På vikingatiden sågs höstdagjämningen som magisk. Under dygnet som var absolut jämnt fördelat mellan natt och dag kunde trolldomskunniga personer förstärka sina krafter, bland annat genom att engagera sig i sexuella aktiviteter.
På hösten firades även höstblot och man slaktade en del av djuren. Man tog farväl av det ljusa halvåret och hälsade mörkrets och höstens ankomst. Gudar som kunde vara i fokus vid höstblotet var Freja, Sunna eller Oden. Höstblotet kunde kombineras med skördeblot, där man skålade för skördegudarna – exempelvis Frej och Tor – och tackade för god årsväxt.
Jakten inleddes vid höstdagjämningen och pågick till vårdagjämningen, vilket innebar att de vilda djuren var fridlysta under vår och sommar. Detta gav vilddjuren möjlighet att para sig och föda i fred under det milda halvåret.
Innan första snön föll gällde det att samla vinterfoder och förbereda sig inför vintermarknaderna. Höstens och vinterns sysslor kunde inkluderade att binda nät, väva, tillverka träföremål som behövdes i hushållet, samt smida och jaga.
Referenser:
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna. Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv. Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.
Snart kommer hösten, med dimmig andakt Han försvann för länge sedan en tjuv med mjuka händer och jag tiger Snart kommer hösten och jag ska dansa i eldskenet med ett pannsmycke av guld och brännmärken på kinderna Jag är en häxa och han fruktar mig
Denna bok är en vacker hyllning till upplysningens ideal, vetenskapligt kunskapssökande och sekulärhumanistisk etik. Sturmark och Hofstadter ger verktyg för hur man tänker kritiskt och avgör vad som är sant och falskt i en modern värld full av pseudovetenskap, alternativa fakta, konspirationsteorier och övernaturliga föreställningar.
Tema:
Kritiskt tänkande, upplysning, filosofi, vetenskap och etik.
Mitt omdöme:
Den här boken borde vara obligatorisk läsning för alla skolelever. På ett lättillgängligt sätt ger boken en grundläggande utbildning i kritiskt och etiskt tänkande. Författarna blåser samtidigt hål på de vanliga fördomarna om att man som skeptiker är ”tråkig”, sluten och oförmögen att uppskatta världens skönhet.
Sturmarks och Hofstadters skarpa och samtidigt nyfikna och syn på världen är inspirerande. En extra intressant del av boken var att få läsa om upplysningens idéhistoria. Där har jag lärt mig mycket nytt.
Jag uppskattade att författarna vågade rikta kritik mot religion – som offer för religiöst trauma blir jag alltid glad när människor har modet att lyfta frågan. Sannolikt får författarna ta hårda smällar för det.
HÄR kan du köpa boken på Adlibris. // HÄR kan du läsa fler av mina bokrecensioner.
Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!
I nordisk mytologi är Idun vårens gudinna. Hon har ett skrin av askträ som innehåller magiska äpplen – dessa äpplen gör att gudarna kan bevara sin eviga ungdom. När hon går lämnar hon inte fotsteg utan blommor och deras doft finns alltid kvar hos henne.
– 29 x 42 cm – Akryl på kvalitétspapper – Lackad och UV-skyddad – 500 SEK inklusive vit glasram
Och längst inne i mitt hjärta finns en skogstjärn mörk och spegelblank Mitt heliga vigvatten, min svarta synd Glänsande stjärnor och giftiga ormar Min förtrogna, kyss mig under vattenytan nere i drömmarnas dunkla djup
Glassplitter i munnen Blinkande blåljus under huden och ögonen öppnas under ytan när jag somnar Vaknar av ljudet av metall som skrapas mot metall liv som skrapas mot död Kan du hålla i mig? Det känns som om jag faller Pulsen är röda dyningar mot tinningarnarnas ensamma stränder Kan du hålla i mig? Jag kan inte sluta darra Dånande röster bakom dörren och natten tar aldrig slut, jag vaknar Somnar
Vet du inte vad jag är? Mina hjärtslag är dyningarna som smeker strandkanten vid ditt hus Mina andetag är stormarna som dränker fiskarna i din by Vet du inte att min ryggrad upprätthåller havet? Dag och natt simmar jag under båtar, väntar och lurpassar en hungrig lindorm ett svart, glänsande odjur
Loke är en viktig gestalt i den fornnordiska mytologin. Han är en asagud av jättesläkt och Odens fosterbror. I gudarnas dramatiska berättelser är han ofta en huvudperson och en katalysator till händelseförloppet. (Steinsland, s. 253). Han spelar en roll i krissituationer som han har själv orsakat, men oftast också löser. (Steinsland, s. 260). Loke har tre barn med en jättinna som heter Angerboda och de är de hemskaste varelserna i mytologin: Midgårdsormen, Hel och Fenrisulven. (Steinsland, s. 255).
Loke är en komplex karaktär. Han ses som lömsk, svekfull och ond. Men exempelvis Snorre Sturlassons beskrivning av Loke kan vara färgad av kristendomens djävulgestalt. (Steinsland, s. 255). Han har inte bara en negativ kraft; han är också intelligent, lekfull, vacker och full av upptåg. Han orsakar olyckor samtidigt som att han hjälper gudarna när de hamnar i knipa. (Steinsland, s. 254).
Han ses som en narr, en kulturbringare och en trickster. Som narr är Loke slugare än andra och full av påhittiga spratt. En trickster är en benämning på en komisk figur som gör narr av andra eller lurar andra att begå dumheter. Kulturbringaren är en trickster som genom skrattretande, skambelagda eller erotiska handlingar ger människorna nya kulturella vinningar. Figuren står mellan gudar och människor, denne hör inte till kulten men spelar en viktig roll i mytologin. (Steinsland, s. 259). I den nordiska religiösa kulten har Loke troligen inte haft någon helig roll; man har inte hittat några kultplatser ägnade åt Loke och inte heller några orter döpa efter honom. (Steinsland, s. 253).
Visa myttorkare anser att Loke är en medlare; han medlar mellan gudar och jättar, motpolerna i makternas värld. Vissa hävdar att hans handlingar följer en kosmisk tidsplan; från att vara gudarnas hjälpare till att bli mer och mer destruktiv. (Steinsland, s. 260). Vissa menar att spindeln är ursprunget till Loke, andra har tolkat honom som en elddemon, som en dödsdemon, som åskguden Tors följeslagare och som en sida av Oden. (Steinsland, s. 260).
Forskningen har aldrig riktigt kunnat placera honom i ett fack, eftersom han rymmer så många motsättningar. (Steinsland, s. 260).
Berättelser om Loke
I en av myterna har Loke,Oden och Höner slagit läger på en resa. De tillagar en fet oxstek när de får besök från av jätte Tjatse. Tjatse har förvandlat sig till en örn och försöker få tag på den fetaste biten av köttet. Loke blir förbannad och slår örnen över ryggen med en stång. Olyckligtvis fastnar stången i örnen och Loke blir hängande efter. Han släpas vrålande iväg och släpps inte fri förrän han har lovat Tjatse att han ska föra gudinnan Idun till jättarna. Loke håller sitt ord; han lurar Idun till Asgård och jättarnas våld. (Steinsland, s. 256).
En annan myt sägs Loke har fött Odins magiska, åttafotade häst Sleipner. När gudarna hade byggt Asgård och Valhall, kom en jätte till dem och erbjöd sig att bygga en mur runt Asgård som skulle vara ointaglig för jättarna. Om han klarade arbetet på ett halvår ville han att gudarna skulle ge honom solen, månen och gudinnan Freja. Gudarna tackade ja eftersom de aldrig trodde att jätten skulle hinna slutföra muren på så kort tid. Men jätten hade hjälp av en stor, stark häst vid namn Svadilfare. Nu hade gudarna problem. Lyckligtvis kom Loke till undsättning; i skepnad av ett sto lockade Loke bort Svadilfare från byggplatsen och in i skogen. I samvaron med hingsten födde han ett föl som var grått och hade åtta ben. Hästen fick namnet Sleipner och Loke gav hästen till Odin. (Steinsland, s. 257).
I en tredje myt färdas Tortill jätten Geirröd på grund av Loke. Loke hade nämligen lånat Friggs falkhamn och tagit sig in i Jotunheim av ren nyfikenhet. Han blev infångad och satt inspärrad i en kista i tre månader. Han slapp till sist ut, när han lovade att föra Tor till jättarnas rike utan styrkebälte och hammare. (Steinsland, s. 257).
Loke var inblandad i guden Balders död. Gudarna upplevde flera varsel om att Odins gode, vackre och omtyckte son skulle dö. (Steinsland, s. 231-232). Frigg krävde därför en ed av allt som fanns – av eld, vatten, järn, sten, jord, träd sjukdomar och djur – att Balder inte skulle skadas. Alla gav sitt löfte. Efter det roade sig gudarna med att skjuta prick mot Balder på tingsplatsen. Inget vapen skadade honom, han verkade odödligt. Detta retade Loke. (Steinsland, s. 233).
Loke tog reda på att det fanns ett enda ting som inte hade avlagt Friggs ed: en späd mistel som växte väster om Valhall. Loke hämtade misteln och gav den till Höder – Balders blinde bror – som inte deltog i leken. Loke övertalade Höder att delta och visade hur han skulle sikta. Misteln flög som en pil, träffade målet och genomborrade Balder som föll död ner. En son till Oden var dräpt och Loke hade tänkt ut mordet. (Steinsland, s. 233). Sveket var stort. Som straff blev Loke fastbunden i underjorden där en giftorm droppar gift i hans ögon. Där är han fortfarande fången. Vid Ragnarök kommer han släppas fri och leda ondskans härskaror.
Referenser:
Steinsland Gro, Ericsson Malin. Fornnordisk religion. Stockholm, Natur och kultur, 2007.
Amanda Sköld 