Det dummaste homofobiska argumentet: ”Om alla var homosexuella skulle mänskligheten dö ut”

Nyligen sa en kristen person i min närhet detta till mig: ”Om alla var homosexuella skulle mänskligheten dö ut.”

Om alla adopterade skulle mänskligheten också dö ut. Om alla levde som nunnor i celibat skulle mänskligheten också dö ut. Om alla jobbade som pastorer skulle vi inte ha några läkare, lärare, poliser eller andra nödvändiga yrkesgrupper och samhället skulle kollapsa. Om alla jobbade som läkare skulle samhället kollapsa. Om alla flyttade till Norge skulle samhället kollapsa.

Betyder detta att det är fel att adoptera, leva som nunna, jobba som pastor eller läkare, eller flytta till Norge? Nej. Det här är så dumt att jag knappt finner några ord.

Ja, man kan skratta åt dumheten. Men som queer gör det ont att höra sådana kommentarer på regelbunden basis. Framförallt från människor som jag trodde stod bakom mänskliga rättigheter. Det gör ont att se människors sanna sida komma fram; ”argument” som dessa visar att man ser queer-personer som ett hot. Att man tror att jag bär på någon slags ”smitta” som kan förgöra mänskligheten.

Vi skulle fortfarande ha provrörsbefruktning, även om alla människor blev homosexuella. Mänskligheten skulle alltså inte dö ut. Homofober kan sluta oroa sig. Jag begriper inte varför tanken på en värld med bara homosexuella är så hemsk? Vad är det med mig som är så skrämmande och avskyvärt?

Jag vill poängtera att detta synsätt absolut inte gäller för alla kristna. Jag har många underbara kristna vänner som kämpar för HBTQI-personers rättigheter (tips: organisationen EKHO). Det är bara en del av kristenheten som argumenterar såhär – fundamentalistiska, dogmatiska, konservativa och homofobiska kristna. Det är människor som kämpar för att upprätthålla en urgammal hederskultur och som använder Bibeln för att rättfärdiga sin egen avskyvärda människosyn.

Arbetsprocessen bakom min bok ”Avhopp” | Del 1: idén

Nyligen har jag färdigställt och publicerat min första bok ”Avhopp: att lämna religiösa och manipulativa rörelser”. (HÄR kan du läsa mer om boken och köpa den). Hur har arbetsprocessen sett ut bakom boken? I del ett berättar jag om hur jag fick idén.

Tanken formades i mitt huvud redan för fem år sedan, när jag lämnade kristendomen och började blogga om mina erfarenheter. Jag märkte hur extremt tabubelagt det var att skriva om det här ämnet. Mina första inlägg skapade en flodvåg av reaktioner. Tidigare var min blogg bara läst av några få vänner och familjemedlemmar, plötsligt pikade statistiken i höjden med flera tusen besöker. Det haglade in telefonsamtal, sms och mail.

Många kristna var upprörda över mina inlägg. Men majoriteten av reaktionerna jag fick var positiva. Människor uttryckte tacksamhet för att jag vågade skriva om det här. De berättade att de trodde de var ensamma om sina upplevelser, tankar och känslor, men att jag visade att de inte var ensamma. De berättade att de inte vågade visa sina sanna jag för vänner och familjemedlemmar på grund av tabun och stigmat kring avhoppare. De berättade att mina inlägg hjälpte dem och att de ville läsa mer. Det var fantastiskt att det jag skrev kunde göra skillnad!

Det kändes som en revolution. Genom internet hade vi avhoppare för första gången möjligheten att hitta varandra, bekräfta varandras upplevelser och tillsammans stå upp mot kyrkans makt. Efter reaktionerna på mina blogginlägg blev det uppenbart att det fanns ett stort behov av resurser för avhoppare. Jag märkte själv hur otroligt ensam och utsatt man blir, utan någon som förstår en eller kan hjälpa en. Det fanns helt enkelt en lucka som jag ville fylla.

Det var så allt började. Under flera år läste jag massor av böcker kring ämnet, antecknade massor av research och skrev massor av texter, vissa publicerade jag men majoriteten av texterna hamnade på min hårddisk. Och jag tänkte att jag kunde samla allt material till en bok.

Köp min bok ”Avhopp: att lämna religiösa och manipulativa rörelser”

Snart släpps min bok! | ”Avhopp: att lämna religiösa och manipulativa rörelser”

Om boken

Att lämna min slutna, kristna församling var en ensam upplevelse som fick mig att inse att det finns en brist på resurser för dem i Sverige som drabbats av religioners skadliga aspekter. Därför har jag samlat allt en avhoppare kan behöva i den här boken, som en resursbank.

Baserat på forskning beskriver boken hur manipulativa aspekter av religion fungerar och vilka konsekvenser de kan få. Ex­-kristna och ex-muslimer delar med sig av sina erfarenheter i intervjuer. Psykoterapeuten och sektexperten Helena Löfgren ger kloka råd.

Hur fungerar en dekonstruktionsprocess (att bryta ner och omstöpa sin tro)? Vad är religiöst traumasyndrom, normaliseringsprocesser och floating? Varför är man fortfarande rädd för helvetet även fast man har slutat tro? Hur hanterar man utfrysning från religiösa vänner och familjemedlemmar? Hur ska man se på moral, sex, sanning och vetenskap? Finns det mening med livet utan gud? Detta är frågor som många ex­-religiösa brottas med. Boken ger resurser, råd och stöd kring dessa frågor och mycket mer.

Boken riktar sig främst till personer som har lämnat Abrahamitiska religioner (judendom, kristendom och islam) men den kan även appliceras på andra religioner och sekter. Min förhoppning är att den här boken kan hjälpa dig som dekonstruerar, lämnar eller förändrar din tro. Du är inte ensam. Du ser inte religionens problem för att du är syndig eller har en upprorisk ande. Du kan fortfarande kan vara en god människa och leva ett gott liv utan en gudstro.

”Avhopp” är en facklitterär bok med självbiografiska inslag.

Som avhoppare befinner du dig i ett ingenmansland; i övriga samhället finns ett allmänt ointresse och en utbredd okunskap kring offer för religiös hederskultur. De manipulativa religiösa grupper som du har lämnat tolkar ofta kritik som attacker eller hädelser mot heliga och auktoritära fundament som inte får ifrågasättas. Du framställs som en lögnare och uppmärksamhetssökare, en bråkmakare som bara vill skapa problem.

Du blir alltså helt ensam när du lämnar, utan någon som förstår dig eller kan hjälpa dig. Därför har jag skrivit den här boken. Jag vill byta tystnaden och låta avhoppares röster bli hörda. Vi har rätt att få hjälp och stöd. Jag tror verkligen på den här boken och dess värde.

I augusti kommer boken att släppas och gå att köpa här på min hemsida. Sprid hemskt gärna ordet i dina sociala nätverk!

Ett halvår på universitetet har lärt mig mer om kristendomen än tjugo år i kyrkan

Ett halvår på universitetet har lärt mig mer om kristendomen än tjugo år i kyrkan. Det här är mina erfarenheter, dina kan såklart vara annorlunda. För mig är det obegripligt att min kyrka inte undervisade eller ens nämnde några av kristendomens kärnkomponenter kring utveckling och historia, filosofi, psykologi och konst. Låt mig ge några exempel:

Att den religion som uppstod i antiken är en helt annan än den som utövas och tros idag. Att den ursprungliga judiska kulten gick från förtryckt minoritet till förtryckande statsreligion, genom den Konstantinska vändpunkten. Hur en huvudkyrka växte fram i romarriket. De ekumeniska koncilierna och kyrkomötena där män genom historien har bestämt vad man ska tro och hur man ska tro – exempelvis kring den trinitariska frågan, den kristologiska frågan, eller transsubstantiationen.

De många trassliga processerna bakom Bibelkanon. Att tolkningarna av Bibelkanon (åsikterna kring vilka skrifter som ska få ”vara med” och ”inte vara med”) fortfarande varierar sig enormt. Källkritiken kring Bibelns historiska skrifter. De många trassliga processerna bakom trosbekännelsernas utformning. Hur ritualerna kring katekumener, dopkanditater, primsigning, fasta, nattvard och undervisning har sett ut och förändrats.

Viktiga utformare av kristendomen genom historien; Augustinus, Irenaeus, Tertullianus, Markion, Luther, Spener och många fler. Hur utvecklingen av episkopatet, trosbekännelserna och en skriftkanon var delar i processen som skapade en kristen – det vill säga katolsk – kyrkoorganisation. Hur pietismens och upplysningens influenser i Sverige under 1690-talet skakade den kyrkliga aristokratin och bidrog till en sekularisering av staten.

Den historiska konflikten mellan öst- och västkyrkan. En grundläggande förståelse för ortodox, reformert och katolsk kristendom. Betydelsen av sakrament, arkitektur och konst – att kyrkornas uppbyggnad och utsmyckning har reflekterat de olika teologiska evolutionerna. En grundläggande förståelse för teologi och ecklesiologi. Att kristna genom historien alltid har sett sin egen lära som den rätta, och alla andra som kättare. Mekanismerna bakom radikalisering, sekterism och terrorism. Svenska kyrkans historiska förtryck av samerna. 

Det här är bara några exempel och korta sammanfattningar av det jag har lärt mig på universitetet. Jag lärde mig absolut ingenting om detta i kyrkan. Kristendomens historia, komplexitet och mångfald var helt främmande för mig.

Är man inte intresserad av att förstå sin egen religion? Att förstå sin egen historia? Att lära sig om andra trosinriktningar än sin egen? Jag tycker att det är ett svek mot mitt unga jag, som spenderar så mycket tid i undervisning i kyrkbänken. Att studera kristendomen är otroligt fascinerande, spännande och givande. Jag vill uppmuntra kristna att öppna denna fantastiska guldgruva!


Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka!

En fråga till abortmotståndare: bör staten utnyttja din kropp mot din vilja, för att rädda någon annans liv?

Är du abortmotståndare? Vill du att staten ska tvinga livmoderbärare att offra sin kroppsliga autonomi för att rädda potentiellt liv? Då undrar jag om du verkligen är konsekvent i dina argument. Föreställ dig detta scenario:


Plötsligt en dag vaknar du upp i en sjukhussäng. Slangar kopplar ihop din kropp med med en främmande person i en sjukhussäng bredvid dig. En läkare kommer in i rummet.

”Vad gör jag här?” frågar du. ”Vad är det som händer?”

Läkaren pekar på främlingen bredvid dig: ”Du är här för att rädda denna patientens liv.”

Du är fortfarande förvirrad. ”Vad menar du?”

”I nio månader ska du donera blod. Under dessa månader kan du uppleva vissa biverkningar. Exempelvis smärtor i rygg och bäcken, illamående och kräkningar, mindre eller mer matlust, trötthet, känslighet för vissa lukter, viktuppgång, försämrat immunförsvar, magont, sömnsvårighet, svullna slemhinnor och täppt näsa, svullna ben och fötter, förändringar av hud och hår, hjärtklappning, andfåddhet, halsbränna, förstoppning, nedstämdhet och depression, åderbråck, hemorrojder, förändrat blodtryck, blödningar, hål i tänderna, urinvägsinfektion och sammandragningar.”

”Men jag vill inte göra det här!?” utbrister du i panik.

Läkaren skakar på huvudet. ”Kära nån, du har inget val! Om du avbryter donationen hamnar du i fängelse. Och skulle du verkligen vara så självisk och hjärtlös? Du vore ju mord! Vill du vara en mördare? Tycker du att din ‘frihet’ är viktigare än en annan människas liv?”

”Nej…”

”Bra. Ville bara kolla att du inte var en sådan där vänsterliberal femi-nazi.”

Du funderar på hur du kunde hamna i den här situationen. ”Men jag har ju skyddat mig mot detta? Jag har skrivit under att jag inte vill vara donator. Det är jag helt säker på!”

”Kära nån. Du vet väl att inga underskrifterna är 100% säkra?”

Uppgivet säger du: ”men efter nio månader är jag färdig?”

Läkaren skrattar till. ”Knappast. Efter nio månader ska du göra det allra viktigaste: donera ett organ till patienten. Detta kommer att ske genom en operation som kan ta flera dygn, och du måste vara vaken genom hela processen. Det kommer att vara extremt smärtsamt. Efter operationen kommer du troligtvis uppleva inkontinensproblem, smärta vid samlag, blodbrist, hemorrojder, framfall, urinvägsinfektion, problem med avföring, delade magmuskler, blödningar, bristningar och sår, eftervärkar, nedstämdhet och depression. I värsta fall kan du få en blodpropp eller infektion. Risken finns alltså att du dör. Och om du överlever kommer din kropp aldrig att vara densamma.”

”Herregud… Men sedan är jag färdig och kan åka hem?”

”Kära nån, du vet verkligen ingenting. Efter operationen ska du sedan direkt ta hand om patienten i minst arton år.” Läkaren ger dig en klapp på axeln. ”Upp med hakan! Detta är ju meningen med livet! Och i Sverige värnar vi om liv.”


Om du vill illegalisera abort måste du själv vara villig att ställa upp på scenariot ovan, annars är du inte konsekvent i dina argument och dina åsikter.

Kommentera och dela gärna.

Yttrandefrihet betyder inte frihet från kritik eller rätt till bidrag | Pingstkyrkan och omvändelseterapi

För några veckor sedan publicerade en pingstpastor ett videoklipp på instagram där han skämtade om omvändelseterapi. HÄR kan du läsa mer om situationen. Han mottog stark kritik i kommentarsfältet. Samma pastor har även kritiserat Liberalernas politiska förslag om att förbjuda omvändelseterapi och menade att det skulle bryta med yttrande- och religionsfriheten.

Omvändelseterapi är en pseudovetenskap som syftar till att förändra eller ”bota” en individs sexuella läggning eller könsidentitet. Det orsakar extrema, och ofta ofattbara, fysiska och psykiska lidanden för offren. Det bryter mot det globala förbudet mot tortyr och misshandel. Omvändelseterapi har lett till att många människor har tagit sina liv. KÄLLA.

Många reaktionärer reagerar med en utstuderad offermentalitet när de stöter på kritik eller motstånd, till exempel att deras yttrandefrihet eller religionsfrihet kränks, bara för att de inte får kränka andra.

Yttrandefrihet betyder inte frihet från kritik – tvärtom. Yttrandefriheten inkluderar rätten att diskutera, kritisera och debattera. Polismyndigheten tog inte bort pastorns instagram-inlägg – han valde själv att göra det. Kanske blev det jobbigt när andra använde sin yttrandefrihet? Att vilja befinna sig i bubbla där alla håller med och hyllar det man säger, betyder inte att man är för yttrandefrihet. Då är man för censur.

Om man talar illa om minoriteter kommer det troligtvis att få sociala konsekvenser. Så enkelt är det bara. Det finns en anledning till att inte är socialt accepterat att till exempel tala illa om mörkhyade, funktionsvarierade eller HBTQI-personer. Intoleranta människor brukar inte få så många vänner. Det är kanske jobbigt, men lagen kommer aldrig kunna tvinga människor att vara vänner med homofober, rasister och sexister.

I rörelser som är anti-minoriteter, fungerar propagandan på det sättet att man tar en falsk försvarsposition. Man låtsas som om man försöker försvara något, samtidigt som man försöker förändra lagen och dra tillbaka minoriteters rättigheter. En nazist kommer sällan använda ordet ”white supremacy”. Istället säger de ”white genocide”. Man försöker omvända rollerna av offer och attackerare, och framställer sig själv som offer i en häxjakt. ”Är det inte intolerant att kalla människor för intoleranta?”

Att homo/bi/transfober framställer sig som offer är förolämpande mot dem som bokstavligen har offrat sina liv i kampen för lika rättigheter. Det är förolämpande mot HBTQI-personer som på riktigt har blivit förtryckta genom till exempel tvångssterilisering, förbud, straff och tortyr.

Att få diskriminera andra – och samtidigt erhålla statsbidrag – ingår inte i religionsfriheten. En påföljd av Liberalernas lagförslag skulle troligtvis göra att vissa församlingar förlorar sina statsbidrag, men de skulle fortfarande vara fria att säga att homosexualitet är en synd. På samma sätt som att en religiös förening är fri att säga att mörkhyade är mindre intelligenta än ljushyade, men de skulle förmodligen inte få statsbidrag. Diskriminering = inga pengar. Själv tycker jag att det är rimligt.


Homofobi inom kristendomen – ”Jag älskar HBTQI-personer, men…”

The gay agenda” – En rädsla för social smittspridning

Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober

Hur ska man som kristen prata med avhoppare?

Vill du som kristen ha givande och respektfulla samtal med avhoppare? Vill du bevara dina relationer med ex-kristna vänner och familjemedlemmar? Hur ska du göra om du vill att avhoppare ska återvända till kyrkan och/eller tron? Läs detta inlägg!

Säg inte detta till avhoppare:

Du har varit i fel församling!

Det finns tusentals olika kristna förgreningar, de alla är oense om varenda doktrin som man kan föreställa dig. Alla anser att just de har den rätta versionen av tron och att alla andra har fel. Du kommer tyvärr förolämpa såväl avhoppare som kristna om du antar att just du har rätt tro, och att alla andra har fel.

Den här fördomen antar att den enda anledningen till att människor lämnar tron är för att de inte har haft rätt sorts tro. Ogiltigförklara och infantilisera inte ex–kristnas beslut på detta sätt. Acceptera att människor på ett ärligt och rationellt vis kan dra andra slutsatser än dig.

Människor är inte gud!

Att säga detta antyder att avhoppare inte kan separera människor från idéer, vilket är förolämpande mot vår intelligens. Man kan sluta delta i kyrkan och fortfarande tro på gud. Det är helt separat från varandra.

Du är arg på gud!

Ingen vet vad som finns i en människas hjärna förutom den personen. Såhär skapar du karikatyrer och nidbilder av människor utan att låta dem tala för sig själva. Jag brukar svara med: ”hur kan jag vara arg på någon jag inte tror existerar?”. Eller: ”är du arg på Freja?”

Jesus älskar dig och dog för dig!

Evangelisering är ofta en stor del av den kristna identiteten, men den det leder sällan till något gott i samtal med avhoppare. Detta är respektlöst på två sätt: för det första antar du att avhoppare aldrig har hört evangeliet och det kristna budskapet, vilket är helt orimligt. Att lämna kristendomen förutsätter att vi har varit troende och införstådda i lärorna.

För det andra antar du att kristendomens värderingar övertrumfar alla andras, du utgår från att din väg och sanning är den enda rätta, du tar sig rätten att veta hur andra människor bör leva sina liv. Jag tror inte att du som kristen skulle uppskatta att hela tiden behöva höra om hur Allah älskar dig och kan förändra ditt liv.

Du måste må psykiskt dåligt!

Det här är ett exempel på svartvitt tänkande; de som har samma åsikter anses som välmående, de som tycker annorlunda måste må dåligt. Opponenter och kritiker blir etiketterade som skadade eller självhatande.

När åsikter och kritik förvrängs som produkten av psykisk ohälsa kan du avvisa dem examinering – avhoppare har bara sina åsikter för att de ”mår dåligt”. Inga bevis presenterades för att backa upp dessa påståenden, istället används ett cirkulärt resonemang: ”Människor mår dåligt för att de tror X. Människor tror X för att de mår dåligt.” Gör inte detta misstag.

Jag ska be för dig!

I kristna sammanhang är normerna ofta förskjutna; du som troende kan anse att du har rätt att trampa rakt över sociala gränser eftersom du har gud på din sida. Kanske tar du inte hänsyn till avhoppares känslor eller trauman. Många lever till exempel med PTSD kopplat till religion – alltså religiöst traumasyndrom. Även om genuin omtanke kanske ligger bakom bönen, uppnås inte syftet med omtanken om du gör avhoppare ledsna och ångestfyllda. Be alltid om samtycke innan du ber böner, läser högt ur Bibeln eller pratar om Jesus.

Jag har också tvivlat, det går över!

Här antar du hur avhoppares tankegångar ser ut, trivialiserar dem som ”en fas” och säger att det bara finns en slutsats som är rätt. Anta inte att du vet hur våra resor ser ut och att du ”minsann vet bättre”. Alla människor är individer, och en kristen persons tvivel kan se helt annorlunda ut än en avhoppares.

Men visste du inte att…

”Har du inte läst Lee Strobel? Har du inte har hört Kalams Kosmologiska argument? Har du inte sett den här debatten på youtube?”

För det första vet du inte hur mycket eller hur lite en avhoppare har studerat. För det andra måste man inte studera massor innan man är rättfärdigad att lämna en religion. Det vore orättvist och orimligt. Ställer du samma krav på muslimska avhoppare? Eller hinduiska? Och de flesta kristna som anklagar avhoppare för okunskap har förmodligen inte läst massor av böcker om Allah eller Vishnu innan de kom fram till att de inte tror på dem.

Du vill bara synda!

Såhär: om någon lämnar sin religion bara för att de vill synda, måste den personen fortfarande tro på denna övernaturliga makt – fortfarande tro på konceptet synd – men välja att låtsas som om denna övernaturliga makt inte existerar längre. Det är inte resonabelt utan helt orimligt.

Om jag skulle tro på synd och vilja synda vore det mer pragmatiskt att stanna kvar i religionen. För det finns en förlåtelsemodell inom religionen som tar bort synden. Teologin säger nämligen att alla är syndare, att Jesus dog för våra synder. Han tog vårt straff och förlåter oss. Inom kristendomen har jag därför ett sätt att tvätta bort synden.

Åh vad ledsen jag blir!

Sektmedlemmar indoktrineras i att tror att om de lämnar kommer fruktansvärda saker att hända. Du tror att man inte kan lämna och fortfarande vara en god, lycklig, hälsosam och tillfredsställd person. Att se människor som fallna eller räddade är ett binärt och absolutistiskt synsätt på människor. Det skapar en konspiratorisk gruppmentalitet, en ekokammare, ett ”vi mot dem”.

Är det sorgligt att jag som avhoppare mår bättre utan en gudstro och gör det som känns bäst för mig? Det visar på att religionen är viktigare än mig som person och mitt mående.

Det du bör säga till avhoppare:

1. Min kärlek/vänskap till dig har inget att göra med din religionstillhörighet.

2. Vill du prata om det?

Om svaret är ja, kan du gå vidare:

3. Varför lämnade du kyrkan och/eller varför slutade du tro på gud?

Kom ihåg att det är två helt olika saker att lämna kyrkan och att lämna tron. Blanda inte ihop dem.

Lyssna utan att avbryta. Jag kan inte säga hur många gånger kristna har förklarat för mig varför jag har lämnat kyrkan och tron, som om de känner mig och mitt liv bättre än vad jag gör. Gör inte det misstaget, oavsett hur nära du står personen. Låt personen berätta själv.

5. Tack för att du delar med dig. Det är väldigt modigt av dig att våga ändra trosuppfattning och berätta om det. Vad fint att du gör det som får dig att må bra!

Vill du att personen ska återvända till kyrkan eller tron?

Det bästa du kan göra är att vara en kärleksfull vän. Visa genom ett gott exempel på hur en god kristen beter sig. Var alltså inte någon som dömer, förolämpar, bråkar, predikar utan att lyssna eller använder känslomässig utpressning. Du kommer aldrig att ändra på någon genom att argumentera eller evangelisera. Personen måste få gå sin egen väg och du måste acceptera det.


Dela gärna det här inlägget med dina kristna vänner, om du vill främja respektfulla samtal mellan troende och ex-troende.

Fler blogginlägg:

Slutade jag tro på gud för att någon var dum mot mig i kyrkan?

”Jag ska be för dig” – när kristen välvilja blir kränkande för ex-religiösa

Är extroende trasiga? | Kristna som förvränger åsikter till psykisk ohälsa

Kan ateister inte veta någonting utan gud? | Förutfattad apologetik och solipsism

Om ateister inte tror på gud, varför pratar de så mycket om honom?

Vet kristna mer om extroende än de själva gör?

Kristna som skuldbelägger hederskulturens offer

Vill ateister bara synda?

Stjäl ateister och humanister sin moral från kristendomen?

Tycker du om min blogg och vill att jag ska fortsätta skriva? Här kan du donera. Tack för ditt stöd.


Reflektioner efter min medverkan i Kalla faktas ”Syndarna”

Jag har medverkat i Kalla faktas dokumentär ”Syndarna”. Här delar jag med mig av några reflektioner.

Hur var det att växa upp i pingst?

Mina positiva erfarenheter har inte med religionen att göra, utan med människor och gemenskapen; läger, musik, sång, dans och andra aktiviteter. Alla negativa erfarenheter har med religion att göra; undervisningen, lärorna, doktrinen.

Att lämna var det värsta. Människor som jag trodde älskade mig, vände sig emot mig. Avfällingar ses nämligen som bittra och potentiellt farliga. Jag har blivit kallad för en lögnare och en uppmärksamhetssökare. Min agenda och till och med mitt psykiska tillstånd har ifrågasatts. Såhär skiftar man effektivt skulden från förövarna och lägger det på ett offer som talar ut.

Hur var det att växa upp i pingst som HBTQI-person?

Man förklär homofobin i fina, kärleksfulla ord. ”Gud älskar alla och alla är lika mycket värda, men…”. Och sedan reducerar man den jag är till en livsstil – som om min bisexualitet är en kostym jag kan ta av eller på mig. Man kallar en biologisk egenskap som jag föds med – och som inte skadar någon – för en avvikelse, en sjukdom som kom med syndafallet, ett själviskt ”begär”, ett resultat av att jag vill vara ”min egen gud”. Man jämför mig med pedofiler, nekrofiler och mördare. Detta är pingstkyrkans kärlek.

Jag internaliserade kyrkans syn på HBTQI-personer. Det skapade en cykel av synd – skam – förlåtelse. Det var som att hela tiden behöva be om förlåtelse för att jag andades, och känna tacksamhet för att Jesus älskade mig trots att jag var så trasig och syndig, trots att jag var så självisk att jag hela tiden valde att andas. Utifrån den skeva bilden var jag helt fast, det fanns ingen utväg.

Hur var det att samtala med Daniel Alm?

Jag är glad för att Daniel Alm ville mötas och prata. Samtal mellan oliksinnade är något jag helhjärtat tror på. Samtalet var respektfullt och intressant.

Tyvärr var det svårt att få konkreta svar av Alm. Han uttryckte att pingst skulle ta åt sig av dokumentären och ta lärdom – men han kunde inte säga exakt hur pingst skulle ta lärdom. Han kunde inte säga att pingst skulle slopa läran om att homosexuella handlingar är en synd. Han kunde inte heller säga att de skulle sätta en åldersgräns för dessa läror. Det verkar alltså inte som att några förändringar kommer ske över huvud taget. Att beklaga mitt och Johns lidande och samtidigt stå för samma läror är tyvärr hyckleri.

Alm verkade missa poängen med min och Johns kritik. Han ville hela tiden få fram att man i pingst ”inte värderar synd olika”. Personligen har jag aldrig upplevt det som ett problem om pingst skulle se vissa synder som värre än andra. Problemet ligger ju i faktumet att samkönade relationer ses som en synd över huvud taget.

Sedan kan man diskutera om huruvida tanken att all synd är likvärdig är moraliskt försvarbar. Är en mördares och en snattares synder lika? Skulle Alm tycka det var rimligt om Sveriges lagsystem gav lika straff till alla, oavsett brott? Enligt mig är det en knepig hållning som är svår att försvara.

Till unga HBTQI-personer i pingst

Bara för att någon i kyrkan säger att något är kärleksfullt, så betyder det inte att det är det. Handling är viktigare än fina ord. Man kan inte säga att alla människor är lika mycket värda, utan att samtidigt tycka att alla människor är värda samma rättigheter. I mänskliga rättigheter ingår exempelvis rätten att ha relationer och familjer. Du är inte syndig, smutsig eller skamlig. Du är inte ”själviskt” som kyrkan vill få dig att tro – detta är dina mänskliga rättigheter. 


Fler blogginlägg:

Homofobi inom kristendomen – ”Jag älskar HBTQI-personer, men…”

Kristna som skuldbelägger hederskulturens offer

The gay agenda” – En rädsla för social smittspridning

Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober

Slutade jag tro på gud för att någon var dum mot mig i kyrkan?

Argumentationsfel | Del 2: Ad hominem

Argumentationsfel och logiska felslut är argument som låter bra, men som i själva verket inte alls är det. De kan vara retoriskt effektiva och medvetet användas för att manipulera människor. Argumentationsfel kan vara irrelevanta argument eller felaktigheter i ett logiskt resonemang. De leder ofta till felaktiga slutsatser.

Varför är det bra att känna till argumentationsfel och logiska felslut? Det förbättrar ditt kritiska tänkande och din förmåga att analysera resonemang och debatter. Du bli bättre på att identifiera brister och retoriska knep i information du mottar. I den här serien kommer jag gå igenom några av de vanligaste argumentationsfelen du kan stöta på i religiösa sammanhang och nu fortsätter jag med ad hominem.

Ad hominem

Ad hominen innebär personangrepp; man fokuserar på egenskaper, karaktärsdrag eller avsikter hos sin opponent och avfärdar dennes argument baserat på detta. Argumentationsfelet kan också användas om man hänvisar till en person eller en grupps fördomar, intressen eller fattningsförmåga utan att det är relevant för det som diskuteras.

Till exempel: ”Amanda är en ateist och ateister har ingen grund för sin moral – därför kan det hon säger inte tas på allvar”. Eller: ”Amanda lämnade kristendomen för att hon mår psykiskt dåligt.” Eller: ”Amanda kritiserar kristendomens renhetskultur för att hon hatar kristendomen.”


Referenser:

Hirdman, Yvonne. 2000. Till kritiken av kritiken. Häften för kritiska studier.


VoF, 2012. Argumentationsfällor.
https://www.vof.se/wp–content/uploads/2012/10/argumentationsfel.pdf (hämtad 2021–07–14).

Grøn, Arne; Lübcke, Poul; Bengtsson Jan; Prawitz Dag. 1997. Filosofilexikonet: Filosofer och filosofiska begrepp från A till Ö. Forum.

Argumentationsfel | Del 1: Halmdocka

Argumentationsfel och logiska felslut är argument som låter bra, men som i själva verket inte alls är det. De kan vara retoriskt effektiva och medvetet användas för att manipulera människor. Argumentationsfel kan vara irrelevanta argument eller felaktigheter i ett logiskt resonemang. De leder ofta till felaktiga slutsatser.

Varför är det bra att känna till argumentationsfel och logiska felslut? Det förbättrar ditt kritiska tänkande och din förmåga att analysera resonemang och debatter. Du bli bättre på att identifiera brister och retoriska knep i information du mottar. I den här serien kommer jag gå igenom några av de vanligaste argumentationsfelen du kan stöta på i religiösa sammanhang och jag börjar med halmdockor.

Halmdocka

Diskussioner förgiftas ofta genom användandet av halmdockor. Det innebär att man bygger en nidbild av någons argument för att göra det lättare att attackera. Genom att missrepresentera, överdriva och förvränga någons argument är det lättare att presentera sin egen position som mer rimlig. Halmdockor är en typ av oärlighet som undergräver en ärlig och rationell debatt, det kan leda till att fokuset i debatten skiftar från sakfrågan.

Om en opponent gör ett rimligt uttalande som inkluderar kvalifikationer, ignoreras kvalifikationerna och opponenten attribueras med mer extrema åsikter. De verkliga argumenten låtsas man inte ha hört.

Till exempel om en person säger: ”Jag tycker att vi ska diskutera hur kristendomens läror kring sex kan bli förtryckande.” En person som använder en halmgubbe kan svara med att säga: ”Varför attackerar du vår religionsfrihet? Vill du förbjuda kristendomen?”

Den som gör en halmdocka försöker pressa in andra i svartvita positioner. Att försöka lura opponenten till att försvara mer extrema positioner än de faktiskt håller är en oärlig taktik i debatter. Det är bra att identifiera taktiken när vi stöter på den.

Ett alternativ på halmdockan händer när någon försöker lura dig till att försvara en annan medlem av din grupp, vilkens idéer kan vara annorlunda än dina egna. Som ateist kan du bli konfronterad med citat från kända ateister och förväntas försvara dem som om de vore dina egna ord. Detta förnekar mångfalden av en grupp och antar att alla håller samma trosuppfattningar.


Referenser:

Språktidningen. 2015. Halmgubbe.
https://spraktidningen.se/2015/09/halmgubbe  (hämtad 2021–07–14).

Hirdman, Yvonne. 2000. Till kritiken av kritiken. Häften för kritiska studier.

VoF, 2012. Argumentationsfällor.
https://www.vof.se/wp–content/uploads/2012/10/argumentationsfel.pdf (hämtad 2021–07–14).