Homofobi inom kristendomen – ”Jag älskar HBTQI-personer, men…”

domen

VIKTIGT:
Det här handlar inte om alla kristna – det finns många fantastiska kristna som stöttar hbtqi-personers rättigheter.


Idag vågar inte många kristna ledare prata om hbtqi-frågor, vilket jag tycker är ett stort svek mot hbtqi-personerna i deras samfund. Det är inte trivial fråga som man bara kan sopa under mattan och hoppas att folk glömmer bort. Det handlar om liv och död.

Folkhälsomyndigheten säger såhär:

Unga personer som identifierar sig som homo-, bi-, transsexuella och queer (hbtq) gör fler självmordsförsök än unga som identifierar sig som heterosexuella. Det är därför viktigt att inkludera hbtq-perspektivet i det förebyggande arbetet och i stödinsatser för unga.

Tystnaden säger väldigt mycket om var en kristen ledare står. Det är enkelt att säga att man stöttar hbtqi-personers mänskliga rättigheter. Det är bara om man håller en annan position som det finns risk för kontroverser. Det är bara då man behöver vara rädd för att yttra sig i frågan. Den här typen av feghet provocerar mig oerhört mycket; om du är emot jämlikhet och mänskliga rättigheter – stå för det.

Mänskliga rättigheter gäller till exempel rätten till liv, rätten att inte utsättas för tortyr som konverteringsterapi, rätten att tillgodose grundläggande behov och en tillfredsställande levnadsstandard vilket inkluderar rätten att ha relationer och familjer, rätten till likhet inför lagen, rätten till högsta uppnåeliga hälsa vilket inkluderar sjukvård och medicinska könskorringar, rätten till organisations- och demonstrationsfrihet som Pride och givetvis rätten till icke-diskriminering (orättvis behandling av olika slag, där någon gör åtskillnad mellan olika människor). Såhär skriver riksdagen:

Den svenska regeringen anser självklart att förtryck, diskriminering eller bestraffning på grund av en persons sexuella läggning strider mot de mänskliga rättigheterna.

Många kristna som faktiskt uttalar sig uppvisar en förtäckt homofobi, bifobi och transfobi. Det kan låta ungefär såhär: ”Jag är inte en homofob. Jag älskar hbtqi-personer och jag har vänner som kämpat med samkönad attraktion. Alla är välkomna till vår kyrka. Gud tycker att alla är lika mycket värda. Men… alla livsstilar är inte hälsosamma för människor. Det är kanske inte ett val, men du väljer ju ändå din livsstil. Bibeln är tydlig med att homosexualitet är en synd. Vi är alla syndare. Genom Kristus kan vi få förlåtelse för våra synder, lämna vårt gamla liv bakom oss och bli pånyttfödda som rena och rättfärdiga människor. Hbtq-personer har också den möjligheten.”

Den här typen av retorik låter kanske oskyldig. Men för mig som är queer – och som om förstår bigotteri mot queer-personer – så är det djupt problematiskt.

Homofobi, bifobi och transfobi betyder inte hat

I samma andetag som någon säger att de älskar queer-personer så uttalar de homofobiska, bifobiska och transfobiska argument. ”Alla människor är lika värda, men…” Homo/bi/transfobi handlar inte bara om att vara elak. Artig fobi kan vara lika farligt och ha enorma politiska konsekvenser. Jämför med det här uttalandet: ”Jag är inte rasist. Jag hatar inte invandrare. Men att mörkhyade människor gifter sig med ljushyade är tyvärr en synd i guds ögon. PK-samhället har gått för långt.”

Många människor märker inte den här typen av förtäckt queer-fobi, eftersom många människors förståelse av homofober, bifober och transfober är väldigt begränsad. Man ser det bara som ondskefullt hat eller extrema våldshandlingar. Man förväntar sig någon som Donald Trump eller nazister. Problemet är att nazisterna inte bara hatade för hatets skull, utan de trodde att de behövde skydda tyskt blod och land mot marxism, bolsjevism och judisk smitta. De trodde att de gjorde rätt sak. De hade sin egen interna logik, offermentalitet och självrättfärdighet.

När man reducerar homofobi, bifobi och transfobi till en karikatyr av rent hat, glömmer vi att det är ett djupt mänskligt problem. Fobi är inte bara hat och våldshandlingar – det är mycket mer komplicerat än så. I den verkliga världen är de farligaste queer-foberna högst sofistikerade och intellektuella människor. Ytligt slagkraftiga och övertygande narrativ sprids, men som under ytan saknar logiska och faktabaserade grunder. Narrativ fyllda med osanna halmdockor; ”Man får inte längre säga att biologiskt kön existerar. Nu kan man tydligen identifiera sig som en katt eller en kaktus. Woke-ideologin har gått för långt.” Dessa narrativ leder i längden till hat och extrema handlingar.

Visst, det finns fortfarande människor som säger att homosexuella sprider AIDS, att de förstör kärnfamiljen och rekryterar barn, och att de är syndiga styggelser likvärdiga med pedofiler. Det finns dem som säger att transpersoner är förövare som är ute efter att förgripa sig på kvinnor på offentliga toaletter. Men idag är det mycket vanligare att man hör: ”Självklart älskar jag hbtqi-personer. Men jag tycker att aktivismen har gått lite för långt. Jag vill inte att hbtqi-ideologin ska uppmuntras i skolan för våra barn – det är en attack på deras religionsfrihet.”

Förtäckt homo/bi/transfobi uttrycker samma fördomar, men man använder en annan ton. Det manifesterar sig i oro, försvarsreaktioner och offermentalitet. ”Aktivister har en gay-agenda, vi måste behålla lag och ordning, kristna förlorar sin yttrandefrihet, politisk korrekthet har gått för långt. Vi måste försvara våra barn, försvara äktenskapet, kärnfamiljen, våra kristna värderingar och traditioner.”

Det man verkligen är emot är jämställdhet. Man reagerar med en instinktiv fientlighet mot alla former av förändring. Queer-fobi betyder en rädsla för likhet, att man tycker att det är fel med samkönade relationer eller könskorrigeringar, och att hbtqi-personer inte ska ha samma rättigheter som heterosexuella och cis-personer.

Fina ord utan handling

Ärligt talat så bryr mig inte ett dugg om kristna älskar mig eller inte. Fina ord betyder ingenting utan handling. Det som faktiskt spelar någon roll är om de är allierade i kampen för jämställdhet och lika rättigheter, eller om de aktivt vill begränsa vår frihet och våra liv. Man kan inte säga att alla människor är lika mycket värda, utan att samtidigt tycka att alla människor är värda samma rättigheter.

Jag vill inte ha kärlek från främlingar. Jag vill att hbtqi-personer ska befrias från den stigma och diskriminering som historiskt har begränsat oss från att bli likvärdiga medlemmar av samhället. Ett grundläggande första steg är att sluta se homosexualitet som en synd, som riskerar att degenerera det övriga samhället.

Bara en ”livsstil”

”Du väljer ju din livsstil, dina kläder och din partner.” Det här är ett språk som homo/bi/transfober ofta använder. Man trivialiserar vad det innebär att vara queer genom att referera till det som ”sexuella preferenser” eller en ”livsstil” eller ”vad man gör i sovrummet”.  Man byter ut människorna man attackerar till abstrakta koncept.

Att vara queer är inte bara något som sker i sovrummet, eller en kostym man tar på sig. Det är så mycket mer än så. Det handlar om min identitet, min humanitet, hela mitt jag. Det följer med mig utanför sovrummet – jag kan inte separera min bisexualitet från mig. Det är en väsentlig byggsten av det som utgör mig som person. Jag vet att många transpersoner beskriver det på ett liknande sätt. Att avfärda det som en ”livsstil” är queer-fobiskt.

Helvetet

Många kristna menar att de försöker rädda hbtqi-personer från helvetet. Problemet är att ingen vet vilka som hamnar där eller om helvetet finns över huvud taget – inte ens kristna kan komma överens om frågan. Vad vi däremot vet, är att hbtqi-personer skadas av diskriminering och segregering. Till exempel genom att bli kallade för syndare, att bli jämförda med pedofiler, att tvingas leva i celibat för att vara ”goda” kristna, eller att förnekas sjukvård för könsdysfori. Vi vet att hbtqi-personer drivs till självmord av samhällets homofobi, bifobi och transfobi. Vi vet att queer-fobiska narrativ leder till hatbrott mot hbtq-personer.

Filosofen Bertrand Russel sa:

När man handlar enligt en hypotes som man vet är oviss, bör man handla så att resultatet inte blir skadligt om hypotesen är oriktig. En osäker hypotes kan inte rättfärdiga en tvärsäker handling, om ett stort ont är lika säkert enligt den motsatta hypotesen.

Det är alltså inte rationellt eller godtagbart att påtvinga människorna något säkert ont i nuet, för att uppnå ett osäkert gott i framtiden.

Du kan skylla på att det är ”sanningen”, att det är guds bud och inte dina bud, att du försöker rädda människor från helvetet, att det är menat som kärlek. Men det tar inte bort faktumet att du skadar människor. Du slipper inte ansvar, bara för att de står i en helig bok.

Slutsats

Såhär förtäcker många religiösa sin homofobi, bifobi och transfobi idag. Man använder fina ord och pratar om ”kärlek”, samtidigt som man diskriminerar minoriteter och sprider fördomar. Man handplockar verser ur religiösa skrifter för att stödja sin egen fobi. Faktum är att så många religiösa människor är goda, inkluderande och progressiva. Jag har många fantastiska religiösa vänner som allierar sig i kampen mot lika rättigheter. Sluta använda religion som en ursäkt för intolerans, trångsynthet och bigotteri.

The gay agenda” – En rädsla för social smittspridning

Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober

Kristna som skuldbelägger hederskulturens offer

Extroende som talar emot religiösa övergrepp, har ofta gått igenom långvariga perioder med förtryck, för att sedan äntligen bryta sig loss från indoktrineringen. Det kan vara en ansträngande process att skjuta igenom indoktrineringsväggen du ofta föddes bakom.

Även efter detta möter extroende fortsatt förtryck när de delar sina berättelser och arbetar för att göra det lättare för andra som fortfarande är instängda. För sina ansträngningar jagas de obevekligt, marginaliseras och censureras. I vissa länder blir de dödade.

Många kristna har svårt för att ta till sig det som religionens offer berättar. Man slår allt ifrån sig och säger: “Så här sker det inte i vår kyrka, bara någon annanstans, eller i en annan tid. Det här är inte är representativt, det handlar bara om några få extremfall och sura äpplen. Det beror på psykisk ohälsa eller familjeproblem.”

Fredrik Wenell uttalar sig i artikeln Råder det verkligen hederskultur i ”frikyrkan”?:

Men att däremot tala om detta som en systematisk, frikyrklig hederskultur är däremot grovt missvisande.

Självklart är frikyrkan mångfacetterad – det går i princip inte att representera en ”allmän” frikyrka. Vi som talar ut påstår inte att alla har upplevt samma sak. Vi berättar om våra personliga erfarenheter – vi kan ju inte göra något annat. Och vi har äganderätt över vår historia. När man säger att vi ”generaliserar frikyrkan”, då undviker man ansvar och skiftar skulden på offren.

Bara för att du inte känner igen dig, betyder det inte att våra upplevelser inte har hänt, eller inte räknas. Om du inte har känt dig förtryckt av vissa läror, så är det inte fallet för alla. Till exempel läran om att homosexualitet eller könskorrigering är en synd – det är kanske inte direkt förtryckande mot heterosexuella och cispersoner, men mot en HBTQ–person är det väldigt förtryckande.

När man bortförklarar våra erfarenheter som resultatet av sura äpplen, då missar man faktumet att det är övergripande läror, system och kulturer som orsakar skada. Det handlar inte om enskilda individer eller enstaka extrema händelser, utan om dagliga interaktioner, ord och undervisningar inom samfund där alla är delaktiga. Det svårt att förstå och definiera hederskulturen, just för att det är en integrerad del av kyrkolivet. Det tog mig många år att förstå vad jag blivit utsatt för.

Ytterligare ett citat av Fredrik Wenell:

En fråga som fortfarande kvarstår är därför hur det ska vara möjligt för föräldrar i det svenska samhället att föra över värderingar om sexualitet och livsstil till sina barn om dessa strider mot det som uppfattas som gängse, utan att de ska beskyllas för att vara en del av hederskultur? Ett grundläggande kriterium för hederskultur måste handla om hur värderingar förs över – genom förtryckande strukturer. Och inte bara att de strider mot majoritetens normer.

Wenell använder orden ”majoritet” och ”gängse” som fula skällsord. Kanske är majoritetens normer en majoritet, just för att de är mindre förtryckande och att fler mår bra av dem? Wenell verkar lägga en ära i att stå ut från mängden, utan en tanke på dem som far illa i den kulturen han vurmar om. Han tar på sig en offerkofta och anklagar de riktiga offren för att vara ”intoleranta mot avvikare”.

Jag och många andra har till exempel blivit förtryckta av det religiösa samfundets läror kring sex och könsroller. Wenell svarar med: ”Nej, ni har inte blivit förtryckta.” Han förnekar alltså det vi har upplevt. Det är oerhört osmakligt av en man att avvisa kritiken, när mycket i den religiösa hederskulturen drabbar kvinnor hårdare. Har han koll på hur kvinnors och unga tjejers situation kan se ut i kyrkan? Vi berättar gärna, om han är intresserad av att lyssna.

I kyrkan lärde vi oss att delegitimera dem som lämnat. ”Avfällingar är sårade och bittra. De är hycklare som inte förstår att ingen är perfekt. De är ovilliga att inse att alla är människor.” Dessa ord används för att skuldbelägga offer för deras lidande, istället för att hålla förtryckande ledare ansvariga.

Att säga till extroende: ”Det var människor som sårade dig, inte Gud eller kristendomen” är ett effektivt sätt att slippa behöva examinera systematiska problem i kyrkan, och att slippa reflektera över de religiösa läror som blir skadliga. Att säga: ”De som sårade dig var inte riktiga kristna” ogiltigförklarar extroendes upplevelser, när man påstår att ”riktiga” kristna aldrig kan gör fel.

Retoriken är skrämmande lik den man kan stöta på när man till exempel talar om #metoo. Offer och utsatta människor tystas, stigmatiseras och anklagas. Man framställs som en lögnare och uppmärksamhetssökare, en bråkmakare som bara vill skapa problem. Ens agenda och till och med ens psykiska tillstånd ifrågasätts.

Är begreppet ”hederskultur” överdrivet? Vi snackar ju inte om mord och cyanidattacker här. Men på samma sätt som mäns våld mot kvinnor kan innefatta både fysiskt och psykiskt våld, så innefattar hedersrelaterat förtryck allt ifrån subtil kontroll, till dödligt våld. Det blir problematiskt om man försöker ranka olika former av lidande. Om du bara blir tagen på allvar först när hedersnormerna manifesterat sig fysiskt, då är det redan försent.

Varför säger man inte bara nej till dessa läror? Individer ges tydliga instruktioner för vad man ska göra och inte göra. Om man sedan lider som en direkt konsekvens av att följa dessa instruktioner, blir man ofta tillsagd att man inte behövde följa instruktionerna alls – man hade ju ”fri vilja”. Och man får skulden för ens eget lidande. Faktum är att man blir varnad i det starkaste termer för att göra vissa saker. Konsekvenserna blir otroligt allvarliga om man inte följer instruktionerna – förutom sociala konsekvenser tillkommer ett själsligt förfall och evig fördömelse. Att kalla det för ”bara ett råd” är oärligt.

När kristna säger: ”jag förstår inte varför du måste vara så negativ”, hör jag: ”ansvar gör mig obekväm och jag tar inte hänsyn till att nyanser är en validerad del av den mänskliga erfarenheten. Därför är kritik bara accepterat om det maskeras i positivitet.”

Om du väljer att reagera med aggression och förnekelse, är du själv en kugge i hederskulturens destruktiva hjul. Det inte konstigt om fler människor inte orkar, vill, eller får utrymme att dela sin berättelse, när ens integritet och karaktär blir kränkt. Tystnaden är härskarteknikernas och maktmissbrukets bästa vän. Att skydda kyrkans rykte verkar står över allt – till och med människors välmående. Istället för att stötta offren, orsakar man ännu djupare sår.

Vi som har drabbats av den kristna hederskulturen är inte ute efter att smutskasta kyrkan – vi vill få upprättelse, sprida medvetenhet, hjälpa andra utsatta och försöka uppnå förändring så att inte fler människor drabbas. Jag vet vad det innebär att uttrycka mig själv online och bli attackerad för det. Men varje gång jag postar något, får jag också stöd från medmänskliga, omtänksamma, kämpande och frågvisa människor som uppskattar det. Fantastiska och modiga människor som har vad som krävs för att göra världen till en bättre plats.

Hederskultur i svenska frikyrkan – ”Man drivs av rädslan för att befläcka sin familj”

Jag är en av de drabbade av frikyrkans hederskultur

Dags att tala om hederskulturen i frikyrkan

Hedersförtryck – en gammal svensk tradition

What is purity culture?

Purity culture and the subjugation of women

Religiöst trauma

Religious Trauma Syndrome

Extroendes berättelser

”The gay agenda” – En rädsla för social smittspridning

Statistiken på antalet hbtqi-personer korresponderar med samhällets acceptans och människors trygghet att vara öppna med sin sexualitet och könsidentitet. Att fler och fler människor känner sig trygga och säkra att komma ut är otroligt goda nyheter – det betyder att samhället blir mer och mer accepterande. 

Vissa människor ser det istället som något negativt och farligt. Det finns en vanlig konspirationsteori om att hbtq är en social sjukdom som man kan smittas av. Man kallar det för ”the gay agenda” och säger: ”De försöker konvertera människor. De är ute efter våra barn!”

Den här oron avslöjar tydligt homofobin, bifobin och transfobin. Man värderar queer-personer och hetero/cis-personer olika. Man är rädd för att en minoritet ska bli majoritet, som om det vore något hemskt. Det ungefär som att säga: ”Snart kommer hela Sveriges befolkning vara mörkhyad. Det kan vi inte tillåta!”

Queer-personer försöker inte tvinga en ideologi på människor – vi delar inte ens en ideologi i vårt community. Det vi delar är en politisk kamp mot diskriminering, trakasserier och uteslutning från det offentliga livet. Vi anser att alla ska få vara sig själva – oavsett om det är gay, straight, trans eller bi.

Genom historien har man förtryckt hbtqi-personer genom till exempel tvångssterilisering, förbud, straff, och kristendomens konverteringsterapi. Konverteringsterapi är en olaglig pseudovetenskap som syftar till att förändra, ”bota” eller ”reparera” en individs sexuella läggning eller könsidentitet. Det är ett globalt problem – konverteringsterapi tillämpas i mer än 69 länder. Det orsakar extrema, och ofta ofattbara, fysiska och psykiska lidanden för offren. Det bryter mot det globala förbudet mot tortyr och misshandel. KÄLLA och KÄLLA.

Människor är så vana vid att bara se straighta cis-personer i sin omgivning och i media. När det nu plötsligt dyker upp minoriteter – kanske att det en gång på hundra är två män som pussas i en film – så blir det plötsligt ramaskri. ”Det är en agenda! En ideologi! Man försöker hjärntvätta ungdomar!” Man kan helt enkelt inte tolerera att samhället mer och mer accepterar en minoritet. Man känner sig hotad i sin maktposition och gillar inte idén att andra människor inkluderas.

”Får man ens vara straight och cis idag?” Det här är samma typ av reaktionära argument som till exempel rasister använder; ”Man får inte ens säga att man är svensk längre!”. Så fort en minoritet bara får ett uns av respekt, så låtsas reaktionärer att alla plötsligt vill tillhöra den minoritetsgruppen för att det är ”coolt”. Samtidigt som hbtqi-personer fortfarande utsätts för hatbrott på daglig basis. Det visar på en överväldigande ignorans kring hur livet är för hbtqi-personer.

Myten om ”the gay agenda” infantilisera och ogiltigförklarar vår identitet, som vi inte är vuxna och självmedvetna människor, utan att vi har blivit manipulerade och hjärntvättade. Som om min bisexualitet inte är en djupt integrerad del av mig, min kropp, min person och min humanitet – utan bara en ”etikett” jag tagit för att vara cool eller trendig. Som om jag inte var orolig för exakt de här fördomarna när jag kom ut; en oro för att människor inte skulle ta mig på allvar, utan tro att jag blivit manipulerad av ”the gay agenda”.

Att vara queer är inte coolt eller trendigt – det är neutralt. Människors sexuella läggning och könsidentitet är inte något som man kan övertyga andra att ändra. Det är inte ett modeval som man kan kopiera. Det avgörs av komplexa biologiska faktorer och man föds med det. KÄLLA, KÄLLA och KÄLLA.

”Det sägs att homosexualitet inte är ett val. I så fall är pedofili inte heller ett val. Betyder det att pedofiler ska få agera på sina instinkter? Vill du verkligen att vi ska acceptera pedofiler?”

Det är vardagsmat för mig som queer att bli likställd med nekrofiler, mördare, tidelag och pedofiler. Pedofiler har aldrig haft något att göra med hbtq-personer – att påstå det är ett urgammalt och irrationellt homofobisk argument. Konspirationsteorin har flitigt använts genom historien – bland annat av nazisterna – och det används fortfarande idag för att rättfärdiga våld mot hbtq-personer. Någon som har kapacitet att tänka logiskt, borde förstå skillnaden mellan övergrepp på barn, och kärlek mellan samtyckande vuxna.

Det här är ett vilseledande argumentationsfel som kallas för ”Sluttande planet”. Det går ut på man drar en skarp skiljelinje mellan två fenomen som inte har med varandra att göra. Man påstår att en viss händelse oundvikligen måste leda till en annan, utan varken rationella argument eller bevis.

Queer-personer finns oavsett om vi stannar i garderoben eller inte. Vi finns i länder där det är lagligt och i länder där det bestraffas med döden. Vi har funnits genom hela historien, sedan innan människan hade ett språk. Och vi kommer finnas tills jordens undergång. Det är dags att acceptera det. Om du inte vill se minoriteter – till exempel mörkhyade, funktionsvarierade, eller queers – så måste du helt enkelt isolera dig från omvärlden.

Våra kroppar, personer och själar behandlas ständigt som en trivial politisk fråga, som är fritt fram att debattera och kritisera. Vi är inte en ideologi eller en politisk fråga. Vi är människor som förtjänar jämställdhet, acceptans och lika rättigheter. Det inkluderar rätten att delta och synas i det offentliga livet, utan att bli stigmatiserande eller diskriminerade.

Läs mitt inlägg: Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober

Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober

Det finns människor som vill segregera bort hbtqi-personer och ta ifrån oss våra friheter, trots att det inte påverkar deras liv överhuvudtaget. Många av dessa människor reagerar med en utstuderad offermentalitet när de stöter på kritik eller motstånd. Till exempel att deras yttrandefrihet eller religionsfrihet kränks, bara för att de inte får kränka andra.

Om man talar illa om minoriteter och marginaliserade grupper, kommer det att få sociala konsekvenser. Så enkelt är det bara. Det är inte synd om homofober, bifober och transfober – att få diskriminera och förtrycka andra utan påföljder ingår inte i våra mänskliga rättigheter. Det finns en anledning till att vi har lagar som skyddar minoriteter. Det finns en anledning till att inte är socialt accepterat att till exempel tala illa om mörkhyade, funktionsvarierade eller hbtq-personer. Intoleranta människor brukar inte få så många vänner. Man väljer inte att födas som queer – däremot väljer man om man vill vara en elak och fördomsfull person.

På senaste tiden har homofobin, bifobin och transfobin blivit starkare, eftersom frigörelsen av queer-personer har blivit mer synlig. Man stöter på oss jobbet, vi syns i politiken och i media, och inte bara som skämt eller monster som vi brukade vara, utan som riktiga karaktärer. Många är inte glada över det. Man känner sig hotad.

Queer-fobi är en politisk reaktion på frigörande rörelser som förändrar demografin och maktrelationer mellan grupper. Man känner sig hotad av den sociala och politiska jämställdheten. Men man förlorar faktiskt inte sina privilegier, bara för att andra får samma privilegier. Ingen bryr sig om någon personligen inte vill ha homosexuella relationer eller genomgå en könskorrigering. Det vi bryr oss om är när någon börjar predika för oss andra hur vi ska leva våra liv.

I rörelser som är anti-minoriteter, fungerar propagandan på det sättet att man tar en falsk försvarsposition. Man låtsas som om man försöker försvara något, samtidigt som man försöker förändra lagen och dra tillbaka minoriteters rättigheter. En nazist kommer sällan använda ordet ”white supremacy”. Istället säger de ”white genocide”. Man försöker omvända rollerna av offer och attackerare, och framställer sig själv som offer i en häxjakt. ”Är det inte intolerant att kalla människor för intoleranta?”

Queer-fobisk propaganda lär att acceptans för queer-personer innebär en enorm uppoffring. Att man måste ställa dig på sina bara knän inför ”hbtqi-ideologins” altare. Men man offrar faktiskt inte något när man accepterar andra människors existens och rätt till ett värdigt liv. Det kostar ingenting.

Att homo/bi/transfober framställer sig som offer är förolämpande mot dem som bokstavligen har offrat sina liv i kampen för lika rättigheter. Det är förolämpande mot hbtq-personer som på riktigt har blivit förtryckta genom till exempel tvångssterilisering, förbud, straff, och kristendomens konverteringsterapi.

Konverteringsterapi är en olaglig pseudovetenskap som syftar till att förändra, ”bota” eller ”reparera” en individs sexuella läggning eller könsidentitet. Det är ett globalt problem – konverteringsterapi tillämpas i mer än 69 länder. Det orsakar extrema, och ofta ofattbara, fysiska och psykiska lidanden för offren. Det bryter mot det globala förbudet mot tortyr och misshandel. KÄLLA och KÄLLA.

Transfobi, bifobi och homofobi är inte skällsord – de är ord som beskriver en persons attityder, känslor och åsikter – precis som orden ”feminist”, ”marxist”, eller ”kommunist”. Du har alla chanser att informera dig och bli en bättre person. Alla kan göra misstag – det viktigaste är att man lär sig av dem.

Att födas som queer är inte en religiös eller ideologisk position som jag har valt. Jag försöker inte tvinga en ideologi på människor – queer-personer delar inte ens en ideologi i vårt community. Det vi delar är en politisk kamp mot diskriminering, trakasserier och uteslutning från det offentliga livet. Vi vill att alla människor ska ha lika rättigheter. Vilken sida av historien vill du stå på?

HISTORIA | Alexander den store var queer

HISTORIA alexander den store var queer (1)

Alexander den store var bisexuell; han hade många relationer med både kvinnor och män. Han gifte sig med flera olika kvinnor och hade manliga älskare – till exempel den persiske eunucken Bagoas, och barndomsvännen Hefaistion.

På antiken ansågs erotik och nära vänskap mellan män som den högsta formen av kärlek. Alltså bröt Alexander inte mot några tabun, som han kanske hade gjort idag.

Alexander och Hefaistion stod varandra mycket nära. Alexander menade att Hefaistion var den ende som älskade honom i sann mening, inte för att han var kung, utan för hans egen skull. Hefaistion stod alltid troget vid Alexanders sida och stöttade honom i hans erövringar – fram till Hefastions död i 30-års åldern.

Sorgen av förlusten krossade Alexander. Han vägrade att lämna den döde under ett dygn. Han fastade i tre dagar, musik förbjöds i lägret och han beordrade att håret skulle klippas på alla hästar och åsnor. Alexander klippte även själv av sig håret. Efter Hefaistions död blev Alexander aldrig densamme; det började ske en vändning i hans styre. Han blev mer och mer manisk, obehärskad och skoningslös i sina erövringståg.

KÄLLA: Liljegren, Bengt. Alexander den store. 2005.

Canva - Topless Man Near Gypsum Head

Queer- och HBTQI-personer har funnits genom hela historien. Detta är alltså inte ett modernt fenomen som vissa vill argumentera, även om benämningar som ”queer” är moderna. Samhällets syn och normer har varierat stort, ofta påverkat av samtidens religioner.

Fortfarande finns det krafter som jobbar emot lika rättigheter och kärlek för alla. Fortfarande är samkönade relationer olagligt i många länder. För mig är det ofattbart att vi tänker mer primitivt i denna fråga idag, än människorna från Alexanders kultur, för 2300 år sedan. Låt oss fortsätta kampen mot jämställdhet och lika rättigheter!

Canva - Blue and Orange Light Projeced on Left Hand of Person


HÄR kan du läsa fler av mina inlägg om historia.

Den kristna renhetskulturen

Hedniska texter (11)

VIKTIGT:

Det här är mina personliga upplevelser. Jag generaliserar inte religion eller kristendom.

Jag kritiserar inte enskilda individer eller församlingar. Den här handlar inte om några få sura äpplen, utan om strukturer, doktriner och läror som får skadliga effekter på människor. 

Det här har absolut inte med min familj att göra – bara organiserad religion utanför hemmet. Min familj är fantastisk och har alltid låtit mig tänka, tro och göra som jag vill. 

 


Länge har jag samlat mod inför att publicera det här kontroversiella inlägget. Det kommer säkert att väcka många upprörda känslor. Men det här ämnet är så viktigt för mig, och jag vill göra det jag kan för att hjälpa de som blir eller har blivit utsatta. Framför allt barn och unga. 

Canva - Person's Eye

Vad är den kristna renhetskulturen?

Den kristna renhetskulturen uppmuntrar fundamentalt ouppnåeliga könsnormer och renhetskrav. Ogifta människor måste inte bara avstå från sex; att bara att tänka på sex riskerar evig fördömelse. Dessa regler skapar starka känslor av skam och misslyckande, då sex egentligen är ett mänskligt behov och en naturlig del av att vara människa.

En konsekvens blir en press på att gifta sig tidigt, innan man har lärt känna sin egen sexualitet eller kompatibilitet med sin partner. Tänk om man är asexuell eller homosexuell? Upptäcker man det då man är gift är det för sent – för det är också en synd att skilja sig. Detta blir en omöjlig ekvation.

Det heteronormativa fokuset exkluderar HBTQI-personer och skapar ytterligare skamkänslor. Att älska en person av samma kön, eller att genomgå en könskorrigering, anses vara en synd. Samkönade äktenskap är absolut inte ett alternativ.

pexels-anastasia-shuraeva-4512785

Skuldbeläggning av brottsoffer

I kyrkan predikar man om de val människor gör, utan en tanke på dem som inte har haft ett val. Det uppskattas att ungefär 20 procent av barn och 5,6 procent av vuxna utsatts för sexualbrott. 

Läran att sex får människor att förlora sitt värde lägger skuld och skam på offer för sexuella övergrepp. Inte nog med att du har blivit utsatt för brott; du är också ett äppelskrutt, ett skrynkligt papper, ett använt tuggummi – smutsigt skräp som inte går att återställa. Kombinera det tankesättet med en allmän frånvaro av sexuell utbildning och en betoning på kvinnlig underkastelse under manligt ledarskap. 

I think it goes even beyond fear, for so many children, especially in sex trafficking. It’s feelings of self-worth. It’s feeling like, ‘Who would ever want me now? I’m worthless.’
That is what it was for me the first time I was raped. I was raised in a very religious household, one that taught that sex was something special that only happened between a husband and a wife who loved each other …

– Elisabeth Smart

För att inte tala om hur dåligt kyrkor tenderar att hantera sexuella övergrepp inom sina väggar. Sexuella övergrepp är ett brott, och överlevande ska stöttas, inte dömas.  JoAnn Stevelos som talar för Stop the Silence: Stop Child Sexual Abuse, sammanfattar det såhär:

Not only are the perpetrators given the opportunity to repent and be quickly forgiven, without consequences, but the women seem to be pressured into forgiving without seeking justice, which is their legal right and a basic human right.

Visst skulle kristna renhetsförespråkare säga att de inte menar att skada offren – att våldtäkter inte är kvinnornas fel, att Jesus älskar dem ”trots att de är skadade” och att de fortfarande kan vara ”rena i själen” efter överfallet. Men detta visar också på det förtryckande i renhetskulturen; en person som tvingats till sex är skadad, men kan fortfarande vara ”bra på insidan”, även om personens yttre och fysiska värde har minskat. 

Canva - null (1)

Mina erfarenheter

Som kristen utsattes jag för renhetsdoktriner. Jag fick lära mig att en kvinnas heder och personliga värde var kopplad till hennes kropp. Min kropp var inte min, utan guds tempel. Jag skulle vara ”ren” för min framtida make. Jag skulle inte ”ge bort” delar av dig själv till någon annan – som om jag var ett objekt.

När jag var sexton år blev jag kallad för smutsig. Min sextonåriga barnkropp blev objektifierad och sexualiserad; jag instruerades att täcka mina axlar och knän i kyrkan, för att inte ”distrahera” killarna från gud. Som om deras eventuellt syndiga tankar var mitt ansvar. Som om män är djur, inkapabla till självkontroll och respekt. Som om kvinnor inte upplever sexuella känslor.

Som kristen ungdom vill nästan alla ha sex. Men de flesta tror att om man gör det, begår man inte bara en allvarlig synd, utan man kanske förstör ens chans till ett hälsosamt eller gudfruktigt äktenskap i framtiden.

Oundvikligen engageras sig de flesta i sexuella aktiviteter ändå. Det är ett helt normalt och hälsosamt beteende hos unga vuxna. Men inom kristendomen ses det inte som något friskt. Så många människor – inkluderat mig själv – har utsatts för känslomässig nedbrytning, efter att ha agerat på sexuella lustar. Konsekvenser blir månader, ibland till och med år, av känslomässig ångest. 

pexels-ave-calvar-martinez-4061218

Ett svar på denna ångest är att sträva efter ett närmare förhållande med gud, i en förhoppning om att gud ska ge styrkan man behöver för att motstå ytterligare frestelser. Det blir en ond cirkel där människor förväntas avstå från att agera på normala sexuella drifter och uppmuntras att ständigt söka gud för att få hjälp att övervinna sina frestelser. Sedan när man oundvikligen agerar på normala och friska sexuella drifter, upplever man enorma känslor av skuld och skam.

Naturligtvis ska man då spendera mer tid i andakt, Bibelstudium och bön. Den enda lösningen är att söka gud mer än någonsin tidigare, eller återgå till synden som kan förstöra ens liv. Men uppenbarligen hindrar inte gud någon från att ha regelbundna sexuella drifter, av samma anledning som gud inte hindrar någon från att känna hunger. Det är naturliga och hälsosamma delar av vår biologi.

Så småningom agerar de flesta på sina sexuella drifter igen och skulden förvärras, eftersom man arbetat så hårt för att förhindra det. Man lär sig att man fortfarande är oförmögen att leva upp till guds normer. Det här är ett krossande slag mot självkänslan. Ofta motiverar det till mer hängivenhet till gud, och cykeln fortsätter att upprepas. Med varje repetition av cykeln minskar självkänslan mer och mer. 

Om det som undervisas i kyrkan är korrekt, är alla för svaga och orättfärdiga för att leva upp till guds normer. Jag känner så många människor som har fallit i självhat, som sett sig själva som svaga och ovärdiga, som kämpat med självskadebeteende och till och med självmordstankar, bara för att de fortsatte att ha sexuella behov trots att de var goda kristna.

canva-christ-the-redeemer-in-rio-de-janeiro

Många av oss fick höra att även om du inte är en trasig och syndig människa, så älskar gud dig fortfarande och det är där du kan hitta ditt värde. Den här cykeln och den här formen av kristen ideologi skapar ett beroende. Den tar ett grundläggande mänskligt behov och övertygar dig att det är moraliskt fel att möta det behovet.

Ideologin skyller på dig och insisterar att det enda sättet att sluta agera på det behovet är att omfamna ideologin ännu hårdare. Denna cykel blir identisk med ett typiskt destruktivt förhållande, när personens självvärde bara finns i guds kärlek. Man blir manipulerad att tro att ens egna hälsosamma och mänskliga behov är källan till alla ens problem. 

Närhet till gud möjliggör inte sexuell ”renhet” – att tro att det kan vara extremt psykiskt skadligt. När jag har lämnat min evangeliska kristna tron, har jag, som många andra, kommit att förstå läran om sexuell renhet för vad den faktiskt är: förtryck. 

Canva - Woman Covered by White Cloth

Varför sa jag inte bara nej till dessa läror?

Individer ges tydliga instruktioner för vad man ska göra och inte göra. Om man sedan lider som en direkt konsekvens av att följa dessa instruktioner, blir man ofta tillsagd att man inte behövde följa instruktionerna alls – man hade ju ”fri vilja”. Och man får skulden för ens eget lidande. Vi som har erfarenheter från destruktiva miljöer är bekanta med den här taktiken, som används för att undvika ansvar. 

Faktum är att man blir varnad i det starkaste termer för att göra vissa saker. Konsekvenserna blir otroligt allvarliga om man inte följer instruktionerna – förutom sociala konsekvenser tillkommer ett själsligt förfall och en evighet av fördömelse. Att kalla det för ”bara ett råd” som man är fri att följa eller inte, är extremt oärligt.

Barn är dessutom lättpåverkade och tror på allt som vuxna säger. Jag hade ännu inte lärt mig att tänka kritiskt och självständigt. Jag var övertygad om att jag skulle hamna i helvetet, om jag inte följde kyrkans regler. Jag trodde att tvivel och ifrågasättande var farligt och syndigt. Jag trodde att alla åsikter som stred emot kristendomen kom från djävulen. Alltså hade jag inget riktigt val. 

Canva - Silhouette of a Hand

Dehumaniserande, olagliga och dödliga myter

Att kalla människor rena eller orena är dehumaniserande. Sex nedvärderar inte mig som människa. Min kropp är inte ett objekt som någon annan får bestämma över. Jag är min egen individ och jag bestämmer över min kropp.

Myter som oskuld och heder är bara sociala koncept. De existerar inte inom biologi och medicinsk vetenskap. Det är inte möjligt att medicinskt utreda om någon är oskuld och det är dessutom förbjudet enligt svensk grundlag. Läs mer HÄR. Kyrkans renhetsstandars betyder alltså ingenting utanför den kristna föreställningsvärlden.

Idag finns det fortfarande kulturer som straffar flickor och kvinnor för att de inte blöder på deras bröllopsnätter. Konsekvenserna kan variera från social utfrysning, till misshandel och strypning. På grund av detta kommer vissa kvinnor, från Utah till Pakistan, att köpa konstgjorda mödomshinnor med falskt blod till bröllopsnatten. Så långt tvingas kvinnor att gå för att besparas skammen och i vissa fall rädda sina liv. HÄR och HÄR kan du läsa mer.

 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten anklagar henne för att redan ha varit tillsammans med en man och skvallrar om henne och säger: ‘Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne … om mannens anklagelser är sanna, ska domarna leda flickan till hennes föräldrahems dörr, och där ska männen i staden stena henne till döds. Hon har orenat Israel genom sitt uppenbara brott medan hon bott hemma hos sina föräldrar. En sådan synd måste rensas bort från er.
– 5 Moseboken 22:13-21

Biologiskt sett är det hälsosamt att vara sexuellt aktiv, oavsett om det är individuellt eller delat. Självklart med vuxet samtycke och säkerhet som utgångspunkt. Sexuell depravering däremot skadar människor psykiskt och det kan få allvarliga konsekvenser. Läs mer HÄR och HÄR

Såhär skriver Världshälsoorganisationen (WHO) om sexuell hälsa:

Ett tillstånd av komplett fysiskt, mentalt och socialt välmående i relation till sexualitet. Det kräver en positiv och respektfull syn på sexualitet och sex, såväl som möjligheten att ha sexuella upplevelser som är njutbara och säkra, och fria från tvång, diskriminering och våld.

Canva - Beautiful Sky

Till läsaren

Det är inget fel på dig. Du är inte syndig, smutsig eller skamligt – oavsett kön, läggning eller relationer. Känn efter vad just du vill och ta dina egna beslut, oavsett om det är återhållsamhet eller inte. Oavsett om du ser sex som något speciellt som bör bevaras inom äktenskapet, eller om du vill utforska och leva ut din sexualitet utan gränser. Inget är mer rätt eller fel. Alla är olika och det som fungerar för dig, kanske inte fungerar för mig. 

Du får också klä dig precis hur du vill, oavsett om det är ”kyskt” eller ”avslöjande” (obs: jag lägger ingen värdering i dessa ord). Om någon skulle reagerar negativt så är det deras problem.

Det här är inte själviskt – det är dina mänskliga rättigheter. Ingen får kontrollera, fördöma eller hota dig. Du har alltid bestämmanderätt över din kropp, din sexualitet och din reproduktion – läs mer om det HÄR. Utbilda dig gärna kring samtycke, säkerhet, HBTQI, kropp och hälsa på till exempel rfsu.se, rfsl.se eller rfslungdom.se

Mår du dåligt kring renhetskulturen, kroppen eller sexualiteten, rekommenderar jag dig att uppsöka rådgivning hos människor med expertis – till exempel certifierade kuratorer eller psykologer. Du är också varmt välkommen att skriva till mig, även om jag inte är expert. Du är inte ensam och det finns hjälp att få!

Canva - Blue and Orange Light Projeced on Left Hand of Person

En video om imaginära defekter och hur det skadar oss:

Artiklar kring renhetskulturen som jag rekommenderar:

https://www.dagen.se/debatt/2020/11/13/jag-ar-en-av-de-drabbade-av-frikyrkans-hederskultur/?fbclid=IwAR0WH8TUS56hmtkFEZB1PQAYXP-MICy1my4si4guS1JruCLmIbzbpw54p0M

https://www.dagen.se/debatt/2020/10/28/dags-att-tala-om-hederskulturen-i-frikyrkan/

https://www.dn.se/insidan/vera-linn-vaxte-upp-i-jehovas-vittnen-forsamlingen-praglas-av-en-kristen-hederskultur/?fbclid=IwAR3Dzr0a-5WZtaQ0xSktI_mpgvmMxGSZUa3ye4HzXUHYOUmsOfsHix9QlcE

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jWGze/hedersfortryck–en-gammal-svensk-tradition

https://theconversation.com/how-the-extreme-abstinence-of-the-purity-movement-created-a-sense-of-shame-in-evangelical-women-127589

https://sojo.net/interactive/their-generation-was-shamed-purity-culture-heres-what-theyre-building-its-place?fbclid=IwAR2UFrBhIbR8IR4ZEmbsTxLHrI_rLq_SksJlm8Ed22Lj4btFLaTHePSfuUg

https://www.abc.net.au/life/how-purity-culture-can-affect-sex-life/12426254

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤