Reflektioner efter min medverkan i Kalla faktas ”Syndarna”

Jag har medverkat i Kalla faktas dokumentär ”Syndarna”. Här delar jag med mig av några reflektioner.

Hur var det att växa upp i pingst?

Mina positiva erfarenheter har inte med religionen att göra, utan med människor och gemenskapen; läger, musik, sång, dans och andra aktiviteter. Alla negativa erfarenheter har med religion att göra; undervisningen, lärorna, doktrinen.

Att lämna var det värsta. Människor som jag trodde älskade mig, vände sig emot mig. Avfällingar ses nämligen som bittra och potentiellt farliga. Jag har blivit kallad för en lögnare och en uppmärksamhetssökare. Min agenda och till och med mitt psykiska tillstånd har ifrågasatts. Såhär skiftar man effektivt skulden från förövarna och lägger det på ett offer som talar ut.

Hur var det att växa upp i pingst som HBTQI-person?

Man förklär homofobin i fina, kärleksfulla ord. ”Gud älskar alla och alla är lika mycket värda, men…”. Och sedan reducerar man den jag är till en livsstil – som om min bisexualitet är en kostym jag kan ta av eller på mig. Man kallar en biologisk egenskap som jag föds med – och som inte skadar någon – för en avvikelse, en sjukdom som kom med syndafallet, ett själviskt ”begär”, ett resultat av att jag vill vara ”min egen gud”. Man jämför mig med pedofiler, nekrofiler och mördare. Detta är pingstkyrkans kärlek.

Jag internaliserade kyrkans syn på HBTQI-personer. Det skapade en cykel av synd – skam – förlåtelse. Det var som att hela tiden behöva be om förlåtelse för att jag andades, och känna tacksamhet för att Jesus älskade mig trots att jag var så trasig och syndig, trots att jag var så självisk att jag hela tiden valde att andas. Utifrån den skeva bilden var jag helt fast, det fanns ingen utväg.

Hur var det att samtala med Daniel Alm?

Jag är glad för att Daniel Alm ville mötas och prata. Samtal mellan oliksinnade är något jag helhjärtat tror på. Samtalet var respektfullt och intressant.

Tyvärr var det svårt att få konkreta svar av Alm. Han uttryckte att pingst skulle ta åt sig av dokumentären och ta lärdom – men han kunde inte säga exakt hur pingst skulle ta lärdom. Han kunde inte säga att pingst skulle slopa läran om att homosexuella handlingar är en synd. Han kunde inte heller säga att de skulle sätta en åldersgräns för dessa läror. Det verkar alltså inte som att några förändringar kommer ske över huvud taget. Att beklaga mitt och Johns lidande och samtidigt stå för samma läror är tyvärr hyckleri.

Alm verkade missa poängen med min och Johns kritik. Han ville hela tiden få fram att man i pingst ”inte värderar synd olika”. Personligen har jag aldrig upplevt det som ett problem om pingst skulle se vissa synder som värre än andra. Problemet ligger ju i faktumet att samkönade relationer ses som en synd över huvud taget.

Sedan kan man diskutera om huruvida tanken att all synd är likvärdig är moraliskt försvarbar. Är en mördares och en snattares synder lika? Skulle Alm tycka det var rimligt om Sveriges lagsystem gav lika straff till alla, oavsett brott? Enligt mig är det en knepig hållning som är svår att försvara.

Till unga HBTQI-personer i pingst

Bara för att någon i kyrkan säger att något är kärleksfullt, så betyder det inte att det är det. Handling är viktigare än fina ord. Man kan inte säga att alla människor är lika mycket värda, utan att samtidigt tycka att alla människor är värda samma rättigheter. I mänskliga rättigheter ingår exempelvis rätten att ha relationer och familjer. Du är inte syndig, smutsig eller skamlig. Du är inte ”själviskt” som kyrkan vill få dig att tro – detta är dina mänskliga rättigheter. 


Fler blogginlägg:

Homofobi inom kristendomen – ”Jag älskar HBTQI-personer, men…”

Kristna som skuldbelägger hederskulturens offer

The gay agenda” – En rädsla för social smittspridning

Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober

Slutade jag tro på gud för att någon var dum mot mig i kyrkan?

Argumentationsfel | Del 2: Ad hominem

Argumentationsfel och logiska felslut är argument som låter bra, men som i själva verket inte alls är det. De kan vara retoriskt effektiva och medvetet användas för att manipulera människor. Argumentationsfel kan vara irrelevanta argument eller felaktigheter i ett logiskt resonemang. De leder ofta till felaktiga slutsatser.

Varför är det bra att känna till argumentationsfel och logiska felslut? Det förbättrar ditt kritiska tänkande och din förmåga att analysera resonemang och debatter. Du bli bättre på att identifiera brister och retoriska knep i information du mottar. I den här serien kommer jag gå igenom några av de vanligaste argumentationsfelen du kan stöta på i religiösa sammanhang och nu fortsätter jag med ad hominem.

Ad hominem

Ad hominen innebär personangrepp; man fokuserar på egenskaper, karaktärsdrag eller avsikter hos sin opponent och avfärdar dennes argument baserat på detta. Argumentationsfelet kan också användas om man hänvisar till en person eller en grupps fördomar, intressen eller fattningsförmåga utan att det är relevant för det som diskuteras.

Till exempel: ”Amanda är en ateist och ateister har ingen grund för sin moral – därför kan det hon säger inte tas på allvar”. Eller: ”Amanda lämnade kristendomen för att hon mår psykiskt dåligt.” Eller: ”Amanda kritiserar kristendomens renhetskultur för att hon hatar kristendomen.”


Referenser:

Hirdman, Yvonne. 2000. Till kritiken av kritiken. Häften för kritiska studier.


VoF, 2012. Argumentationsfällor.
https://www.vof.se/wp–content/uploads/2012/10/argumentationsfel.pdf (hämtad 2021–07–14).

Grøn, Arne; Lübcke, Poul; Bengtsson Jan; Prawitz Dag. 1997. Filosofilexikonet: Filosofer och filosofiska begrepp från A till Ö. Forum.

Argumentationsfel | Del 1: Halmdocka

Argumentationsfel och logiska felslut är argument som låter bra, men som i själva verket inte alls är det. De kan vara retoriskt effektiva och medvetet användas för att manipulera människor. Argumentationsfel kan vara irrelevanta argument eller felaktigheter i ett logiskt resonemang. De leder ofta till felaktiga slutsatser.

Varför är det bra att känna till argumentationsfel och logiska felslut? Det förbättrar ditt kritiska tänkande och din förmåga att analysera resonemang och debatter. Du bli bättre på att identifiera brister och retoriska knep i information du mottar. I den här serien kommer jag gå igenom några av de vanligaste argumentationsfelen du kan stöta på i religiösa sammanhang och jag börjar med halmdockor.

Halmdocka

Diskussioner förgiftas ofta genom användandet av halmdockor. Det innebär att man bygger en nidbild av någons argument för att göra det lättare att attackera. Genom att missrepresentera, överdriva och förvränga någons argument är det lättare att presentera sin egen position som mer rimlig. Halmdockor är en typ av oärlighet som undergräver en ärlig och rationell debatt, det kan leda till att fokuset i debatten skiftar från sakfrågan.

Om en opponent gör ett rimligt uttalande som inkluderar kvalifikationer, ignoreras kvalifikationerna och opponenten attribueras med mer extrema åsikter. De verkliga argumenten låtsas man inte ha hört.

Till exempel om en person säger: ”Jag tycker att vi ska diskutera hur kristendomens läror kring sex kan bli förtryckande.” En person som använder en halmgubbe kan svara med att säga: ”Varför attackerar du vår religionsfrihet? Vill du förbjuda kristendomen?”

Den som gör en halmdocka försöker pressa in andra i svartvita positioner. Att försöka lura opponenten till att försvara mer extrema positioner än de faktiskt håller är en oärlig taktik i debatter. Det är bra att identifiera taktiken när vi stöter på den.

Ett alternativ på halmdockan händer när någon försöker lura dig till att försvara en annan medlem av din grupp, vilkens idéer kan vara annorlunda än dina egna. Som ateist kan du bli konfronterad med citat från kända ateister och förväntas försvara dem som om de vore dina egna ord. Detta förnekar mångfalden av en grupp och antar att alla håller samma trosuppfattningar.


Referenser:

Språktidningen. 2015. Halmgubbe.
https://spraktidningen.se/2015/09/halmgubbe  (hämtad 2021–07–14).

Hirdman, Yvonne. 2000. Till kritiken av kritiken. Häften för kritiska studier.

VoF, 2012. Argumentationsfällor.
https://www.vof.se/wp–content/uploads/2012/10/argumentationsfel.pdf (hämtad 2021–07–14).

Kyrkoledare beklagar mina upplevelser, men tar inte avstånd från lärorna

Efter min medverkan i SVT-dokumentären ”Gud som haver barnen kär” blev jag intervjuad av Örnsköldsviks Allehanda (Amandas uppväxt gav djupa ärr: ”Var så rädd för demoner att jag inte kunde sova”). Efter artikeln har företrädaren från min före detta församlingen fått kommentera:

– Jag blir bestört av den lilla del jag tagit del av och den smärta som jag möter hos henne …

Jag tycker det är märkligt att han uttrycker bestörtning. Min uppfattning är att de läror jag berättar om i dokumentären – exempelvis demoner, sexuell renhet och HBTQI – är allmänt vedertaget i pingst. Jag studerar religionsvetenskap på universitetet och jag skulle inte säga att mina erfarenheter är ”extrema” när det gäller pentekostal/karismatisk teologi.

I en rapport som Pingst FFS har tagit fram visar Pingst att de är tydliga med att äktenskapet är för man och kvinna. Såhär står det i artikeln ”Så ser pingstförsamlingar på bemötandet av homosexuella”:

– Ingångsvärdet har varit en oförändrad äktenskapssyn. Jag uppfattar att vi är helt eniga i rörelsen och styrelsen att vi inte kommer att ändra äktenskapssynen, utan att vi ser äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna, säger Daniel Alm.

Såhär står det i artikeln 22 pingstpastorer: Bibeln är tydlig om homosexualitet – det är en synd”:

Vi kan inte smita undan vårt ansvar utan måste ge människor den teologiska vägledning som är en konsekvens av vad Bibeln faktiskt säger. Det skriver 22 pingstpastorer om homosexualitet.

I artikeln ”Varför det är bäst att vänta med sex måste kommuniceras tydligaresäger Simon Johansson, pastor i Pingstkyrkan:

Gud vet hurdana vi är, och vi gör rätt i att lita på den faderliga vishet som är nedlagd i hans ord och vänta med sex tills förbundet är ingånget.

Såhär säger Daniel Alm – föreståndaren för Pingst – i artikeln Demonerna i vår egen tid och Jesu kyrka:

Det finns en andlig verklighet bakom den fysiska. … Ondskan, precis som godheten, känns och märks mer än den ibland kan beskrivas.

Det finns en fallen andlig värld, demoniskt besatta andeväsen vars inverkan i nuet inte kan förnekas.

I ljuset av detta säger ändå min före detta pastor:

– Jag känner inte igen allt av det Amanda berättar men jag är ledsen över hennes negativa upplevelser.

Självklart är pingstvänner individer med olika trosuppfattningar. Min poäng är inte att dra alla över en kam – min poäng är att visa hur konstigt det är att mena att man inte känner igen det jag berättar.

Om min före detta församling trots allt tar avstånd från lärorna jag berättar om i dokumentären, så uttrycker de inte det. Det enda specifika som pastorn säger i artikeln är att man inte ska undervisa om demoner för barn. Men han säger inte att demoner inte finns, eller att de inte ska undervisas om över huvud taget.

Fina ord betyder ingenting utan handling. Jag vill veta exakt vilken teologi kyrkans företrädare tar avstånd från och vilken teologi man kommer att fortsätta utsätta barn för. Att beklaga sig och samtidigt stå för samma läror är tyvärr hyckleri.

Jag skulle ha mer respekt för kyrkans företrädare om de var ärliga med sina trosuppfattningar, och exempelvis sa: ”Tråkigt att du har farit illa. Men vi står fortfarande för guds ord, oavsett vad andra tycker. Homosexualitet är en synd. Sex före äktenskapet är en synd. Demoner finns.”


HÄR kan du läsa artikeln där min före detta pastor ger sina kommentarer.
Läs gärna mina tidigare blogginlägg om dokumentären:

Medverkan i SVT-dokumentär | Gud som haver barnen kär

Reaktionerna efter ”Gud som haver barnen kär” – Avarter som kletar av sig på det vackra

Reaktionerna efter ”Gud som haver barnen kär” – Avarter som kletar av sig på det vackra

VIKTIGT: Majoriteten av reaktioner jag har fått har varit positiva, stöttande och kärleksfulla. I det här inlägget adresserar jag specifikt reaktionerna från många offentliga kristna ledare. Där finns det givetvis undantag; exempelvis Esther Kazen, som har skrivit ett fantastiskt inlägg om dokumentären.


Förra veckan släpptes SVT-dokumentären ”Gud som haver barnen kär” som jag har deltagit i. Under veckan har jag följt reaktionerna från kyrkans håll i media. Och efter att ha blivit både arg och upprörd, vill jag nu skriva ett svar.

Det är föräldrarnas fel

Såhär skriver Andreas Wessman i tidningen Dagen (Vi vill be honom om förlåtelse för det som inträffat):

Vem har det största ansvaret för hur ett barn mår och tolkar sin omvärld? Familjen kan inte fråntas det ansvaret här.

Att skifta skulden på våra familjer är fult och ogrundat. Inget av det jag berättar om i dokumentären har med min familj att göra – bara organiserad religion utanför hemmet. Min familj har alltid låtit mig tänka, tro och göra som jag vill. Det är bara kyrkan som har utsatt mig för dessa destruktiva och förtryckande läror. Är det familjens fel om ett barn blir utsatt för övergrepp? Nej. Det är förövarens.

Inte alla kristna

Såhär skriver bibelläraren Paulus Eliasson i tidningen Dagen (Jag växte upp inom Maranata – och är tacksam):

Mycket av det som personerna i SVT:s serie säger att de fick höra som barn fick jag också höra. … Men detta skapade ingen rädsla hos mig; jag var aldrig rädd för helvetet eller demonbesättelse, för att mista tron eller för att göra något fel – som det talas om i dokumentären.

Du som känner dig tvungen att poängtera att du ”inte känner igen dig” – skulle du skriva så till ett offer för våldtäkt? Knappast. Det är irrelevant, osmakligt och självcentrerat. Alla fattar att allas erfarenheter är olika. Och nu handlar det inte om dig. Bara för att du inte har känt dig förtryckt av vissa läror så är det inte fallet för alla. Exempelvis läran om att homosexualitet eller könskorrigering är en synd – det är kanske inte är förtryckande mot heterosexuella och cispersoner, men mot en HBTQI–person är det väldigt förtryckande.

Dokumentären är onyanserad

Såhär skriver tre kyrkoledare i tidningen Dagen (Vi vill be honom om förlåtelse för det som inträffat):

– För att uppväga program, som endast tar upp berättelser av människor som farit illa, skulle det behövas de som lyfter trons plats och kraft till förvandling, säger Kerstin Oderhem.

Även Andreas Wessman tycker det är synd att inte fler av de positiva berättelserna får komma fram.

– Även om man i dokumentären två gånger säger att detta inte gäller alla barn som växer upp i religiösa sammanhang kan jag inte undgå att återigen uppleva hur osunda inslag liksom kletar av sig på allt vackert.

Såhär skriver Robert Tjernberg i tidningen Sändaren (Bättre kan frikyrkan, men också SVT):

Det är problematiskt att säga ”många” barn far illa i religiösa miljöer utan att ange en siffra. Jämfört med vad? Vilka sammanhang räknas? Hur många är de som inte farit illa? 

Såhär skriver Frida Park i tidningen Dagen (Jo, Gud har verkligen barnen kär):

Önskvärt vore att SVT blev bättre på att spegla annat i kristenheten, varför inte frikyrkornas historia, så att det också blir mer trovärdigt när avarterna granskas.

Skulle dessa kyrkoledare tycka att en dokumentär om #metoo var onyanserad om den inte lyfte fram män som inte våldtar? Skulle Tjernberg kräva siffror på hur många som blir våldtagna och hur många som inte blir våldtagna? Skulle Wessman kalla offer för våldtäkt för något som ”kletar av sig på något vackert”? Det är victim blaming i sin sanna natur.

Min vän Linnéa Kuling uttrycker det såhär: ”Hur vore det om man inte fick prata om barn som blir mobbade, bara för att majoriteten inte blir det?” 

Dokumentären säger flera gånger att inte alla barn far illa, den lyfter även fram personer från flera olika samfund och religioner. Jag förstår inte hur det skulle kunna vara onyanserat.

Klassiska försvarsmekanismer slår till. Offerkoftan är bästa försvaret. ”SVT är på häxjakt efter en minoritet.” Det blir ironiskt eftersom SVT varje söndag under året sänder en gudstjänst från någon av landets alla kyrkor. SVT vill återge både den geografiska och ekumeniska bredden i landets kyrkoliv.

Extremfall och avarter

Så många människor har hört av sig till mig, Anna Lindman, min mamma och flera andra deltagare i dokumentären. Människor som känner igen sig. Gamla barndomsvänner, före detta medlemmar som försvunnit i det tysta, människor från ung generation och gammal generation. Vi är så många.

Jag studerar religionsvetenskap på universitetet och jag skulle inte säga att mina erfarenheter är ”extrema” när det gäller pentekostal/karismatisk teologi.

Såhär skriver Hanna i tidningen Dagen (Vi vill be honom om förlåtelse för det som inträffat):

De personer som intervjuas berättar oerhört tragiska berättelser och det är en sorg när kyrkan misslyckas med att visa hur Gud är barnens vän.

Exakt vad i våra fall – så kallade ”avarter” och ”blöta filtar” (Frida Parks ord) – har gått snett? Exakt hur har kyrkan misslyckats? Är det exempelvis fel att säga att homosexuella handlingar är en synd? Är det fel att säga att demoner finns? Är det fel att säga att gud hör alla dina tankar? Är det fel att säga att syndare inte kommer till himlen? Är det fel att säga att det är en synd att ha sex före äktenskapet?

Att inte specificera sig är orättvist mot oss och mot de församlingar som vi har vuxit upp i. Hur ska de församlingarna veta vad de gör fel och vad de gör rätt, om ingen säger det till dem? Hur hjälper ni offren om du inte vågar ta ställning kring teologin?

Fina ord är meningslösa utan handling. Ni uttrycker att kyrkor ska ta åt sig av dokumentären och ta lärdom – men exakt hur ska de ta lärdom? Vilka specifika åtgärder kommer ni själva att vidta för att förändra i era församlingar? Vilken teologi kommer ni slopa och vilken teologi kommer ni fortsätta utsätta barn för? Om vi inte kan diskutera sakfrågan kommer ingenting att förändras.

Intolerans mot minoriteter

Såhär skriver bibelläraren Paulus Eliasson i tidningen Dagen (Jag växte upp inom Maranata – och är tacksam):

Kristendom går på kollisionskurs med genomsnittssvenskens livsstil, så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Men om inte Sverige har plats för människor som avviker från normen i tro och livsstil, blir vi ett fattigare samhälle.

Eliasson använder ordet ”norm” som ett fult skällsord. Men kanske är ”genomsnittssvenskens” normer en majoritet, just för att de är mindre förtryckande och att fler mår bra av dem? Eliasson verkar lägga en ära i att stå ut från mängden, utan en tanke på dem som far illa i den kulturen han vurmar om. Det är också osmakligt av en man att avvisa kritiken, när mycket i den religiösa hederskulturen drabbar kvinnor hårdare.

Vi behöver guds kärlek

Såhär skriver Barnpastorn Rosalie Zakrison och predikanten Martin Helgesson i tidningen Dagen (Pastor: Tvinga inte tron på barn, men visa att Jesus älskar dem):

– Som föräldrar och ledare ska vi alltid vara noga med att fokusera på hoppet – då kan vi prata om det mesta med barnen, även om det som kan kännas lite svårare.

– Vi ska vara rädda om våra barn och inte tvinga dem till något, men det är vårt ansvar att visa på Jesus kärlek till dem.

Många kyrkliga ledare verkar tro att vi i dokumentären inte har fått höra om kärleken, om guds nåd och förlåtelse. Jag undrar vart de får detta ifrån? Tro mig – det är inte främmande för oss. Vi har inte blivit skadade för att vi har råkat missa kärleksbudskapet.

Guds vilja definierades alltid som kärlek; att förtrycka min bisexualitet var kärlek, att underordna mig män var kärlek, att skydda mig mot demoner var kärlek, att vittna för mina klasskamrater var kärlek, gud dömde vissa människor för att han var rättvis och kärleksfull. Jag är mycket väl bekant med kärleks-apologetiken.

Jag är väl medveten om att det finns liberala och fria former av kristendom. Det är viktigt att komma ihåg att vi som har varit med om destruktiva och kontrollerande kristna miljöer och lämnar tron inte gör det för att vi har missat den ”rätta” kristendomen. De här fördomarna antar att vårt lämnande inte är rättfärdigat, att den enda anledningen till att människor lämnar tron är för att de inte har haft rätt sorts tro. Man ogiltigförklarar och infantiliserar extroendes beslut, då det helt enkelt ogripbart att människor på ett ärligt och rationellt vis kan dra andra slutsatser.

När ni kristna ledare pratar om en ”sund tro” – vad exakt menar ni då? Kan ni definiera en ”sund tro”? Församlingen jag var med i menade att de lärde ut en sund tro. Alla kyrkor tror att de gör rätt. Alla religioner tror att deras gud är den enda rätta. Om man lämnar tolkningen upp till individen, då skapas bara samma problem igen.

Förlåtelse

Jag vill inte ha kärlek från kyrkliga ledare, jag vill inte ha böner och jag vill inte ha en ursäkt. Att säga förlåt befriar er inte från skuld och ansvar. Ni kan inte kasta runt förlåtelse som godis och sedan förvänta er applåder. Det är helt meningslöst att säga förlåt om ni fortfarande tycker likadant och om ni fortsätter att orsaka samma skada mot andra barn. Jag vill att ni står för det ni gör och möter konsekvenserna av guds ord: PTSD, självskadebeteende, depression och självmord.

Att inse att man har skadat andra är svårt. Ni kan tyvärr inte göra det ogjort. Däremot kan ni tänka om, ta ansvar och göra bättre – och då menar jag i handling, inte i ord. Om du som kyrklig ledare verkligen har ändrat ställning kring exempelvis synd, helvetet, sex och HBTQI så har du enligt mig en skyldighet att gå ut offentligt och berätta det, samt ta ansvar för alla människor som du har skadat under åren med din undervisning. Att bara sopa det under mattan och låtsas som att det inte har hänt är ett svek mot offren.

Konkreta saker ni kan göra:

  • Gör ett offentligt ställningstagande kring den specifika teologin i dokumentären.
  • Låt era medlemmar få fullständigt informationssamtycke kring vart samfundet står i olika frågor.
  • Var villig att svara på frågor från medlemmar och ex-medlemmar.
  • För dokumentation över vad som faktiskt sägs till barnen i församlingen.
  • Låt inte ledare utan utbildning inom exempelvis sexologi och pedagogik undervisa om sex.
  • Följ upp vad lärorna får för kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser för barnens mående.
  • Starta en fond för dem som far illa, så att offren kan betala för terapi, sjukskrivning och annan behandling.

Avslutande ord

Ni menar att man ska lyssna på offren. Samtidigt lägger ni skuld på offren genom att kalla oss för extremfall, blöta filtar och avarter som kletar av sig. Ni skiftar fokus från er egen skuld genom att anklaga SVT för ensidighet. Kyrkans rykte verkar stå över allt. Jag kan inte låta bli att undra vilket århundrande vi befinner oss i.


HÄR kan du läsa fler av mina blogginlägg om extro, humanism och ateism.

”Jag ska be för dig” – när kristen välvilja blir kränkande för ex-religiösa

VIKTIGT: jag generaliserar inte kristna. Blogginlägget är baserat på mina och andra ex-religiösas personliga erfarenheter. Om du som kristen inte känner igen dig, är kritiken inte riktad till dig.

”Jag ska be för dig.” Dessa ord kan väcka en mängd negativa känslor hos ex–religiösa. I kristna sammanhang är normerna ofta förskjutna; troende kan anse att de har rätt att trampa rakt över sociala gränser eftersom de har gud på sin sida. Ofta tar man inte hänsyn till icke–troendes känslor eller trauman. Det finns ingen tanke på att fråga om samtycke innan man ber böner, läser högt ur Bibeln eller pratar om Jesus.

Som ex–religiös kan du känna dig kränkt, eftersom personen inte respekterar din livsåskådning. Kanske känner du dig omyndigförklarad, eftersom personen inte anser att du av egen kraft kan klara av ditt liv och dina åtaganden utan guds hjälpande hand. Kanske känner du av intentionen att få dig att återvända till kristendomen, vilket fullständigt strider mot din vilja och dina beslut. Kanske lever du med religiöst traumasyndrom och drabbas av ångestattacker eller självmordstankar.

Många ex–religiösa vågar inte vara raka och ärliga av rädsla för att ”vara till besvär”. Enligt mina erfarenheter tenderar kristna att bli upprörda när de inte får be för människor eller läsa högt ur Bibeln precis när de vill. Men att du inte vill ta del av deras religion strider inte mot kristnas religionsfrihet. Är det verkligen så mycket begärt att slippa höra att någon ber för dig? Den meningen och den intentionen triggar ångest hos många människor.

Hur skulle kristna reagera om jag sa till dem att Tor älskar dem? Att jag ber till Freja för dem? Att Skade tror på dem, även om de inte tror på Skade? Hur skulle kristna reagera om jag gav dem böcker om fornnordisk religion i julklapp? Om jag läste högt för dem ur Den Poetiska Eddan? Om jag bad dem delta i en offerritual till Odin? Det skulle aldrig falla mig in att göra något sådant mot kristna. Det sorgliga är att många kristna inte förstår hur respektlöst detta är, förrän någon annan utsätter dem för samma sak.

Du som ex-religiös har rätt att säga hur du känner och sätta dina gränser. Det är upp till de kristna i din närhet om de kan respektera det eller inte. Är de inte intresserade av att respektera dina gränser och förhålla sig till dig på ett sätt som du mår bra av? Då har du ingen skyldighet att låta dem ta plats i ditt liv.

Även om genuin omtanke ofta ligger bakom bönen, uppnås inte syftet med omtanken om man gör ex–religiösa ledsna och ångestfyllda. Man ska man alltid be om lov först och respektera det om personen säger nej. Då behöver det inte bli någon konflikt eller förvirring.

Kanske kan det förändras om vi är fler ex–religiösa som är öppna med vad vi tolererar och inte. Kanske kan vi få fler kristna att tänka efter kring hur man bör agera mot människor från andra livsåskådningar och hur sunda relationer – med gränser på lika villkor – bör fungera. 


HÄR kan du läsa fler inlägg om extro, humanism och ateism. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka!

Min första debatt | Kan moral existera utan Gud?

För några veckor sedan blev jag inbjuden av Svenska Apologetiksällskapet att delta i en debatt kring religion och moral. Jag har länge velat prova att debattera, jag blev glad över frågan och tackade självklart ja!

Kan moral existera utan Gud? Detta diskuterade jag och religionsfilosofen Stefan Gustavsson från Apologia – Centrum för kristen apologetik. Evenemanget arrangerades i samverkan med det kristna Studieförbundet Bilda Mitt.

Debatten var otroligt rolig, intressant och givande. Det finns vissa saker jag skulle vilja ändra på och förbättra i min prestation, men i det stora hela är jag nöjd över min första debatt. Svenska Apologetiksällskapet var exemplariska i sitt varma och välkomnande bemötande. Jag hoppas att jag får fler möjligheter som denna i framtiden!

Här kan du se debatten:

https://www.facebook.com/watch/live/?ref=watch_permalink&v=573606494053957

I debatten refererade jag av misstag till filosofen ”Göran Hägglund”. Självklart ska det vara ”Martin Hägglund”(Vårt enda liv).


Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Medverkan i PK Live | Ä(r)ad i Guds rike

Förra veckan medverkade jag i ett otroligt intressant och givande panelsamtal hos PK Live. Elisabeth Wickzell anordnade samtalet tillsammans med PO Flodström. Jag, Esther Kazen, Carl-Henric Jaktlund, Hanna Möllås, Ulrica Davidsson pratade om hur kyrkan och avhoppare bättre kan mötas. Jag rekommenderar alla som är verksamma inom kyrkan att titta.


Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Ovetenskapliga myter om transpersoner och kön

Som humanist och skeptiker är det viktigt för mig med faktabaserade argument och vetenskapliga evidens. Jag har läst på mycket om transfrågor, kön och genus. Tyvärr finns det en stor okunskap hos allmänheten kring dessa frågor. Okunskap leder ofta till fördomar, stigmatisering och fobi.

Är bilogiskt kön binärt? Är transgender en vänsterliberal ideologi? Förstör trans-kvinnor för cis-kvinnor inom sport? Här adresserar jag några av de vanligaste ovetenskapliga myterna om transpersoner och kön. Eftersom jag inte är expert, vänder jag mig till andra som är det.

Om personer lagligen får byta kön, ska det då få vara okej att byta ålder också?

Här har vi ett klassiskt återvunnet homofobiskt argument. Det är lika ogrundat och ologiskt som att säga: ”om homosexualitet är okej, ska det då vara okej med pedofili?” Ålder har aldrig haft med transgender att göra, precis som pedofili aldrig har haft med homosexualitet att göra.

Detta är en logisk fallasi och ett vilseledande argumentationsfel som kallas för ”Sluttande planet”. Det går ut på man drar en skarp skiljelinje mellan två fenomen som inte har med varandra att göra. Man påstår att en viss händelse oundvikligen måste leda till en annan, utan varken rationella argument eller bevis.

Människor ångrar sin könskorrigering

Vetenskaplig konsensus klargör att könskorrigering är en effektiv behandling vid könsdysfori och att det avsevärt kan förbättra transpersonernas välbefinnande. Bland de positiva resultaten av könskorrigering och relaterade medicinska behandlingar för transpersoner är förbättrad livskvalitet, större tillfredsställelse i förhållanden, högre självkänsla och självförtroende, minskning av ångest, depression, självmord och substansanvändning.

Ånger efter en könskorrigering är sällsynt och har blivit ännu sällsyntare när både kirurgisk teknik och socialt stöd har förbättrats. Sammanställning av data från en mängd studier visar en ångerfrekvens som sträcker sig från 3 procent till 3,8 procent.

Studierna visar att ånger oftast beror på fördomar, brist på socialt stöd efter övergången eller dåliga kirurgiska resultat med äldre tekniker. Endast 0,4 procent av de svarande sa att de ångrade sig efter att ha insett att korrigeringen inte var rätt för dem. Det är en lägre siffra än dem som ångrar till exempel sina knäoperationer – cirka 10 procent är inte nöjda efter att ha opererat sina slitna knäled.

Enligt transsexuella hälsoexperter inkluderar berättelser om ångrade könskorrigeringar ofta felaktig information. De säger att missuppfattningar om könskorrigeringssprocessen – inklusive i vilken ålder olika procedurer tillämpas – är utbredda. Såhär säger Lui Asquith, en laglig rådgivare för HBTQ-gruppen Mermaids:

We have people that are using media to educate themselves, and media is picking and mixing what they want to highlight and what they want to conflate or exaggerate. It’s incredibly unhelpful.

Källor:
Capio. Knäledsartros.
RDMC. 2015. Transgender Survey.
Cornell University. What does the scholarly research say about the effect of gender transition on transgender well-being?

Vård för transpersoner är ”experiment”

Vård för transpersoner är i grunden samma vård som cis-personer har fått i flera årtionden, exempelvis operationer för människor som drabbats av olyckor, vård för intersex-personer, hormonbehandling för PCOS och så vidare. Plötsligt blir det ett ”etiskt dilemma” när transpersoner får samma sjukvård.

Om konsensus inom vetenskapen är att insulin är den bästa behandlingen för diabetes, eller att könskorrigering är den bästa behandlingen för könsdysfori, litar jag på experterna. Om jag inte kan lita på vetenskapen eller experter, kan jag inte lita på något över huvud taget. Allt blir en konspiration. 

Transpersoner bestämmer sig inte plötsligt för att göra en könskorrigering. Man genomgår en medicinsk bedömning i samråd med experter, precis som när läkare bedömer om du till exempel har diabetes. Alla som kommer så långt som till operation i en könsbekräftande process har fått en diagnos och tillstånd av Socialstyrelsens Rättsliga råd. Precis som all annan sjukvård kan könskorrigering många gånger vara helt livsavgörande.

Källor:

TAU. 2016. Hormone therapy for transgender patients.

Oxford University. 2003. Endocrine Treatment of Transsexual People: A Review of Treatment Regimens, Outcomes, and Adverse Effects.

Trans-kvinnor förstör för cis-kvinnor inom sport

Det är inte nytt att transpersoner får delta i sporter. OS har haft en trans-inkluderande policy sedan 2004, men ingen öppet transsexuell idrottsperson har ännu kvalificerat sig.

Föreställningen att trans-kvinnor har en orättvis fördel kommer från tanken att testosteron orsakar fysiska förändringar, såsom en ökning av muskelmassan. Men trans-kvinnor är inte de enda kvinnorna med höga testosteronnivåer. Ungefär 10 procent av alla kvinnor har polycystiskt ovariesyndrom, vilket betyder att man har förhöjda testosteronnivåer. De är inte förbjudna från kvinnliga sporter. Trans-kvinnor som tar pubertetsblockerare har å andra sidan försumbara testosteronnivåer. Dessutom är forskningen kring de atletiska fördelarna med testosteron tvetydig.

Katrina Karkazis, forskare och expert på testosteron och bioetik vid Yale University förklarar:

Studies of testosterone levels in athletes do not show any clear, consistent relationship between testosterone and athletic performance. Sometimes testosterone is associated with better performance, but other studies show weak links or no links. And yet others show testosterone is associated with worse performance.

Dr. Eric Vilain, en barnläkare och genetiker som studerar könsskillnader hos idrottare, säger att det inte finns några goda skäl för att begränsa trans-kvinnors deltagande i sport. Vilain har varit rådgivare för både den internationella olympiska kommittén och NCAA och han säger att motståndet mot transpersoner inom sport inte är baserade på vetenskapliga bevis, utan snarare riktar sig mot kvinnor som har antingen en annan biologi eller helt enkelt ser annorlunda ut.

Källor:
NPR. 2021. Wave Of Bills To Block Trans Athletes Has No Basis In Science, Researcher Says.

Att säga: ”Jag känner att jag är transgender” är likadant som att säga: ”Jag känner att jag är en katt”

Här har vi återigen ett återvunnet homofobiskt argument och ett exempel på den logiska fallasin sluttande planet. ”Om man får gifta sig med en person av samma kön, ska man få gifta sig med en katt också?” Vetenskapen har i många år lagt fram evidens för könsdysfori. Det finns inga evidens för artdysfori.

Gender dysphoria (GD) is a facet of modern human biology which is believed to be derived from the sexual differentiation of the brain. GD involves a conflict between a person’s physical or assigned gender and the gender with which he/she/they identify. …  Evidence suggests that abnormal biological processes, including mutations in certain genes, can lead to abnormal gonadal development, causing some fetuses to present with indifferent gonads and to be reassigned at birth to the default female sex. This disparity in genetic influences relates to an increased likelihood of a diagnosis of GD.

Källor:

National Library of Medicine. 2020. Gender Dysphoria: A Review Investigating the Relationship Between Genetic Influences and Brain Development.

Biologiskt kön är binärt

Vetenskapen säger något helt annat, nämligen att biologiskt kön består av en mängd komplexa faktorer och kombinationer.

Maybe you’re thinking, “Well what about chromosomes? There are only two types of sex chromosome arrangements: XX or XY! If we define sex using chromosomes, isn’t it binary?” And the answer is: no. XX and XY are not the only sex chromosome arrangements humans can have: there’s also X, XXX, XXXX, XXXXX, XXY, XXXY, XXXXY, XXYY, or XYY If we’re defining sex on the basis of sex chromosome arrangements, two categories isn’t enough. Sex isn’t binary.

The science is clear — sex is a spectrum. Yet the solution to the misunderstanding of sex doesn’t end with scientists. We also need better public education and structural changes to recognize and protect people and their biology.

Källa:

Scientist foundation. 2020. Why sex isn’t binary.

Källa:
Massive Science. 2019. Sex isn’t binary, and we should stop acting like it is.

The sex designation of your brain and body may not be as black and white as scientists have believed it to be. Instead gender may fall somewhere on a gray scale. Scientists are trying to unravel the complex biological breakdowns of gender, and as they learn more, it’s becoming more apparent there aren’t just men and women among us.

Källa:
Society and genetics. 2015. Challenging Gender Identity: Biologists Say Gender Expands Across A Spectrum, Rather Than Simply Boy And Girl.

The September issue of Scientific American explores the fascinating and evolving science of sex and gender. One of the graphics I had the pleasure of working on breaks down the idea of biological sex as a non-binary attribute, focusing largely on what clinicians refer to as disorders of sex development (DSD), also known as intersex.

Källa:
Scientific American. 2017. Visualizing Sex as a Spectrum.

Vital research is starting to challenge long-standing assumptions about gender identity and biological sex, such as work that indicates the brain is a ‘mosaic’ of traits rather than a “male” and ‘female’ brain.

Källa:
Scientific American. The New Science of Sex and Gender.

Transgender är en vänsterliberal ideologi

The irony in all this is that these “protectors of enlightenment” are guilty of the very behavior this phrase derides. Though often dismissed as just a fringe internet movement, they espouse unscientific claims that have infected our politics and culture. Especially alarming is that these “intellectual” assertions are used by nonscientists to claim a scientific basis for the dehumanization of trans people.

Källa:
Scientific American. 2019. Stop Using Phony Science to Justify Transphobia: Actual research shows that sex is anything but binary.

Scientist refutes notion that gender identity is an ‘unscientific liberal ideology’.

The idea of female and male brains is outdated and never reflected the science.

Källa:
CBC. 2018. Scientist refutes notion that gender identity is an ‘unscientific liberal ideology.

Transgender är ett modernt påfund

Transgender är inget nytt. Bevis för trans- och icke-binära personer har hittats från tusentals år tillbaka, exempelvis keramik som skildrar tre kön från antika Egypten (2 000 f.Kr.).

Transgender people, living in genders that branch from what they were assigned at birth, have been around a long, long time. Various indigenous nations have diverse gender experiences, including what is now called two-spiritedness. Cultures in Eastern Europe, East Asia, all over the world have multiple genders or third genders.

Källa:
BC. 2018. Scientist refutes notion that gender identity is an ‘unscientific liberal ideology.


Fundamentalister vet på förhand att de har rätt. Ingentingen kommer att få dem att ändra uppfattning – varken rationella resonemang eller bevis. Om det verkar finnas bevis för motsatsen, är det bevisen som måste förkastas, inte trosuppfattningen.

Världen förändras i takt med att vi lär oss mer, det kan kännas läskigt när ens långt hållna trosuppfattningar bli ifrågasatta. Försök att inte kämpa emot förändringen, omfamna den. Att vara öppen för ny information och att ändra åsikt är något av det mest intellektuellt ärliga vi kan göra. Det är så vi utvecklas och lär oss nya saker.