Yttrandefrihet betyder inte frihet från kritik eller rätt till bidrag | Pingstkyrkan och omvändelseterapi

För några veckor sedan publicerade en pingstpastor ett videoklipp på instagram där han skämtade om omvändelseterapi. HÄR kan du läsa mer om situationen. Han mottog stark kritik i kommentarsfältet. Samma pastor har även kritiserat Liberalernas politiska förslag om att förbjuda omvändelseterapi och menade att det skulle bryta med yttrande- och religionsfriheten.

Omvändelseterapi är en pseudovetenskap som syftar till att förändra eller ”bota” en individs sexuella läggning eller könsidentitet. Det orsakar extrema, och ofta ofattbara, fysiska och psykiska lidanden för offren. Det bryter mot det globala förbudet mot tortyr och misshandel. Omvändelseterapi har lett till att många människor har tagit sina liv. KÄLLA.

Många reaktionärer reagerar med en utstuderad offermentalitet när de stöter på kritik eller motstånd, till exempel att deras yttrandefrihet eller religionsfrihet kränks, bara för att de inte får kränka andra.

Yttrandefrihet betyder inte frihet från kritik – tvärtom. Yttrandefriheten inkluderar rätten att diskutera, kritisera och debattera. Polismyndigheten tog inte bort pastorns instagram-inlägg – han valde själv att göra det. Kanske blev det jobbigt när andra använde sin yttrandefrihet? Att vilja befinna sig i bubbla där alla håller med och hyllar det man säger, betyder inte att man är för yttrandefrihet. Då är man för censur.

Om man talar illa om minoriteter kommer det troligtvis att få sociala konsekvenser. Så enkelt är det bara. Det finns en anledning till att inte är socialt accepterat att till exempel tala illa om mörkhyade, funktionsvarierade eller HBTQI-personer. Intoleranta människor brukar inte få så många vänner. Det är kanske jobbigt, men lagen kommer aldrig kunna tvinga människor att vara vänner med homofober, rasister och sexister.

I rörelser som är anti-minoriteter, fungerar propagandan på det sättet att man tar en falsk försvarsposition. Man låtsas som om man försöker försvara något, samtidigt som man försöker förändra lagen och dra tillbaka minoriteters rättigheter. En nazist kommer sällan använda ordet ”white supremacy”. Istället säger de ”white genocide”. Man försöker omvända rollerna av offer och attackerare, och framställer sig själv som offer i en häxjakt. ”Är det inte intolerant att kalla människor för intoleranta?”

Att homo/bi/transfober framställer sig som offer är förolämpande mot dem som bokstavligen har offrat sina liv i kampen för lika rättigheter. Det är förolämpande mot HBTQI-personer som på riktigt har blivit förtryckta genom till exempel tvångssterilisering, förbud, straff och tortyr.

Att få diskriminera andra – och samtidigt erhålla statsbidrag – ingår inte i religionsfriheten. En påföljd av Liberalernas lagförslag skulle troligtvis göra att vissa församlingar förlorar sina statsbidrag, men de skulle fortfarande vara fria att säga att homosexualitet är en synd. På samma sätt som att en religiös förening är fri att säga att mörkhyade är mindre intelligenta än ljushyade, men de skulle förmodligen inte få statsbidrag. Diskriminering = inga pengar. Själv tycker jag att det är rimligt.


Homofobi inom kristendomen – ”Jag älskar HBTQI-personer, men…”

The gay agenda” – En rädsla för social smittspridning

Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober