NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 4

Här kommer den fjärde och sista delen av min novellföljetong ”Pärlugglan”.

Min historiska fantasynovell ”Pärlugglan” fick ett hedersomnämnande i SKRIVAS fantastiknovelltävling 2020 – läs mer HÄR.

Juryns omdöme:
”Den här med knivskarpa ögonblicksbilder strösslade berättelsen i fornnordisk miljö är en av mina favoriter. En kringresande völva kommer till en hövdings hall och gör sig snabbt oumbärlig genom att bota hans ryggonda. Men hon har fört med sig en hamnskiftare som med blodigt ursinne gör upp med hövding Skallagrim för gamla oförrätter. Som läsare lever man med völvan Hildas desperata försök att ta sig genom och ut ur situationen. Det visar sig att den som inte kan förlåta är en grym härskare.”

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad!

Klicka här för att läsa:
Pärlugglan – Del 4

GOD JUL! ❤

En gång
Månadsvis
Årligen


Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min novell? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 3

Här kommer del 3 av 4 av min novellföljetong ”Pärlugglan”.

Min historiska fantasynovell ”Pärlugglan” fick ett hedersomnämnande i SKRIVAS fantastiknovelltävling 2020 – läs mer HÄR.

Juryns omdöme:
”Den här med knivskarpa ögonblicksbilder strösslade berättelsen i fornnordisk miljö är en av mina favoriter. En kringresande völva kommer till en hövdings hall och gör sig snabbt oumbärlig genom att bota hans ryggonda. Men hon har fört med sig en hamnskiftare som med blodigt ursinne gör upp med hövding Skallagrim för gamla oförrätter. Som läsare lever man med völvan Hildas desperata försök att ta sig genom och ut ur situationen. Det visar sig att den som inte kan förlåta är en grym härskare.”

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad!

Klicka här för att läsa:
Pärlugglan – Del 3

Sista delen kommer nästa onsdag. Missa inte det!

En gång
Månadsvis
Årligen


Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min novell? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 2

Här kommer del 2 av 4 av min novellföljetong ”Pärlugglan”.

Min historiska fantasynovell ”Pärlugglan” fick ett hedersomnämnande i SKRIVAS fantastiknovelltävling 2020 – läs mer HÄR.

Juryns omdöme:
”Den här med knivskarpa ögonblicksbilder strösslade berättelsen i fornnordisk miljö är en av mina favoriter. En kringresande völva kommer till en hövdings hall och gör sig snabbt oumbärlig genom att bota hans ryggonda. Men hon har fört med sig en hamnskiftare som med blodigt ursinne gör upp med hövding Skallagrim för gamla oförrätter. Som läsare lever man med völvan Hildas desperata försök att ta sig genom och ut ur situationen. Det visar sig att den som inte kan förlåta är en grym härskare.”

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad!

Klicka här för att läsa:
Pärlugglan – Del 2

Fortsättningen kommer nästa onsdag. Missa inte det!

En gång
Månadsvis
Årligen


Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min novell? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 1

Här kommer del 1 av 4 av min novellföljetong ”Pärlugglan”.

Min historiska fantasynovell ”Pärlugglan” fick ett hedersomnämnande i SKRIVAS fantastiknovelltävling 2020 – läs mer HÄR.

Juryns omdöme:
”Den här med knivskarpa ögonblicksbilder strösslade berättelsen i fornnordisk miljö är en av mina favoriter. En kringresande völva kommer till en hövdings hall och gör sig snabbt oumbärlig genom att bota hans ryggonda. Men hon har fört med sig en hamnskiftare som med blodigt ursinne gör upp med hövding Skallagrim för gamla oförrätter. Som läsare lever man med völvan Hildas desperata försök att ta sig genom och ut ur situationen. Det visar sig att den som inte kan förlåta är en grym härskare.”

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad! 🦉✨

Klicka här för att läsa:
Pärlugglan – Del 1

Fortsättningen kommer nästa onsdag. Missa inte det!

En gång
Månadsvis
Årligen


Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min novell? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

NOVELL | ”Havsgudinnor” – Del 2

HAVSGUDINNORDen andra och sista delen av min novellföljetong ”Havsgudinnor”. 

Klicka här för att läsa del 2:
Havsgudinnor – Del 2

Klicka här för att läsa del 1:
Havsgudinnor – Del 1

Vad tyckte du om novellen? Din respons skulle betyda jättemycket! ☺️


Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!

NOVELL | ”Havsgudinnor” – Del 1

HAVSGUDINNOR.pngHär kommer del 1 av 2 av min novellföljetong ”Havsgudinnor”.

Den här novellen var utmanade och roligt att skriva. Skrivandet är ett hantverk och jag måste öva och testa mina gränser för att utvecklas. Sedan den första novellen jag publicerade på bloggen har jag verkligen lärt mig massor. Jag börjar hitta min stil och de genrer som jag föredrar att skriva i!

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad!

Klicka här för att läsa:
Havsgudinnor – Del 1

Fortsättningen kommer nästa onsdag. Missa inte det!

Den bästa halloween-utklädnaden || Ett minne – en berättelse

20151021_072743Det var halloween. Jag hade den bästa utklädnaden. Rufsigt hår, sjukhuslinne och dropp i armen. Problemet var att min utklädnad inte var en utklädnad.

I det delade rummet på intensiven var det bara jag, tillsammans med Pelle, och en äldre man. Jag fick aldrig veta vad som var fel på mannen. Men han skrek hela kvällen på vad som var fel på personalen, maten, sängen – ja hela sjukhuset. Han skulle skriva en insändare till tidningen. De skulle de bannemej vara säkra på.

Efter att den äldre mannen besökt den gemensamma toaletten, linkade jag dit med min droppvagn som sällskap. För att sedan upptäcka att avföring var kletat över hela toalettstolen. Härligt. En glamorös fredagkväll.

Jag försökte att inte tänka på de andra, mina vänner, på halloweenfesten. Vad gjorde de? Saknade de mig? Jag hade sett fram emot det länge. Alla människor på sjukhuset ville förmodligen vara någon annan stans. Det är inte en plats man räknar med att hamna på.

Nu var det dags. Jag minns inte vad klockan var. Det var mörkt ute och personalen hade serverat kvällsfika. Den gamle mannen gormade fortfarande, hade inte somnat än. De sa att det var en duktig kirurg som skulle göra det. Jag skulle få bedövning, men det skulle ändå göra mycket ont. Jag såg det mer i deras ögon, än i deras ord.

Pelle fick följa med mig. Min trygghet. Vi hamnade i ett rum, tillsammans med en sköterska och kirurgen. Jag minns inte hur kirurgen såg ut. Jag minns att jag undrade om han var trött och längtade hem. Han berättade hur det skulle gå till. Först en bedövningsspruta. Sedan den stora sprutan, som han skulle sticka in i min ryggmärg, fylla med ryggmärgsvätska, sedan ut. Klappat och klart.

Jag fick en skymt av sprutan. Tjock. Någon decimeter lång. Jösses. Jag kände mig smått darrig. Jag fick ta av mig tröjan, sitta på en brits, och luta mig fram så långt jag kunde, för att öppna upp mellan ryggkotorna. De påminde mig ofta att luta mig fram under tiden. Liiite längre fram.

Pelle försökte skoja med mig. Han är bra på att få mig att skratta, i de mörkaste stunder. Förmågan att skratta visar att det finns manöverutrymme i en situation som verkar låst, förlamade. Kan man skratta, kan man återta kontroll över situationen. Man är inte längre ett offer.

Bedövningssprutan gjorde ont. Jag kände hur vätskan trängde sig fram i min rygg, som en iskall grävande hand. Sedan pysslade sköterskan och kirurgen med sina verktyg bakom mig.

”Nu går jag in.”

Hur ska jag beskriva känslan? Något stort och vasst pressade sig in i min rygg, som inte skulle vara där, och den tog sig djupare och djupare in. Overkligt. Outhärdligt. Svårt att få luft i lungorna. Pelle berättade efteråt att kirurgen fick leta med sprutan ett tag för att hitta fram. Jag undrade hur det kändes för honom, att sticka en spruta i någons ryggmärg. Om han var nervös. Eller om det bara var en vanlig procedur.

”Nu har jag hittat fram.”

Han började tappa upp vätskan. Den var genomskinlig, som vatten. Märkligt. Vägen ut var lika smärtsam, men mer befriande. Snart var jag färdig. Snart hade jag klarat det. Bara några sekunder till. Klockan närmade sig midnatt och den här natten slog alla skräckfyllda halloween-nätter i mitt liv.

Sedan var sprutan äntligen ute. Ett stort plåster på ryggen. Öm, som om ländryggen var täckt av blåmärken, utanpå och inuti. En snäll sköterska ordnade ett eget rum åt mig att sova i, så jag slapp den arga gamla mannen. Personer som den sköterskan glömmer man inte. Små vänligheter kan betyda så mycket.

Den halloween-natten lärde jag mig en sak. Innan sprutan tänkte jag att jag aldrig skulle klara det. Men det spelade ingen roll vad jag tänkte eller trodde. Sprutan skulle in oavsett. För en stund var det outhärdligt. Sedan var det över. Jag klarade det ändå. Och nu har jag en bra historia att berätta om efteråt.

© Amanda Lundin

20140308_084124