Arbetsprocessen bakom min bok ”Avhopp” | Del 1: idén

Nyligen har jag färdigställt och publicerat min första bok ”Avhopp: att lämna religiösa och manipulativa rörelser”. (HÄR kan du läsa mer om boken och köpa den). Hur har arbetsprocessen sett ut bakom boken? I del ett berättar jag om hur jag fick idén.

Tanken formades i mitt huvud redan för fem år sedan, när jag lämnade kristendomen och började blogga om mina erfarenheter. Jag märkte hur extremt tabubelagt det var att skriva om det här ämnet. Mina första inlägg skapade en flodvåg av reaktioner. Tidigare var min blogg bara läst av några få vänner och familjemedlemmar, plötsligt pikade statistiken i höjden med flera tusen besöker. Det haglade in telefonsamtal, sms och mail.

Många kristna var upprörda över mina inlägg. Men majoriteten av reaktionerna jag fick var positiva. Människor uttryckte tacksamhet för att jag vågade skriva om det här. De berättade att de trodde de var ensamma om sina upplevelser, tankar och känslor, men att jag visade att de inte var ensamma. De berättade att de inte vågade visa sina sanna jag för vänner och familjemedlemmar på grund av tabun och stigmat kring avhoppare. De berättade att mina inlägg hjälpte dem och att de ville läsa mer. Det var fantastiskt att det jag skrev kunde göra skillnad!

Det kändes som en revolution. Genom internet hade vi avhoppare för första gången möjligheten att hitta varandra, bekräfta varandras upplevelser och tillsammans stå upp mot kyrkans makt. Efter reaktionerna på mina blogginlägg blev det uppenbart att det fanns ett stort behov av resurser för avhoppare. Jag märkte själv hur otroligt ensam och utsatt man blir, utan någon som förstår en eller kan hjälpa en. Det fanns helt enkelt en lucka som jag ville fylla.

Det var så allt började. Under flera år läste jag massor av böcker kring ämnet, antecknade massor av research och skrev massor av texter, vissa publicerade jag men majoriteten av texterna hamnade på min hårddisk. Och jag tänkte att jag kunde samla allt material till en bok.

Köp min bok ”Avhopp: att lämna religiösa och manipulativa rörelser”

Fylgja

Mitt lodjur följer mig vart jag än går. Storväxt, tyst, med glänsande ögon.

Sommarvindar sveper in mig, klär mig i guldbroderade tyger, sätter vita blommor i mitt hår.

Med ljudlösa, lugna steg går lodjuret vid min sida. Det lider mot afton, solen speglar sig i vattnet. 

Lodjuret har lämnat honom i gräset och hon slickar tassarna rena. 

© Amanda Sköld

HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Odjur

Vet du inte vad jag är?
Mina hjärtslag är dyningarna som smeker
strandkanten vid ditt hus
Mina andetag är stormarna som dränker
fiskarna i din by
Vet du inte att min ryggrad upprätthåller havet?
Dag och natt simmar jag under båtar, väntar och lurpassar
en hungrig lindorm
ett svart, glänsande odjur

© Amanda Sköld


HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Sju år av bloggande – utveckling och pinsamma inlägg

Nu har jag bloggat i sju år. Jag började alltså skriva när jag var blott en nittonåring. På sju år har mycket skett med mitt skrivande. Det är roligt att se utvecklingen när jag läser gamla inlägg, samtidigt blir pinsamhetsfaktorn nästan outhärdlig. Jag känner knappt igen mina egna texter. På ett sätt var jag ju en annan person, en tonåring som knappt visste någonting om skrivandets hantverk, som knappt visste någonting om mig själv.

Att behålla inläggen känns roligt som ett minnesarkiv över min utveckling och mitt liv. Samtidigt är vissa grejer så dåliga att jag får panik över att de fortfarande ligger uppe, offentligt, för andra att läsa. Ska jag behålla dem? Jag är kluven. Du som också håller på med bloggande eller dylikt – kommentera gärna hur du tänker kring detta. Jag behöver råd!

Fimbulvintern

Den mäktiga vintern kommer
Ulven slukar solen och skogen
är hennes mörka tempel, hon
slickar blod från pälsen
Fimbulvintern är här och alla böner
ligger begravda under år av snö som
frusna kadaver i vita
katakomber
Ulven slickar blod från mitt ansikte och
berättar om Ragnarök
Hennes tunga ångar och gnistrar
skogen är tyst
Vi väntar

© Amanda Sköld

HÄR kan du läsa mer av min poesi.