Visst är det lockande att köpa nya böcker? Att få vara den första att öppna pärmen, bläddra genom sidorna och känna doften av färskt papper. Att få stryka över det perfekta omslaget och le av lycka, för den boken är bara din. Att se bokhyllan växa sig större och större.

Att skapa sig sitt eget lilla bibliotek är väl alla bokälskares högsta dröm. Men kan den inställningen leda till något negativt? Om till exempel en välfylld bokhylla blir en accessoar, en snygg detalj i hemmet för andra att beskåda.

Eller om man vill skapa en bild av sig själv genom sina böcker, till exempel att man är intellektuell, kulturell, nördig eller cool. Någon som har hela ”Game of Thrones”-samlingen blir kanske ett extra hängivet fan, eller någon som äger en diktsamling av Karin Boye blir kanske extra hipster?

För mig handlar det mycket om att jag är en samlare. Mina böcker blir mina klenoder. Jag älskar dem och jag älskar att minnas alla historier jag har läst, genom att låta dem ståta i bokhyllan. Dessutom gillar jag att stryka under favoritpassager i böckerna och återvända till dem, för att njuta av språket och för att lära mig av mästarna.

Men jag försöker att begränsa mitt konsumerande. Det ska ju inte bara handla om ägandet, utan om berättelsen. Det känns onödigt att spendera pengar på en bok jag kanske bara kommer att läsa en gång. Det är också dåligt för miljön. Därför försöker jag låna de flesta böckerna på biblioteket och köpa nya mer sällan. Biblioteket är en fantastiskt tillgång som man verkligen borde utnyttja!

Hur tänker ni kring konsumerande av böcker? Och finns det risk för fåfänga kring en välfylld bokhylla? (Ibland faller jag själv dit). Berätta gärna! ☺️

Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser! ❤