befinner mig i, och verkligheten är ibland orättvis och hård. 

Jag står inte i centrum av universum. Jag är inte speciell eller utvald. En gud har ingen skyldighet att trösta mig, eller ge mitt liv mening och innehåll. Att inse det var en del av att bli vuxen, för mig. Som tur är kan vi människor skapa vår egen mening och vårt eget syfte. Till exempel genom mänsklig kärlek, kärlek till naturen, konst, vetenskap och humanism. För mig räcker det mer än väl.

Canva - Yellow Petaled Flowers .jpg

En önskan om att något ska vara sant, är inte bevis. Önsketänkande kan vara en kognitiv bias och ett logiskt misstag, som får en att utvärdera bevis väldigt annorlunda baserat på det önskade resultatet. Att använda känslor i stället för förnuft är en typ av manipulation som används istället för giltig logik.

Jag vill tro på så många sanna saker som möjligt, och så få falska saker som möjligt. Jag vill ha stark och välutvecklad epistemologi. Varför? För om jag har svaga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande blir jag mottaglig för alla möjliga (och potentiellt farliga) idéer. Till exempel att jorden är platt, att kvinnor ska underordna sig män, att homosexualitet är onaturligt och fel, att man inte kan lita på sekulär sjukvård, att psykisk ohälsa beror på demoner, och så vidare.

Trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser för mig själv, för andra och för samhället i stort. Därför tycker jag det är viktigt med skepticism, kritiskt tänkande och rationalitet. Därför baserar jag min tro på bevis. Världen är fascinerande och det finns så mycket att lära!

“The truth may be puzzling. It may take some work to grapple with. It may be counterintuitive. It may contradict deeply held prejudices. It may not be consonant with what we desperately want to be true. But our preferences do not determine what’s true.”

― Carl Sagan

Canva - Galaxy

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”.