
Alexander den store var bisexuell; han hade många relationer med både kvinnor och män. Han gifte sig med flera olika kvinnor och hade manliga älskare – till exempel den persiske eunucken Bagoas, och barndomsvännen Hefaistion.
På antiken ansågs erotik och nära vänskap mellan män som den högsta formen av kärlek. Alltså bröt Alexander inte mot några tabun, som han kanske hade gjort idag.
Alexander och Hefaistion stod varandra mycket nära. Alexander menade att Hefaistion var den ende som älskade honom i sann mening, inte för att han var kung, utan för hans egen skull. Hefaistion stod alltid troget vid Alexanders sida och stöttade honom i hans erövringar – fram till Hefastions död i 30-års åldern.
Sorgen av förlusten krossade Alexander. Han vägrade att lämna den döde under ett dygn. Han fastade i tre dagar, musik förbjöds i lägret och han beordrade att håret skulle klippas på alla hästar och åsnor. Alexander klippte även själv av sig håret. Efter Hefaistions död blev Alexander aldrig densamme; det började ske en vändning i hans styre. Han blev mer och mer manisk, obehärskad och skoningslös i sina erövringståg.
KÄLLA: Liljegren, Bengt. Alexander den store. 2005.

Queer- och HBTQI-personer har funnits genom hela historien. Detta är alltså inte ett modernt fenomen som vissa vill argumentera, även om benämningar som ”queer” är moderna. Samhällets syn och normer har varierat stort, ofta påverkat av samtidens religioner.
Fortfarande finns det krafter som jobbar emot lika rättigheter och kärlek för alla. Fortfarande är samkönade relationer olagligt i många länder. För mig är det ofattbart att vi tänker mer primitivt i denna fråga idag, än människorna från Alexanders kultur, för 2300 år sedan. Låt oss fortsätta kampen mot jämställdhet och lika rättigheter!

HÄR kan du läsa fler av mina inlägg om historia.