Om ateister inte tror på gud, varför pratar de så mycket om honom?

Om ateister inte tror på gud, varför pratar de så mycket om honom? Jag menar, jag tror inte på tomtar eller älvor, och du ser inte mig skriva blogginlägg om dem. Du ser inte mig argumentera mot typ Freja hela tiden. Jag slår vad om att ateister hatar gud. Något dåligt hände dem, och därför är de arga på gud. Eller så är det bara för att de vet att gud kommer att döma dem.

Varför pratar jag som ateist om gud och kristendomen? Till att börja med diskrimineras fortfarande sekulära livsåskådningar i Sverige. Vår stat ger kristendomen en position över alla andra livsåskådningar genom speciella bidrag, rättigheter och andra förmåner. (Läs mer HÄR och HÄR). Det är en av anledningarna till att jag kritiserar kristendomen.

Skulle du som kristen ha något att säga, om staten bara gav stöd till fornsediska organisationer, men inte till kristna? Om majoriteten av Sveriges riksdagsledamöter gick till en hednisk ceremoni i ett tempel vid riksdagens öppnande, när regeringen ska vara livsåskådningsneutral? Om Sveriges statschef var tvungen att tillhöra asatron? Om staten finansierade hedniska friskolor, när alla har rätt till samma utbildning? Om vi hade hedniska blot dedikerade till Freja i Sveriges Radio, men inte avsatt tid för andra livsåskådningar? Om en gydja (hednisk präst) från Samfundet Fornsed var ledamot i Coronakommissionen istället för en epidemiolog? (KÄLLA).

Skulle du ha något att säga, om hedniska samfund dominerade utbudet av stödpersonal vid offentlig kris­hantering, till exempel inom räddningstjänsten, sjukvården, kriminalvården och försvaret? (KÄLLA). Om statens förhållande till döden och begravningar inte var livsåskådningsneutralt eller demokratisk, utan att det styrdes av Samfundet Fornsed? (KÄLLA). Om fornsediska orga­nisationer utövade myndighet vid vigslar? (KÄLLA och KÄLLA).

Skulle du ha något att säga, om hemvärnet diskriminerade kristna, till exempel genom att förbjuda kristna från att bli personalvårdare och bara låta gydjor bli det? Om det genomfördes militärblot med obligatorisk närvaro och målgångsceremonier i hedniska tempel? Om nationella minnesstunder hölls av gydjor med symboler av Freja runt halsen? (KÄLLA).

Skulle du ha något att säga, om du från barndomen indoktrinerats i forn sed, med en kontrollerande hederskultur? Med läror som sa att din vilja skulle underkasta sig Frejas vilja – och i förlängningen samfundets ledare? Om du inte fick bestämma själv över ditt liv, över dina åsikter, tankar och känslor, eller över din kropp och din sexualitet? Om du utsattes för trauman och övergrepp i samfundet? Om dina grundläggande mänskliga rättigheter begränsades under hela din uppväxt?

Om allt detta gjordes i Frejas namn, skulle du ha något att säga om det? Eller skulle du hålla tyst, bara för att du inte trodde på Freja?

Trosuppfattningar påverkar våra handlingar och handlingar har konsekvenser för oss människor och för samhället i sin helhet. För många kristna är religionen inte bara något privat. Det finns de som vill tvinga andra att hedra deras ritualer och ideal; kristna som vill att mina rättigheter ska tas ifrån mig, till exempel genom att förbjuda homosexualitet eller att staten ska kontrollera min kropp och min reproduktion. Detta påverkar inte bara mig, utan miljontals kvinnor och queer-personer.

Jag är inte emot religion eller rätten att tro som man vill. Så länge det inte skadar, förtrycker eller kränker andra människor. Religionsfriheten ska inte få företräde över mänskliga rättigheter, till exempel när ateister eller homosexuella trakasseras för att de syndar enligt guds diktat.

Jag kan inte låta bli att observera dubbelstandarden; en stor del av den kristna identiteten baseras på att dela evangeliet med andra och att vara stolt och högljudd om vilka man är och vad man tror på. Från de första barndomsåren blev jag som kristen upplärd att sprida det kristna ljuset för världen; vi snackar missionsresor, skyltar, posters, dörrknackning, Facebook-inlägg, och så vidare. Jag skulle utnyttja alla möjligheter för att exponera kristendomen för allmänheten.

Därför blir det väldigt märkligt när vissa kristna anser att ateister borde hålla sina åsikter för sig själva. Att de upplever det som djupt kränkande så fort en ateist publicerar något – även det mest fredliga och diplomatiska budskapet om våra värderingar. Att de känner förvirring och/eller ilska över faktumen att jag till exempel pratar om ateism på min blogg. Yttrandefrihet och religionsfrihet ska ju gälla för alla.

Idén om gudar intresserar mig helt enkelt också – precis som det gjorde för Epikuros, som levde århundraden före Jesus. När jag till exempel ger kristendomen intern kritik, går jag in med premissen om att det finns en gud. Även om jag inte tror på gud, kan jag alltså diskutera hypotetiska modeller och träda in i andras tankevärldar. Jag har inget problem med det, då jag är en person som kan tänka abstrakt. Om man måste tro på något för att kunna kritisera det, då tar ju diskussionen slut.

Jag tror att gud finns som ett socialt fenomen, men inte i verkligheten bortom vår föreställning om gud. Jag pratar inte om gud för jag vet att han existerar. Jag pratar om gud eftersom jag vet att människor existerar.


Fler blogginlägg:

Slutade jag tro på gud för att någon var dum mot mig i kyrkan?

Vet kristna mer om extroende än de själva gör?

Kristna som skuldbelägger hederskulturens offer

Vill ateister bara synda?

Stjäl ateister och humanister sin moral från kristendomen?

Att våga tvivla

Att våga tvivla (1)

Tvivel är inte något negativt, farligt eller skamligt. (Nu pratar jag inte om att tvivla på sig själv – utan att tvivla på idéer, åsikter och trosuppfattningar.) Tvärtom är tvivel något oerhört positivt, som vi alla borde omfamna. Låt mig förklara varför.

Fundamentalister vet på förhand att de har rätt. Ingentingen kommer att få dem att ändra uppfattning – varken rationella resonemang eller bevis. Om det verkar finnas bevis för motsatsen, är det bevisen som måste förkastas, inte trosuppfattningen. Detta begränsar intellektet och personlig utveckling, samt undergräver vetenskapen. 

Utan tvivel är man inte riktigt klok.
– Tage Danielsson

Canva - Drawing for Psychologic Test

Att våga tvivla, vara öppen för ny information och ändra åsikt är något av det mest intellektuellt ärliga vi kan göra. Det är så vi utvecklas och lär oss nya saker. Tvivel är grundstenen för en välutvecklad epistemologi – verktygen vi använder för att nå kunskap. Tiden för att tro på något är när det finns bra bevis för det. Att säga “jag vet inte” eller ”jag kan ha fel” ger oss tillåtelse att lära. 

Tvivlet är vishetens början.
– Rene Descartes

Tvivel är uppfinningens fader.
– Galileo Galilei 

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är canva-blue-and-gold-cover-book-on-brown-wooden-shelf.jpg

Jag vill följa tvivlen dit det leder, ställa kritiska frågor och utbilda mig. Jag vill inte blint följa auktoritära dogmer eller acceptera absoluta sanningar utan att ifrågasätta dem. På grundval av mitt eget förnuft vill jag bilda mig självständiga åsikter. 

Mina åsikter och idéer vill jag kontrollera mot fakta, och sedan vara beredd på att förkasta en trosuppfattning när bevisen blir överväldigande. Jag vill inte vara statiskt; istället vill jag vara intellektuellt nyfiken, lära mig mer och hela tiden utvecklas. Jag värderar sanningen och är därför villig att erkänna att jag kan ha fel.

Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel.
– Bertrand Russell

Man bör aldrig skämmas för att erkänna att man haft fel, för det betyder ju att man är klokare i dag än i går.
– Jonathan Swift

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är canva-desk-globe-on-shallow-focus-lens.jpg

Sanningen finns där ute för oss att upptäcka. Sanningen låter sig inte omkullkastas av tvivel eller kritik – de står stadigt kvar. Sanningen bryr sig om inte om våra känslor eller preferenser. 

Reality is what doesn’t go away when you stop believing in it.
– Matt Dillahunty 

Jag bryr mig om min förståelse av verkligheten och jag vill att den förståelsen ska vara så exakt som möjligt. Det beror på att trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser. Om jag har dåliga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande ökar det risken för mig att anamma problematiska idéer. Till exempel att jorden är platt, eller att homosexualitet är skadligt. 

Detta är varför tvivel är ett utmärkt verktyg för en sund epistemologi. Något som inte kritiseras, utvecklas inte. Jag har aldrig lärt mig så mycket som när jag har insett att jag har haft fel. Jag inser att jag inte alla svar och att det alltid finns mer att lära!

Glädjen med att söka och förstå är den mest perfekta gåvan från naturen.
– Albert Einstein

Det viktiga är att aldrig sluta ställa frågor.
– Albert Einstein 

Här är en otroligt bra och informativ video om att straffa tvivel: 


Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka! ❤