Om min smärta
Min senaste skada började för 1,5 år sedan, med smärtor i ljumske vid simning. Sedan dess har det varit bättre och sämre i vissa perioder, men aldrig helt bra. De senaste månaderna har det varit riktigt, riktigt illa. Jag har varit sängliggandes varje dag i svåra smärtor. Det är en brännande, svidande smärta i ljumske, höft och ländrygg. Detta beror på att muskulaturen runtomkring mitt felplacerade bäcken dras i fel läge och blir inflammerade. Smärtan förvärras av rörelse, därför kan jag inte gå särskilt bra.
Att inte kunna fly
Smärtan finns där hela tiden, dygnets alla timmar, oavsett hur mycket smärtstillande jag äter eller hur stilla jag ligger. Det är otroligt frustrerande, att aldrig få en paus, förutom när jag sover. Ibland står jag inte ut längre. Men det spelar ingen roll, för smärtan försvinner inte bara för att jag inte orkar mer, den sortens hänsyn har den inte. Jag kan inte heller trösta mig med att nästa dag kommer att vara bättre – för det kommer den inte.
Vänjer man sig vid smärta?
Nej. För mig är det snarare tvärtom. Förut, för några år sedan, var det inte lika farligt. Det var lättare att hantera, för jag trodde att det skulle gå över. Jag trodde att det bara var något tillfälligt. Inte något som skulle ta över hela mitt liv.
Att behöva försvara sig
Min skada är inte en vanlig skada. Man kan inte göra en operation, eller jobba med rehab och sen blir det bra. Jag har inte fått den hjälp jag har behövt av vården, ingen har ens kunnat förklara varför jag har ont. Jag har varit tvungen att försvara mig och min situation, för läkare som tror att det ska gå över med lite ipren. Den som har ställt min diagnos, efter att ha kämpat i över ett år hos landstingets vård, är en privat sjukgymnast. Du kan läsa mer om detta HÄR.
Hur detta påverkar mig
Detta påverkar mig otroligt mycket, inte bara fysiskt, utan också psykiskt. Jag förändras som person. Jag blir mer arg, lättirriterad och självisk. Jag är hela tiden trött och utmattad. Min glädje mattas ut.
Men jag försöker att hålla glöden vid liv. Jag försöker att hitta saker att skratta åt, att njuta av och vara tacksam över. Till exempel att läsa böcker, och skriva på den här bloggen, det är roligt och givande. Till exempel att jag äntligen har träffat en sjukgymnast som tror på mig och vill hjälpa mig. Till exempel min familj och mina vänner. De är fantastiska, och jag har tur som har dem. Jag har tur som inte är ensam!
Den största och svåraste kampen är att inte förlora sig själv, att inte ge upp.
Mitt budskap till dig
Jag vill att du inte ska ta något för givet, och vara TACKSAM. Om du får migrän, eller stukar en fot, eller bryter en arm; var tacksam. Det kommer att gå över. Om du kan jobba, studera, resa, träna, gå, göra vad du vill och leva utan smärta; var tacksam. Det är inte en självklarhet för alla.
Tack för påminnelsen. Och jag beklagar ditt tillstånd. Det går inte ens att leva sig in i, och tur är kanske det. Du verkar oavsett vara väldigt stark.
GillaGillad av 1 person
TACK, det betyder jättemycket att du säger så, och att det gav dig någonting!
GillaGilla
Tack för inblick och påminnelse. Det är lätt att ta mycket förgivet men vi har alla mycket att vara tacksamma för.
GillaGillad av 1 person
Jaa visst är det så! Livet kan se så olika ut, och ta oväntade vändningar. Jag är glad att mitt inlägg gav dig något!!
GillaGillad av 1 person
Tack för att du delar med dig och påminnelsen. Är så lätt att ta saker och ting för givet och det är bra att bli påmind om att det finns så otroligt mycket att vara tacksam för.
GillaGillad av 1 person
Åh jaa verkligen. Jag har fått lära mig att inte ta för givet, och att göra det bästa av omständigheterna. Tack så mycket för din kommentar!!
GillaGilla
Tack för ett så bra inlägg, du är verkligen stark.
GillaGillad av 1 person
Tack fina du, det betyder mycket att du säger så!
GillaGilla