Att respektera sin kropp

Det jag går igenom just nu lär mig otroligt mycket om min kropp. (Läs mer om min skadesituation HÄR). Ibland vill jag hata min kropp. För att den inte fungerar som den ska, för att den är så trasig. För att den har förstört så många år av mitt liv. Men att tänka såhär hjälper inte mig; då utkämpar jag ett krig som jag inte kan vinna.

För att jag ska kunna gå framåt behöver min kropp all uppskattning, kärlek och omsorg som jag kan ge. Den behöver tid för att genomgå tuffa omställningar och läkningsprocesser. Kroppen gör alltid så gott den kan. Den läker och den återuppbygger. Den håller mig vid liv varje dag. Kroppen och jag måste vara ett team!

Canva - Photo Green Leafed Branch

Jag har fått en ny förståelse och respekt för min kropp. Jag vet precis vad den klarar av och inte, jag vet hur jag ska ta hand om den och jag känner igen alla signaler. Jag vet hur det är att kraschlanda och sedan kämpa sig upp igen, jag kan varenda detalj i den fysiska resan. Jag vet hur otroligt viktigt det är att lyssna på sin kropp och prioritera sin kropp.

Jag har också fått en ny tacksamhet. Att mitt hjärta slår går inte att ta för givet. Det finns människor som har det mycket värre. Människor som aldrig blir friska, som förlorar allt, som dör. Jag har i alla fall möjligheten att komma tillbaka ifrån det här.

Jag är stolt över min resa. Den är inte över än, men jag kommer att klara det hela vägen in i mål!

Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser! ❤

Komplikationer i min resa

KPOR5993

Jag är i ett stadium i min rehabiliteringsprocess där resten av kroppen börjar protestera. (HÄR kan du läsa mer om min situation). Hela kroppen har påverkats av under en lång tid av begränsad rörelseförmåga och många starka mediciner. Man måste se kroppen som en helhet och förstå att allt hänger ihop.

Abstinens

Den här veckan har jag upplevt så kallade ”utsättningssymptom”, d.v.s symptom man får om man trappar ut på vissa mediciner för fort. Det är alltså en form av abstinens. Jag har legat helt utslagen i illamående, yrsel, kallsvettningar, huvudvärk, magont och trötthet. Jösses…

Men det ska ju ge med sig efter ett tag, så det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag ligger i sängen och sover, lyssnar på poddar och äter chips. Eftersom jag svettas så mycket känner jag sjuka behov av salt…

Bakercysta

I mitt opererade knä (menisk och korsband) har det dykt upp bakercystor tre gånger de senaste 1,5 året. Det gör ont, men är inte farligt. Bara drygt. Knät har varit extra känsligt under den här tiden eftersom det inte har fått den träning som har behövts.

77f2a791eeecd06286ba75d8aa13413d

Inflammation i handleden

Jaa, vad ska jag säga. Armarna har inte lyft vikter under en lång tid. Nu när jag har tagit ett rejält från framåt med träning för hela kroppen så blir det en chock. Men nu har det nästan läkt helt och jag kan använda handleden som vanligt igen.

Hur hanterar jag alla komplikationer?

Som du kan förstå har jag känt mig otroligt sliten de senaste månaderna. Det är frustrerande att behöva hantera flera saker samtidigt och att inte bara kunna köra på så fort som jag vill. Men jag försöker att inte stressa. Det får ta sin tid. Jag försöker också tänka att allt hör ihop. Det här är en del av processen mot att bli frisk!

6d3da223d31673fcd2a4fb738cd5883d

Nya inlägg här på bloggen varje onsdag. Tack för att du vill läsa!

Just nu

Den verkliga upptäcktsresan
består inte i att söka efter nya vyer,
utan att se med nya ögon.
~ MARCEL PROUST ~

Dagarna går och helt plötsligt är våren här. Jag försöker minnas vart jag var förut, hur jag mådde och vad jag klarade. Jag försöker se vart jag är idag, hur långt jag har kommit och hur hårt jag har kämpat för det.

Det är klart att det är väldigt tufft. Ibland blir jag otroligt ledsen, eller arg, eller frustrerad. Jag vill ju inte ha det såhär, jag vill inte ha ont, jag vill inte vara fysiskt begränsad, jag vill inte vara sjukskriven. Det är orättvist och svårt att förstå varför min kropp inte fungerar. Men det är såhär mitt liv ser ut, och jag kan bara göra det bästa av det. Mitt liv står inte på paus, mitt liv börjar inte när jag har blivit frisk. Mitt liv pågår just nu. Jag försöker såklart se framåt med beslutsamhet och förväntan, men jag kämpar också för att få en bra tillvaro här och nu.

Att vara skadad och sjukskriven länge har gett mig nya perspektiv på livet. Jag förstår vad som är viktigt och vad som spelar mindre roll. Jag har en familj som tar hand om mig, en pojkvän som älskar mig, vänner som bryr sig om mig och vill vara med mig. Jag lär mig saker, läser massor och utforskar nya sätt att uttrycka mig, bland annat genom bloggandet.

@amandas_memories

Vad händer härnäst? Jag fortsätter framåt. Jag fortsätter med min behandling och rehabilitering. Målet är att långsamt öka träningen, för att stärka och läka muskler som varit trasiga och ur funktion under en lång tid. Ju starkare musklerna blir, desto bättre klarar min kropp av att hålla bäckenet och ryggen rakt. Det är en svår och långsam process och det är lätt att jag överanstränger mig och får ett bakslag. Ett bakslag betyder mer smärtor och jag blir sängliggande i någon vecka.

Gränsen mellan att något är ansträngande och stärker mig, eller bryter ner mig, är otroligt tunn och jag balanserar på den hela tiden. Jag måste avväga och ta beslut i allt jag gör. Klarar jag av att duscha nu? Kan jag fixa lunch? Borde jag avsluta träningen för idag? Det är mentalt påfrestande att konstant kämpa med detta. Överväga, prova och tolka. Men jag lär känna min kropp mer och mer hela tiden. Jag vet oftast vad den behöver och vad jag ska göra.

Sammanfattningsvis har jag kämpat hårt, gjort framsteg, och fortsätter framåt samtidigt som jag försöker leva så bra jag kan under omständigheterna. Jag försöker vara positiv och glad!

Jag har tagit ett litet uppehåll i bloggandet på senaste tiden, men nu ser jag fram emot att börja skriva mer igen. Tack för att du vill läsa!

Se möjligheterna

Jag passar på att läsa mycket just nu, eftersom jag är skadad och måste sitta eller ligga mycket still. Det är ett av mina intressen som jag faktiskt fortfarande kan ha kvar. En liten del av mig som inte har blivit drabbat av skadorna.
Jag försöker hela tiden att vara positiv och se det jag faktiskt kan göra, istället för det jag inte kan. På tisdag kommer min rullstol också, då kommer jag att kunna vara utomhus mer. Det ser jag fram emot. (Då ska jag äntligen prova spelet som har vänt upp och ner på hela världen… jag pratat såklart om Pokémon Go!)

Ha en superbra dag vänner och var tacksamma för era möjligheter och tillgångar!