Arbetsprocessen bakom min bok ”Avhopp” | Del 1: idén

Nyligen har jag färdigställt och publicerat min första bok ”Avhopp: att lämna religiösa och manipulativa rörelser”. (HÄR kan du läsa mer om boken och köpa den). Hur har arbetsprocessen sett ut bakom boken? I del ett berättar jag om hur jag fick idén.

Tanken formades i mitt huvud redan för fem år sedan, när jag lämnade kristendomen och började blogga om mina erfarenheter. Jag märkte hur extremt tabubelagt det var att skriva om det här ämnet. Mina första inlägg skapade en flodvåg av reaktioner. Tidigare var min blogg bara läst av några få vänner och familjemedlemmar, plötsligt pikade statistiken i höjden med flera tusen besöker. Det haglade in telefonsamtal, sms och mail.

Många kristna var upprörda över mina inlägg. Men majoriteten av reaktionerna jag fick var positiva. Människor uttryckte tacksamhet för att jag vågade skriva om det här. De berättade att de trodde de var ensamma om sina upplevelser, tankar och känslor, men att jag visade att de inte var ensamma. De berättade att de inte vågade visa sina sanna jag för vänner och familjemedlemmar på grund av tabun och stigmat kring avhoppare. De berättade att mina inlägg hjälpte dem och att de ville läsa mer. Det var fantastiskt att det jag skrev kunde göra skillnad!

Det kändes som en revolution. Genom internet hade vi avhoppare för första gången möjligheten att hitta varandra, bekräfta varandras upplevelser och tillsammans stå upp mot kyrkans makt. Efter reaktionerna på mina blogginlägg blev det uppenbart att det fanns ett stort behov av resurser för avhoppare. Jag märkte själv hur otroligt ensam och utsatt man blir, utan någon som förstår en eller kan hjälpa en. Det fanns helt enkelt en lucka som jag ville fylla.

Det var så allt började. Under flera år läste jag massor av böcker kring ämnet, antecknade massor av research och skrev massor av texter, vissa publicerade jag men majoriteten av texterna hamnade på min hårddisk. Och jag tänkte att jag kunde samla allt material till en bok.

Köp min bok ”Avhopp: att lämna religiösa och manipulativa rörelser”

BOKPROJEKT | Scener

Jag har stora drömmar om att bli en författare. Just nu jobbar jag på en historisk äventyrsroman. HÄR kan du följa min resa.



När jag skriver min bok, så planerar jag scenerna i förhand, innan jag skriver dem. Jag skriver ner vad scenen ska ha för syfte, mål, miljö, karaktärsperspektiv, konflikt, och så vidare. Jag sammanfattar handlingen i scenen – början, mitt och slut – mål, konflikt och upplösning. Jag antecknar idéer jag kommer på, till exempel hur en karaktär ska uttrycka sig, ”rekvisita” som kläder eller objekt, eller miljöbeskrivningar.

Det skulle vara helt omöjligt för mig att skriva en scen, om jag inte på förhand visste vad jag skulle skriva. Jag skulle fastna direkt, eller skriva något svamligt, osammanhängande eller onödigt som inte tillför handlingen något. Varje scen ska ha ett syfte. Det är författarens jobb att inte slösa på läsarens tid.

När jag planerar scenerna på förhand kan jag också se till att scenerna skapar den viktiga ”domino-effekten” – att en scen leder till nästa. Jag kan undvika upprepningar i hur scenerna byggs upp och försöka variera innehållet. Jag får helt enkelt en översikt över berättelsen – vilket jag verkligen föredrar. Alla skriver ju olika, och det här funkar bäst för mig.

Hur skriver du scener? Kommentera gärna!

Tycker du om min blogg och vill att jag ska fortsätta skriva? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Mina favoritförfattare

Chimamanda Ngozi Adichie

Den första boken jag läste av henne var ”Lila Hibiskus” och jag blev genast förälskad. Efter det har jag läst nästan alla hennes böcker. Hon har ett unikt sätt att beskriva, hon får orden att flöda så naturligt och vackert. De starka historiena och livsödena som hon berättar om berör djupt. Det är också en spännande upplevelse att få läsa om en helt annan kultur, på andra sidan jorden, i Nigeria. Hennes intellekt och starka politiska åsikter tar stor plats i böckerna, och hon har gett mig nya sätt att se på världen.

Jag älskar inte bara hennes böcker utan även hennes intervjuer och tal där hon delar med sig av hennes åsikter kring bland annat feminism och rasism. Jag blir hänförd av henne, hon är min stora idol och förebild.

Jojo Moyes

Jojo Moyes är mästaren på feel-good. Hon manövrerar skickligt mellan kärlek, humor och hjärtesorg. Hon skapar unika karaktärer och historier och hennes språk är väldigt behagligt att läsa. Det är liksom varmt och genuint. Hennes mest kända bok ”livet efter dig” (som även filmatiserats) har jag läst flera gånger och det är en av de bästa böckerna jag läst. Alla hennes andra böcker är också fantastiskta. Läs läs läs! 

Jonas Hassen Khemiri

Jag tycker om hans sätt att tänja gränser och utmana läsaren. Hans bok ”Allt jag inte minns” är ett bra exempel på detta. Vems verklighet är den sanna? Vilka minnen kan man lita på? Vad är det vi faktiskt förlorar när vi glömmer? Detta utforskar Khemiri i boken. Det är otroligt intressant och boken lämnar spår efter sig. Jag tänker fortfarande på karaktärerna då och då. Jag funderar på vad som faktiskt hände med dem. 

Hans noveller och andra verk är också riktigt bra. Ett tips är novellen ”Jag ringer mina bröder”.

Astrid Lindgren 

Vem älskar inte Astrid Lindgren? Hon är helt enkelt bäst. Jag känner inte att jag behöver motivera varför. Ett tips är att se en dokumentär om hennes liv, det är väldigt intressant. Hon hade ett väldigt tufft liv, och samtidigt en beundransvärd passion för att hjälpa barn. 

Berätta gärna i kommentarsfältet vilka dina favoritförfattare är!