Handling (inga spoilers):

Theodore Finch är skolan ”freak”. Han är en färgsprakande, kaotisk kille. Hans liv toppar i frenetisk verksamhet och dalar i ett mörkt ingenting. Det blir tidigt uppenbart att Finch lider av en odiagnoserad psykisk ohälsa och är utlämnad att hantera detta på egen hand. Samtidigt kämpar Violet Markey, en skolkamrat, med att hantera sin systers död. Hon och hennes familj är paralyserade av en ohanterlig sorg.

Theodore och Violet träffas på det mest udda vis; nämligen i skolans klocktorn för att hoppa. Istället går de ner tillsammans och en oväntad vänskap börjar växa mellan dem. De får stödja och hjälpa varandra. Men kan de rädda varandra?

Tema:

Psykisk ohälsa och vilka konsekvenserna blir av att inte ta det på allvar. Boken tar upp det som ingen annan vill prata om, det som ligger djupt begravt i tystnad. Nämligen: viljan att dö. Samtidigt förmedlar boken hur vackert det kan vara att leva, att leva för människor man älskar. 

Mitt omdöme:

Det är en stark och innerlig bok. Man kan verkligen känna förtvivlan i att ensam drunkna i mörkret, i tystnaden. Niven lyckas samtidigt väva in humor och vackra ljusglimtar i detta allvarliga ämne. Små stjärnor av hopp. Temat känns också viktigt och aktuellt.

Dock gillade jag inte riktigt karaktärerna. De kändes stundvis orealistiska och överdrivna. Till exempel är det väldigt få sextonåringar som kan läsa och uppskatta svår litteratur, som Virgina Woolf. Det kändes mycket som författarens föreställda ideal.

För dig som redan har läst boken vill jag tipsa om att både eleanoreandviolet.com och GERMmagazine existerar på riktigt!

HÄR kan du köpa boken på Adlibris // HÄR kan du läsa fler av mina bokrecensioner

Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤ ❤