Tjuven och häxan

Snart kommer hösten, med dimmig andakt
Han försvann för länge sedan
en tjuv med mjuka händer
och jag tiger
Snart kommer hösten och jag ska dansa
i eldskenet
med ett pannsmycke av guld
och brännmärken på kinderna
Jag är en häxa och han
fruktar mig

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Fylgja

Mitt lodjur följer mig vart jag än går. Storväxt, tyst, med glänsande ögon.

Sommarvindar sveper in mig, klär mig i guldbroderade tyger, sätter vita blommor i mitt hår.

Med ljudlösa, lugna steg går lodjuret vid min sida. Det lider mot afton, solen speglar sig i vattnet.

Lodjuret har lämnat honom i gräset och hon slickar tassarna rena.

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Skogstjärn

Och längst inne i mitt hjärta
finns en skogstjärn
mörk och spegelblank
Mitt heliga vigvatten, min svarta
synd
Glänsande stjärnor och giftiga ormar
Min förtrogna, kyss mig
under vattenytan
nere i drömmarnas dunkla
djup

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Odjur

Vet du inte vad jag är?
Mina hjärtslag är dyningarna som smeker
strandkanten vid ditt hus
Mina andetag är stormarna som dränker
fiskarna i din by
Vet du inte att min ryggrad upprätthåller havet?
Dag och natt simmar jag under båtar, väntar och lurpassar
en hungrig lindorm
ett svart, glänsande odjur

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Vindöga

Blinkande vindöga mellan takbjälkarna
kan du visa vägen ut
ut till höjdernas hamn där ljusskeppet
väntar
med solvävda segel
och en vindflöjel av glas

Vårens gudinna
kan du fånga min sorgsna rökfågel
och kyssa den på hjässan
låta den lösas upp till dis
till glömska

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Gröna stjärnor

Jag är en tvivlande tempelprästinna
ensam på en vidsträckt hed

Klangen stiger ur marken som dis
och jag tittar på de gröna stjärnorna

Andedräkt mot kinden, natten
kysser mitt heta ansikte

Gröna gnistor, sprakande läppar
marken sviktar under fötterna

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Äta eld

Jag speglar mig violett
i hennes blanka, fanatiska ögon
Jag glöder och smälter
i hennes mun
Hon öppnar nattens svartglittriga slöja
och blottar en vit, nästan outhärdlig
flamma
Så dödligt att äta varandra
att äta eld

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Sju år av bloggande – utveckling och pinsamma inlägg

Nu har jag bloggat i sju år. Jag började alltså skriva när jag var blott en nittonåring. På sju år har mycket skett med mitt skrivande. Det är roligt att se utvecklingen när jag läser gamla inlägg, samtidigt blir pinsamhetsfaktorn nästan outhärdlig. Jag känner knappt igen mina egna texter. På ett sätt var jag ju en annan person, en tonåring som knappt visste någonting om skrivandets hantverk, som knappt visste någonting om mig själv.

Att behålla inläggen känns roligt som ett minnesarkiv över min utveckling och mitt liv. Samtidigt är vissa grejer så dåliga att jag får panik över att de fortfarande ligger uppe, offentligt, för andra att läsa. Ska jag behålla dem? Jag är kluven. Du som också håller på med bloggande eller dylikt – kommentera gärna hur du tänker kring detta. Jag behöver råd!

Fimbulvintern

Den mäktiga vintern kommer
Ulven slukar solen och skogen
är hennes mörka tempel, hon
slickar blod från pälsen
Fimbulvintern är här och alla böner
ligger begravda under år av snö som
frusna kadaver i vita
katakomber
Ulven slickar blod från mitt ansikte och
berättar om Ragnarök
Hennes tunga ångar och gnistrar
skogen är tyst
Vi väntar

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Vapensyster

Du sköldmö från Vanaheim med
dånande hjärta och
sprakande stormögon, jag vill röra
ditt ansikte

Hjortarnas spår i skaren under
Yggdrasils eviga krona
Snö i håret, jag vill kyssa
dina händer

Åskknallar av svärd mot svärd, skummande
röda vågor
Krigarna koras hall, de till döden
fjättrade

Du Mardölls utvalda krigare som
segrat på slagfältet och
dräpt en jätte
lämna mig inte

Jag väntar på dig under
askens vita krona, min
vapensyster
kom tillbaka till mig

HÄR kan du läsa mer av min poesi.