Föreställ dig att du är handikappad.
Du kan inte gå längre än cirka 200 meter utan en rullstol.
Du har smärtor dygnet runt, ibland så illa att du bara kan ligga i sängen och ta morfin.
Du är beroende av andras hjälp i vardagen.
Du kan inte arbeta eller studera.
Du får 0 kronor i sjukpenning på grund av byråkratiska återvändsgränder.
Ditt liv står på paus på obestämd tid.
Din kropp och dess begränsningar bestämmer över allt i ditt liv, varenda ögonblick.
Du ser dina vänner och jämnåriga gå vidare, flytta, resa, studera, jobba och leva livet.
Din kropp har utstått så många trauman, ingrepp och smärtor att du får panik om någon vidrör dig.
Du är ensam kvar hemma när alla andra åker på morgonen.
Din högsta dröm, eller snarare fantasi, är att kunna ta en springtur i skogen.
Du har inte haft en frisk kropp på fyra år, sen den där slalomolyckan, i ett annat liv.
Du vet inte om du någonsin kommer att bli frisk.
Amanda Sköld 
Blir väldigt tagen av din text. Tror inte någon som inte varit där kan föreställa sig hur det måste vara. Fint att du orkar dela med dig, förhoppningsvis ökar det förståelsen ❤
GillaGillad av 1 person
Det är så fint av dig att kommentera, tack för de fina orden! Det gör mig glad och peppad att fortsätta skriva<3
GillaGillad av 1 person
Det är svårt att skriva ärligt som berör och du gör det så bra. Ha en fin vecka!
GillaGillad av 1 person
Tack, detsamma!
GillaGillad av 1 person
Vill bara skriva heja dig. Fortsätt skriv. Dina tankar är klara och du ger en röst åt dem som inte kan beskriva sin smärta, sina återvändsgränder. Det kanske intr är din avsikt. Men du hjälper mig att förstå. Du är bra.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla snälla du. Vad glad jag blir. Det känns overkligt att någon ens läser mina texter, och att du tycker om det betyder massor! Nu blir jag verkligen peppad att fortsätta skriva. DU är bra, tack för dina kommentarer! ❤
GillaGilla